Först, låt oss gå igenom de svenska underrättelsetjänsterna.
SÄPO
Civil (polisiär) säkerhetstjänst
Främst inrikes säkerhet.
Understödjer regeringen, Regeringskansliet och de rättsvårdande myndigheterna.
Aktuell fokus: Ryssland, Kina, Iran, våldsbejakande islamism och högerextremism.
MUST
Militär underrättelsetjänst och säkerhetstjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer Försvarsmakten och regeringen.
Aktuell fokus: Ryssland, Belarus, Kina, våldsbejakande islamism och högerextremism
FRA
Civil teknisk underrättelsetjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten (MUST), Säkerhetspolisen samt NOA.
Aktuell fokus: Ryssland, Kina, Iran
In kommer då...
UND
Civil utrikes underättelsetjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer: Regeringskansliet, främst UD., SÄPO, Försvarsmakten mm.
Aktuell fokus: Gissar på Ryssland, Kina, Iran
Den stora förändringen är att UND tar över det som inte är direkt militära underrättelseverksamhet från MUST. Den sammanblandning som funnits sedan efterkrigstiden mellan det civil utrikespolitiska perspektivet och det rent militära bryts därmed ut. MUST blir smalare men förhoppningsvis vassare.
UND övertar KSI, enheten för HUMINT. Man tar även befälet för OSINT, ett område där Sverige har stor förbättringsförmåga. Bra eftersom ju mer data desto bättre data men bara om någon kan samordna den. Man skall nämligen även ansvara för att bygga en gemensam digital förmåga (utan stuprör).
UND skall även göra samlade nationella underrättelsebedömningar. Likt MI6/SIS som nämnts i debatten. Tror det är bra istället för det fragmenterade läge som nu råder. Sverige är ett litet land och att göra bra analyser är ett område där vi kan sticka ut bland allierade med andra styrkor.
Man blir även kontaktpunkt med utländska partners. Ingen behöver längre tveka om vilken myndighet man skall kontakta och när.
De nya problem som uppstår är främst:
Flytten från den relativt fristående Försvarsmakten till ett politiskt departement som UD ökar risken för kontaminering från dagspolitiken och anpassaning till beställaren. Ett gift som dödar nyttan med en underrättelsetjänst. Effekten ligger i att man ger politiskt oberoende analyser. Någonting någonting maktdelning.
Sen byggs inte insyns- och granskningsmekanismerna ut i samma takt. Detta blir en väldigt mäktig organisation i knät på en regering.
SÄPO
Civil (polisiär) säkerhetstjänst
Främst inrikes säkerhet.
Understödjer regeringen, Regeringskansliet och de rättsvårdande myndigheterna.
Aktuell fokus: Ryssland, Kina, Iran, våldsbejakande islamism och högerextremism.
MUST
Militär underrättelsetjänst och säkerhetstjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer Försvarsmakten och regeringen.
Aktuell fokus: Ryssland, Belarus, Kina, våldsbejakande islamism och högerextremism
FRA
Civil teknisk underrättelsetjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten (MUST), Säkerhetspolisen samt NOA.
Aktuell fokus: Ryssland, Kina, Iran
In kommer då...
UND
Civil utrikes underättelsetjänst
Främst utländsk inhämtning.
Understödjer: Regeringskansliet, främst UD., SÄPO, Försvarsmakten mm.
Aktuell fokus: Gissar på Ryssland, Kina, Iran
Den stora förändringen är att UND tar över det som inte är direkt militära underrättelseverksamhet från MUST. Den sammanblandning som funnits sedan efterkrigstiden mellan det civil utrikespolitiska perspektivet och det rent militära bryts därmed ut. MUST blir smalare men förhoppningsvis vassare.
UND övertar KSI, enheten för HUMINT. Man tar även befälet för OSINT, ett område där Sverige har stor förbättringsförmåga. Bra eftersom ju mer data desto bättre data men bara om någon kan samordna den. Man skall nämligen även ansvara för att bygga en gemensam digital förmåga (utan stuprör).
UND skall även göra samlade nationella underrättelsebedömningar. Likt MI6/SIS som nämnts i debatten. Tror det är bra istället för det fragmenterade läge som nu råder. Sverige är ett litet land och att göra bra analyser är ett område där vi kan sticka ut bland allierade med andra styrkor.
Man blir även kontaktpunkt med utländska partners. Ingen behöver längre tveka om vilken myndighet man skall kontakta och när.
De nya problem som uppstår är främst:
Flytten från den relativt fristående Försvarsmakten till ett politiskt departement som UD ökar risken för kontaminering från dagspolitiken och anpassaning till beställaren. Ett gift som dödar nyttan med en underrättelsetjänst. Effekten ligger i att man ger politiskt oberoende analyser. Någonting någonting maktdelning.
Sen byggs inte insyns- och granskningsmekanismerna ut i samma takt. Detta blir en väldigt mäktig organisation i knät på en regering.