Kalle Anka nummer ett såld för 150 600 kronor på Tradera

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/nytt-kalle-anka-rekord-pa--tradera-150600-kronor/



Vem har köpt tidningen? Serieälskare eller investerare?

Sannolikt en nostalgisk, serieälskande, investerare.

tycker det skulle vara riskabelt med kalle anka som investering.

borde ju påverkas av kalle ankas popularitet, huruvida yngre människor bryr sig, serietidningsintresset som helhet år 2026, att fler äldre samlare dött med mera.

Tänk om man hade sparat... Nu från 1948 så var det ju flera tidigare generationer som skulle sparat

Rätt litet ändå. I Svedala är det 150K. För en Kalle Anka i original från 40-talet i USA skulle det ju vara många miljoner.

Det är åtminstone ingen som själv jobbat ihop pengarna i anletes svett. Helt klart någon som har mer pengar än den behöver.

En tredjedels årslön..

Var det den Kalle Anka som var med i Antikrundan för inte så länge sedan ? Ser ut som samma tidning

Det finns några stycken. en man som som sålde serier på Ånäsvägen i Göteborg hade två ex. Ett bra och ett dåligt.

År 1999 gick ett av de fina kända exemplaren för 170.000:-, antar att det som nu såldes är något sämre.
https://www.dn.se/arkiv/inrikes/170-000-kronor-for-kalle-anka/

I sverige kostar allt billigare. När det gäller usa har alla hybris.
Så vad är 150,000 för en tidning.
Här kommer en värre tidning nu snackar vi.

Världens dyraste serietidning som sålts är ett exemplar av Action Comics #1 från 1938, som i januari 2026 såldes för 15 miljoner dollar (cirka 138 miljoner kronor). Tidningen är känd för att introducera Stålmannen och det rekorddyra exemplaret var i exceptionellt gott skick.

JAg vill minnas att vi hade några riktiga samlardårar inför mellenieskiftet.

Nån dåre inom svenksa finansvärlden köpte världens dyraste samlarbilar. Barneviks bibliotek var väl något liknande.

Nicholas Cage är väl knappast ett föredöme. Han köpte ett tag allt i serieväg.

Att många föräldrar gjorde så här med barnens serietidningar – the ten-cent plague – på 40- och 50-talen är väl ett av skälen till att gamla tidningar kan vara så pass sällsynta trots att de ofta spreds i jätteupplagor. Den kanadensiske serieskaparen och formgivaren Seth har tecknat en ganska charmerande surrealistisk berättelse om fenomenet seriesamlande: Wimbledon Green – the Greatest Comic-Book Collector in the World. Även när det överskrider gränsen till osund störning så kan man i alla fall teoretiskt fascineras av den där driften att "bli komplett" och – förstås – den mycket mänskliga drömmen om att upphäva tidens gång och förneka förgängelsen och fåfängligheten genom ett exemplar i mint.