Citat:
Ursprungligen postat av
MichelleGreen
Jag har genomgått en stor utredning med psykologer olika läkare med mera och ja Försäkringskassan tror att om jag får denna knäoperation kommer jag bli mirakulöst bra. Men jag har massa andra problem med kroppen som dom bortser från.
Nej jag skriver inte 4 timmar om dagen. Jag utför ett förtroende uppdrag ett par ggr i månaden som är ligger över 4 timmar där jag sitter på en stol och skriver.
Jo jag tror jag kan jobba med det du beskriver men då måste jag ha rullstol eller min scooter att ta mig fram. Sen gäller det ju att FÅ ett sådant jobb också.
Med mina utbildningar och när dom får veta att jag är funktionshindrad så är ingen intresserad.
Såhär. Jag ska handla. Då måste jag vila en timme innan jag åker iväg. Planera in starkare värktabletter. Jag kan köra min bil. Sen gå med stöd av kundvagnen i affären och handla. Sen måste jag se till att dottern finns hemma och kan bära in allt för det fixar jag inte längre.
En dålig dag så är allt jag gör att släppa ut och in hundarna var tredje timme och jag ligger i sängen tills orken kommer tillbaka. Jag äter mycket olika mediciner.
En bra dag. Jag går upp 6. Rastar hundarna. Vilar en timme till. 7 frukost till mig och alla hundar och alla mediciner. Sen vill hundarna gå ut igen. Sen brukar vi vila igen fram till 10. Lyssnar på radio. Tittar på film. Borstar tänderna på mig själv och hundarna.
Kanske handla?
Åka ut på långpromenad ggr 2 med scootern. För jag får ta hundarna i omgångar.
Är ute ca 2 timmar.
Sen hem vila igen. Ibland får jag vila 1 timme ibland 2.
Ska jag på träning tex måste jag vila och ta värktabletter.
Allt jag gör måste planeras in med vila före och värktabletter och vila efter.
Sover skitdåligt på nätterna ÄVEN om jag är vaken hela dagen.
Så knäoperation eller inte. Det är inte lätt.
O, I know. Det är inte lätt för de flesta. Själv har jag haft en obeskrivlig tur skulle jag säga. Jag har sjukersättning efter har varit sjukskriven länge men det var före och under pandemin, då fk sänkte sina stenhårda krav en smula pga långa vårdköer osv. Processen med arbetsförmågeutredning till beslut tog faktiskt bara tre månader men jag hade turen att först få en och samma läkare som höll i mitt ärende, sedan vettiga handläggare hos fk som var både vettiga och mänskliga mot mig.
Jag förstår exakt det du skriver att du måste hela tiden noggrant planera mediciner-vila-aktivitet, jag har detsamma och många förstår inte riktigt att vi egentligen lever förslavade under ett slags nyckfullt schema då ibland smärtan ändå kan kullkasta ens dag.
På min arbetsförmågeutredning var jag noga påläst och kan man köra bil, som du skriver att du gör, så anses man av fk handläggare att man är jobbduglig eftersom bilkörande innebär många olika förmågor och gissa hur min första fråga löd? ”Hur kom du hit idag?” (då svarar man smartast: ”Jag fick skjuts”)
Jag undrar; nöjer sig a-kassan med att du bara söker ett jobb? Och hur länge får man leva så? Antar att det finns massa regler.. och om du blir nekad den ersättningen, får du gå till soc då?
Jag tänkte även på din handling och bärande av varor, du vet att det finns andra tjänster sim kan hjälpa dig med sånt? Och färdtjänst bär in två kassar åt dig..
