Hur räddar vi den skånska kulturen och identiteten?

Genom att b l a avveckla den förhatliga sk Öresundsregionen som endast gynnar en klubb av inbördes beundran bestående av politiker (med storhetsvansinne), näringsliv och media.

Vill man bevara både lokal och regional kultur i Sverige så har vi tack o lov våra arkiv. Då vi industrialiserades så sent så blev det en mani bland akademiker under sena 1800-talet/tidiga 1900-talet att dokumentera så mycket om landsbygden som möjligt. Dialekter, sägner, livsöden, vardag, det mesta! Det är enligt mig en outforskad möjlighet bland särskilt yngre med intresse för äldre folkkulturen, vare sig lokalt eller rikstäckande. Finns så ofantligt mycket i våra arkiv. Allt som krävs är att man slår sig samman och börjar leta. Tror däremot många kan tycka att det är smått jobbigt då man kanske inte vet var man ska leta och hur man ska använda materialet, själv funderat på detta mycket. Men vare sig det är idag, imorgon, eller om flera årtionden framöver, så finns arkiven där.
Finns även enorma mängder etnologisk litteratur som berör detta. Letar man hos hembygdsföreningar och lokala/regionala muséer kan man säkerligen hitta detta!

Tappa dessutom inte hoppet. Förutom det tidigare nämnda materialet så är historien fylld av återupplivningsförsök bland grupper som finner sin kultur att vara utdöende. Här i Sverige liksom utomlands (t.ex. Celtic revival). Inte för att vara allt för politisk, men Sverige befinner sig i en tid då allt fler vanliga människor börjar ifrågasätta vilka vi är. Begreppet "svensk" som enbart en titel på medborgarskap börjar vackla rejält. I mån om detta hade kulturell revitalisering kunnat ge dessa svenskar verktyg för att uttrycka detta. Om detta ä något bra eller dåligt är upp till en själv att bestämma.

Sammanfattningsvis, börja fritidsforska och leva ut det du forskar om. Kan vara nått så simpelt som att man läser om en gammal roliga jultradition och börjar utöva den. Sen berättar man detta till sina polare. Allt behöver inte vara en rikstäckande rörelse på direkten. En av de roligare exemplen på detta är "Kampförbundet för julbockens återinförande". Både som ett sätt att återuppliva en känd gammal tradition som tidigare "dött ut" samtidigt de kritiserar kommersialiseringen av jultomten, med en lite satirisk flare förstås.

Bra förslag! Jag vill ändå varna lite för arkiven.

Sveriges Radios regionala kanal gick runt för ett tag sedan och frågade människor i ett delvis skånsktalande landskap hur de uttalar ordet "semla". De återgav svar som:

— [ˈsɜmla]
— [ˈsemla]
— [ˈsɜmla]
— [ˈsɜmla] ... et c.

Man kan fråga sig varför de ställde frågan om ett ord som alla uppenbarligen uttalar ungefär likadant, i synnerhet i radio där folk vet att de förväntas överge sin dialekt och tala rikssvenska. Man kan också fråga sig om alla svar fick vara med.

På skånska uttalas 'semla' ['fast.lɑugsˌbule].

Dialektordsmaterialet har en del liknande mönster i sig. Materialets användbarhet beror nog starkt på hur mycket kunskap i dialekten/folkmålet den hade som samlade in det, vad vederbörande ville åstadkomma med sin insamling (val av metod), samt hur mycket kunskap den har som tar del av det. Det kan vara bra att begynna med vägledning från seriösa äldre släktingar samt, i fallet med dialektord, studier i språkhistoria och därefter grammatikböcker och ordböcker.

Absolut! Det är viktigt inom materialforskning att vara reflekterande då, som du nämner, materialinsamlaren ibland utgör en präglande variabel i hur materialet blir tar form. Denna typ av försiktighet blir man utlärd på bland annat universitet. Om man nu skulle göra sin egna fritidsforskning i arkiven kan man försöka leta upp någon lärd för att se hur man kan hålla ögonen öppna, kanske det till ock med finns kortare kurser om det. Men precis som du säger, prata med de äldre! De har en sådan rik kunskap om hur saker var förr. Med detta kan man lätt vara på god väg!

Framförallt kunde man ju satsa på sådant som bevarandet av språket.
Det finns ju jämförande motsvarigheter man hitta inspiration från i tex Storbritannien, där Wales och Skottland satsat en hel del på hembygdsfrågor, inklusive språk. Bla har man ju officiella skyltar osv på både engelska liksom på walesiska, osv.
Idag har ju skånskan hunnit bli så utarmad att det knappt ens är diftongerna som finns kvar.

Vi borde även ta chansen nu när USA börjat försöka fingra på Danmark, och smida medan järnet är varmt så att säga.
Dvs Bornholm är ju i allt skånskt och borde snarast återbördas till sitt ursprungliga hemland Skåne igen.
Kan USA ta Grönland så finns det ju inga anledningar för oss att låta danskarna har Bornholm kar.
Så länge danskarna är vana vid att förlora så måste man ju faktiskt passa på.
Egentligen tycker jag, och har gjort så länge nu, att vi borde ta alla öarna som ligger så lämpligt utplacerade runt Skåne, från Rügen i söder till Själland och Fyn i väster.
Vi hade kunnat kalla det för Malmö skärgård.

Mycket bra sagt

Havet, det öppna landskapet, den piskande vinden, det rödbruna teglet, enskiftet, ruinerna efter de danska borgarna, sockerbetan, de gamla gravstenarna med danska adelsnamn, dansk teve 1 och 2, de gamla köpmanshusen i Malmö uppförda av danska köpmän och överklassfamiljer, alla krigen, snapphanarna, torparna, den stolta identiteten och flaggan, brytningen av svart granit och kaolin, en av världens bästa åkermark, den långa sommaren, de många och vackra stränderna, de många och gemytliga små fiskeorterna, tattarna, marknaderna, närheten till kontinenten, lövskogarna, de franska r:en, alla fornlämningarna efter människorna som kom hit i takt med att isen drog sig undan, korsvirkeshusen, osv

Ja Malmö går inte längre att betraktas som Svenskt. Besöker man Malmö så känns det mer som att man är i Baghdad.
Det Arabiska spåret som Malmö har tagit smittar av sig på övriga Skåne.

Finns inte så mycket att göra här. Tar man in halva Mellanöstern så blir man tillslut Mellanöstern.

Är det kultur man vill bevara så skulle man ha tänkt till lite mer innan budskapet var "öppna era hjärtan" och "mitt land bygger inga murar".

Araber lär inte syssla med någon "Skånsk kultur" så frågan är en del av den större frågan om det kommer finnas ett Sverige eller europeiska länder överhuvudtaget i framtiden.