Citat:
Ursprungligen postat av
Hoppilandkalle
Jag börjar närma mig en ålder då det är lite "sista chansen" att skaffa barn med min sambo.
Dock har jag ingen direkt längtan efter barn och har aldrig haft, hade jag vetat att man kan skaffa barn i 20år till så hade jag utan tvekan ha velat vänta.
Vad jag är rädd för är att jag plötsligt ska vakna upp i övre medelåldern, ensam och deprimerad med en otrolig saknad efter barn medans mina vänner lever på sina familjeliv.
Så ni som är där eller kanske i samma läge som mig, hur känner ni? Behöver vidga mina perspektiv
Hitta på nåt kul för pengarna istället.
Med barn:
Emot:
* Låst till att inte kunna göra något utan barnvakt
* Anpassa sitt liv efter dagistider
* Mestadels göra det barn tycker är kul
* Laga dubbla måltider eller leva på barnmat
* Bråk om arv när du dör
Vi är frivilligt barnlösa och varje gång vi träffa föräldrar till barn och / eller tonåringar så får vi en bekräftelse på att vi valde rätt.
Medans vi åker på resor och lyxar med andra barnfria vänner så sitter barnägarna hemma och oroar sig för fulla tonåringar eller ligger sömnlösa p.g.a. skrikande barn.
Medans vi tar en spontan mc-tripp genom Europa så sitter barnägare fast med logistiken kring barnvakt, dagis eller huruvida barnen är gamla nog att vara hemma själva i 2 veckor.
Nackdelen är väl att samhällets pengar sinar, men det problemet lämnar jag till nästa generation