Citat:
Ursprungligen postat av
Ördög
Magnifik utläggning, precis som dina utläggningar plägar vara. Du kunde kanske också ha nämnt Popeye och Swee'Pea / Karl-Alfred och Lill-Pär? Den sistnämnde dök ju upp i en låda på titelfigurens trappa den 24 juli 1933, och blev ganska omgående adopterad samt döpt till Schooner Seawell Georgia Washenting Christiffer Columbia Daniel Boom.
Ja du store tid! Man glömmer de mest uppenbara exempel!
Men det faktum att att exemplen på styv-/hittebarn och frånvarande biologiska föräldrar är så pass många i seriehistorien bidrar förhoppningsvis till att definitivt gravlägga den här gamla myten om att just
Disney-studion skulle ha varit särskilt sipp och betraktade biologiska barn som genanta monument över samlag – därav alla dessa farbröder, brorsöner och systerdöttrar. Den redan nämnde ankisten Jon Gisle lägger fram sina muntra teorier om Ankeborgs stränga sexualmoral även i Øyvind Holens
Donald-landet (2012), och här är några andra (mindre roliga) exempel från förr:
Citat:
Trots alla försäkringar om motsatsen presenterar Disney en underförstådd modell för sexualundervisning. Genom att undertrycka den verkliga sexuella kontakten, samlag, ägande och orgasm, avslöjar Disney, hur demoniska och förfärliga han anser dessa saker vara. Han har skapat en annan abnormitet: en könlös sexualfixerad värld. Det sexuella anspelningarna är tydligare i teckningarna än i själva dialogen. (Dorfman & Mattelart, Konsten att läsa Kalle Anka)
Citat:
Penningbadet vädjar väl dessutom till de läsande barnens anala fixeringar, som för Freud betydde detsamma som samlarmani, sadism och masochism. Joakim är utan tvivel en anal karaktär (vilket Disney också sägs ha varit), och hans vildaste utsvävning består i att ta sig ett bad i sina egna exkrementer. /.../ Vargen som står för den maskulina konsumtionen inför grisarnas ljusröda kvinnlighet. Konsumtionen som står för den sexuella extasen. När konsumtionen därför i många serier får bli uttryck för den slutliga lyckan, sker det bl a för att en sexuell lycka måste förträngas. (Ole Andkjaer Olsen och Vagn Thorning, Analys av en tecknad serie: Walt Disneys Kalle Anka och kompani)
Exemplet Lill-Pär i
Karl-Alfred gör det tydligt hur knasiga dessa teorier ändå är. Att många seriefigurer inte får leva i äktenskapliga relationer med egna biologiska barn utan i stället har styvbarn, brorsöner osv., innebär ju tvärtom att deras serier blir
mer sexuellt laddade, inte mindre. Våra hjältar måste hela tiden frustrerat se till att Kajsa Anka, Mimmi Pigg, Olive Oyl, tant Fritzi m.fl. inte erövras av – eller själva springer efter – andra kavaljerer och konkurrenter på det sexuella området, ett spänningselement som naturligtvis inte gärna kan förekomma i t.ex. familjerna Flax, Mitchells eller Krikelins mer blomkålsbleka vardag.