Det är svårt att beskriva detta som ”vaksamhet” när det i praktiken rör sig om en genomgående oförmåga att tillgodogöra sig och tolka elementära fakta. Påståenden av typen ”Varför syns inga stjärnor på bilderna från månen – var det molnigt just då?”, dessutom ackompanjerade av vad som uppenbarligen är avsett som humoristisk satir, fungerar i realiteten mest som empiriska demonstrationer av bristande förståelse för både fotografi, optik och grundläggande astronomi. Resultatet är inte ett kritiskt samtal, utan något som snarare påminner om pedagogisk stödverksamhet på lågstadienivå.
Varför ser man inga stjärnor på himlen på dessa filmer från månen? Var de molnigt påmånen just vid dessa tillfällen?När detta dessutom kompletteras med frågor som ”Det borde ju ha blivit ett gigantiskt dammoln vid landningen”, framstår det som uppenbart att insikten om vad avsaknaden av atmosfär faktiskt innebär ännu inte har internaliserats. Att luft inte finns tillgänglig som transportmedium för damm är här inte en avancerad fysikalisk subtilitet, utan ett grundvillkor för hela miljön i fråga.
Det borde ju ha blivit ett gigantiskt dammoln när man landade.Mot denna bakgrund framstår försäkringar om att man ”noggrant kommer att följa förloppet för att säkerställa att månlandningen verkligen genomförs” som mer ironiska än förtroendeingivande. När de mest elementära förutsättningarna för observation, tolkning och begreppsförståelse saknas, reduceras denna självutnämnda granskning till vad som närmast kan beskrivas som performativ misstänksamhet — en hållning där självsäkerhet ersätter analys och där övertygelse upphöjs till metod.
Vi känner till problemen och svårigheterna och kommer noggrant följa hela förloppet. Det finns helt andra sätt att betrakta månens yta och att se att landningen verkligen genomförs.Det kan möjligen uppfattas som osympatiskt att påpeka, men det är svårt att inte dra på munnen inför denna form av oreserverad självsäkerhet i förening med så konsekvent okunnig och innehållslös argumentation. Det som presenteras som vaksam skepticism fungerar i praktiken mest som ett ofrivilligt komiskt inslag i diskussionen.

