Citat:
Definitivt är det så här det ligger till, mycket bra formulerat. Språkbruk är ett maktmedel, och det har vi utsatts för under hela våra liv. Alla är vi insmorda i diverse begrepp, förhållningssätt, perspektiv på frågor och ting. Men att lyfta blicken högre och inse att allt detta är maktverktyg som konstant trycks ner på oss för andra syften, är inte alla som förstått.
Om jag hade orkat skulle jag tex kunna skriva en bok om hur detta exemplifieras i perfekt form, från SVT och diverse heta frågor senaste 10 åren. Läser man inte mellan raderna inser man inte ens hur relevant det är att beskydda individers tänkande utan att i förhand stoppa in dom i fack och tolkas utifrån en redan förbestämd mening.
Tex är den här tråden ett bra exempel som många hugger hårt i som en hungrig haj. Som du säger är begreppet konspirationsteretiker fram-manat av design för att vara ett saftigt äpple att sätta tänderna i för att på bred samhällsnivå tro sig ha friheten att spotta och pissa på egentligen bara fritt kritiskt ifrågasättande individer av ditten och datten.
Ju längre tid ett begrepp får härja fritt utan ett tydligt paradigmskifte, desto starkare blir det som vapen. Skiftet kommer först när fler och fler och till slut tillräckligt många inser att dom där orden, skällsorden, begreppen, inte har någon substans.
Epitet och negativa begrepp är ett språkbruksvapen. Ännu mer relevant idag med alla sökalgoritmer och sociala mediers filtersystem osv.
Begreppet Konspirationsteoretiker är designat att vara ett nedlusat och högladdat begreppspaket av förutfattade uppfattningar för att inblilla majoritetsbefolkningen att något är "orelevant, ovetenskapligt, knäppt, galet, fel och fult. Det är designat för att vi inte ska kunna hålla verklighetsnära och exakta diskussioner om ämnen. Ämnen som av olika anledningar vill hållas från allmänhetens insikt. Se där? Tillbaka till konspirationsmodern. Vad vill man dölja? Sanningen så klart. Många stora konspirationer är så klart inte erkända till allmänheten, just för att, det är oacceptabelt. Därför matas vi med desinformation istället.
Öppna ögonen folket.
Om jag hade orkat skulle jag tex kunna skriva en bok om hur detta exemplifieras i perfekt form, från SVT och diverse heta frågor senaste 10 åren. Läser man inte mellan raderna inser man inte ens hur relevant det är att beskydda individers tänkande utan att i förhand stoppa in dom i fack och tolkas utifrån en redan förbestämd mening.
Tex är den här tråden ett bra exempel som många hugger hårt i som en hungrig haj. Som du säger är begreppet konspirationsteretiker fram-manat av design för att vara ett saftigt äpple att sätta tänderna i för att på bred samhällsnivå tro sig ha friheten att spotta och pissa på egentligen bara fritt kritiskt ifrågasättande individer av ditten och datten.
Ju längre tid ett begrepp får härja fritt utan ett tydligt paradigmskifte, desto starkare blir det som vapen. Skiftet kommer först när fler och fler och till slut tillräckligt många inser att dom där orden, skällsorden, begreppen, inte har någon substans.
Epitet och negativa begrepp är ett språkbruksvapen. Ännu mer relevant idag med alla sökalgoritmer och sociala mediers filtersystem osv.
Begreppet Konspirationsteoretiker är designat att vara ett nedlusat och högladdat begreppspaket av förutfattade uppfattningar för att inblilla majoritetsbefolkningen att något är "orelevant, ovetenskapligt, knäppt, galet, fel och fult. Det är designat för att vi inte ska kunna hålla verklighetsnära och exakta diskussioner om ämnen. Ämnen som av olika anledningar vill hållas från allmänhetens insikt. Se där? Tillbaka till konspirationsmodern. Vad vill man dölja? Sanningen så klart. Många stora konspirationer är så klart inte erkända till allmänheten, just för att, det är oacceptabelt. Därför matas vi med desinformation istället.
Öppna ögonen folket.
Tack för ditt utmärkta inlägg, som jag uppfattade som en fläkt av friskluft, ungefär som när som när man öppnar ett fönster och vädrar
Det händer f ö ganska ofta när jag hör någon uttrycka en "obekväm sanning", och särskilt om det görs med en klar stämma och rak rygg också. Dvs jag får impulsen att dra ett djupt och helande andetag, ungefär som när man vädrar friskluft. Känns som att luften blir rensad nästan!
Dvs det känns både uppfriskande, helande, stärkande och uppiggande på samma gång, och den välgörande känslan infinner sig nästan ögonblickligen. Jag skulle nästan vilja gå så långt som att säga att sanningen har både en andlig och fysisk effekt på oss.
Och skall man dra liknelsen till sin spets så tror jag att vi människor kvävs och vissnar om vi lever i en miljö där sanningen är förbjuden och "överträdelse beivras", där vi också vi matas med lögner och hjärntvättas till den grad att vi knappt vad som är våra egna åsikter eller inte. V
Ja, det är ett högintensivt psykologiskt och andligt krig vi blir utsatta för, och det har varit fruktansvärt effektivt tyvärr.
För idag så har de flesta frågor blivit så laddade att man riskerar att skaffa sig ovänner så fort man öppnar munnen. Och i det pacifistiska Sverige så har man kanske inte rätt att försvara sig med fysiska vapen, men däremot så är vi alla rustade till tänderna med negativa epitet som vi kan dänga varandra i skallen med, och på så sätt försvara våra heliga värdegrunder. Och samtidigt får utlopp för allt vårat hat och våra mobbarinstinkter.
Men den verkliga krigföringen sker ändå på en individuell nivå, då man förstör språket så att vi inte ens skall kunna sätta ord på våra tankar, och än mindre kunna diskutera känsliga saker med våra medmänniskor.
Jag försöker välja att se det som att jag krigar tillbaka, när jag vid valda tillfällen uttalar mina uppriktiga och narrativkritiska åsikter. Och det är i viss mån en överlevnadsfråga också, för annars så blir jag typ andligen kvävd, och jag får svårt att leva med mig själv om jag bara går och ljuger jämt och ständigt.
Och för mig så har det handlat väldigt mycket om att komma i form igen, både fysiskt, psykiskt och andligen, för att först och främst bli vän med mig själv. Men också för att öva upp mina mänskliga instinkter, så att jag kan dra mig undan från de sämsta sammanhangen, och dessutom bli bättre på att hitta, och spendera mer tid med sundare människor, i sundare sammanhang istället. Och för mig så har det varit investeringar som har gett mycket bra avkastning, om inte räknat i kronor ochören.
Så får man skaffa sig diverse andningsventiler, dvs människor som man kan prata med, och sammanhang där man kan vara sig själv och ta av sig narrativmaskeradmaskerna, om så bara för korta stunder åt gången.
Sen skall man inte ha alltför stora förhoppningar på andra "mera fritt tänkande" individer heller, eftersom de flesta av oss idag helt saknar egna åsikter, och även förmågan ens resonera med sig själva om sina egna åsikter.
Så i de flesta fall när man pratar om något "narrativkritiskt" med någon "medkritiker", så kommer man oftast inte längre än att jämföra olika "snackisar" som man har sett i sina respektive "alternativa" sociala medieflöden.
Och om du inte gillar mina influencers, eller jag dina, så står vi där ändå snart och klöser ögonen ur varandra. När vi egentligen borde försöka lära känna varandra som människor, istället för att bara jämföra våra åsikter i de senaste skvallerfrågorna.
Det är nästan som att vi har glömt bort att vi egentligen är något mer än bara våra åsikter och preferenser? Ungefär som att vi alla går omkring och bär på två stora resväskor med åsikter som vi alltid måste bära med oss överallt. Fan vad värdelöst liksom, att gå på ett mingelparty med en resväska i vardera handen, som man inte ens törs ställa ner för att hälsa på, eller skåla med någon? Tro fan att det blir mindre flyt på minglet då.
Jag brukar försöka tänka att jag ska lämna mina åsikter hemma när jag åker iväg och träffar folk. Man får försöka utrusta sig med andra samtalsverktyg istället, så att det inte börjar hoppa grodor ur munnen när nån börjar prata om sina snackisar i fb-flödet.
En annan sak som jag brukar göra för min självterapi är att ibland skriva "anonyma" inlägg på nätet, tex här. Men då bör man vara luttrad eller ha en självplågar-ådra, eftersom man får vara beredd på att bli idiotförklarad på löpande band av den blodtörstiga pöbeln, och kanske vara beredd på att få enbart negativ respons i många fall.
Och eftersom jag själv är jag varken särskilt tuff eller konfrontativ, så jag brukar hålla mig till enstaka inlägg här och där. För jag ångrar mig alltid när jag har tagit ett replikskifte, som ofta slutar med att motparten ljuger och/eller kommer med hånfulla påhopp.
Men sen i undantagsfall så kan man få en uppskattande kommentar, och ibland kan det uppstå ett genuint och respektfullt möte mellan två människor som talar rakt ur hjärtat, och då känns det både helande och peppande, och det kan kännas som att båda parter växer av interaktionen.
Det känns fint tycker jag, och man får lära sig att se fina saker i det lilla. Det blir faktiskt betydligt lättare när man börjar skärma av sig från lögnmedierna, och man måste inte alls hänga med i politiken eller "värdshändelserna" heller. Och personligen så hänger jag med betydligt bättre IRL om jag inte matar skallen full med en massa deprimerande omvarldsskit på daglig basis.
Jag kanske inte hänger med i värdsläget, men istället så har jag kontakt med mig själv, och sen börjar jag bli riktigt duktig på att känna av andra människors "vibb" också. Vilket gör att jag numera kan välja mina interaktioer på ett mycket bättre sätt, och därför blir min resa genom livet mycket bättre också.
För när man fattar att alla inte är vänligt inställda, så blir det mycket lättare att välja vilka man vill interagera med också.
Ja det blev ju en himla lång utläggning det hära, vi kanske kan se det som busy-signals första maj-banderoll?
Tack för ordet, och tack till alla som mot förmodan läste så här långt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera