Det här fallet har skakat många men det borde inte komma som en överraskning för någon som följt hur psykiatrin har hanterats i det här landet. Det här är ingen olyckshändelse utan en direkt följd av systematiska nedskärningar, felaktiga reformer och politiskt korttänk. När staten och regionerna på 90-talet sköt över ansvaret till kommunerna under parollen ”människor ska få leva i samhället” var det vackra ord som dolde en kall verklighet: man ville spara pengar och flytta bort problemet. Resultatet blev att tusentals människor med tunga psykiska sjukdomar hamnade mellan stolarna utan kontinuerlig medicinering utan uppföljning utan trygghet.
Kommunerna fick ansvar men inga resurser. Socialtjänsten blev sista utposten för människor som egentligen behövde specialistvård. Handläggare sitter med omöjliga uppdrag, läkare saknar vårdplatser och alla skyller på någon annan. I praktiken betyder det att människor i akut psykos ofta möter byråkrati istället för behandling. Och det är just där tragedin börjar, inte i ett ögonblick av våld utan i åren av försummelse innan.
Det patetiska är att först nu börjar myndigheterna låtsas bry sig. Varför just nu? Kanske för att offren den här gången råkade tillhöra samma kategori som man annars väljer att blunda för, människor som hamnat längst ner i samhällets hierarki. Det är människor som socialtjänsten kallar “tunga ärenden”, som psykiatrin ser som “kroniska” och som systemet i praktiken gett upp hoppet om. De får sällan rubriker när de går under men när något så här brutalt sker då vänds strålkastarna dit tillfälligt. Sedan blir det tyst igen tills nästa gång.
Det här måste bli punkten där samhället börjar ta sitt ansvar på riktigt. Psykiatrin kan inte fortsätta vara splittrad mellan olika huvudmän som saknar samordning. Vi behöver ett övergripande statligt ansvar, riktiga vårdplatser, långsiktig behandling och uppföljning. Människor i kris ska inte lämnas åt sin egen förvirring och deras grannar ska inte behöva leva med rädslan för när nästa psykos slår till.
Så länge politiker fortsätter prata om "resurseffektivitet" istället för mänskligt ansvar, så länge psykiatrin får mindre pengar medan våldet och desperationen växer då är det bara en tidsfråga innan det händer igen. Och då kommer samma myndigheter stå framför kamerorna och säga exakt samma sak: "Det är en tragisk händelse vi ska utreda vad som gick fel." Men det vet vi redan. Allt gick fel för länge sen.
Kommunerna fick ansvar men inga resurser. Socialtjänsten blev sista utposten för människor som egentligen behövde specialistvård. Handläggare sitter med omöjliga uppdrag, läkare saknar vårdplatser och alla skyller på någon annan. I praktiken betyder det att människor i akut psykos ofta möter byråkrati istället för behandling. Och det är just där tragedin börjar, inte i ett ögonblick av våld utan i åren av försummelse innan.
Det patetiska är att först nu börjar myndigheterna låtsas bry sig. Varför just nu? Kanske för att offren den här gången råkade tillhöra samma kategori som man annars väljer att blunda för, människor som hamnat längst ner i samhällets hierarki. Det är människor som socialtjänsten kallar “tunga ärenden”, som psykiatrin ser som “kroniska” och som systemet i praktiken gett upp hoppet om. De får sällan rubriker när de går under men när något så här brutalt sker då vänds strålkastarna dit tillfälligt. Sedan blir det tyst igen tills nästa gång.
Det här måste bli punkten där samhället börjar ta sitt ansvar på riktigt. Psykiatrin kan inte fortsätta vara splittrad mellan olika huvudmän som saknar samordning. Vi behöver ett övergripande statligt ansvar, riktiga vårdplatser, långsiktig behandling och uppföljning. Människor i kris ska inte lämnas åt sin egen förvirring och deras grannar ska inte behöva leva med rädslan för när nästa psykos slår till.
Så länge politiker fortsätter prata om "resurseffektivitet" istället för mänskligt ansvar, så länge psykiatrin får mindre pengar medan våldet och desperationen växer då är det bara en tidsfråga innan det händer igen. Och då kommer samma myndigheter stå framför kamerorna och säga exakt samma sak: "Det är en tragisk händelse vi ska utreda vad som gick fel." Men det vet vi redan. Allt gick fel för länge sen.
Citat:
Jag tror att han var i sådan psykos att han kunde ha valt viket hus som helst att ringa/ knacka på hos. Om dom inte hade dörren olåst? Då gick han väl bara in. Sedan verkar han ha varit där under flera timmar på morgonen. Vilket måste ha varit fruktansvärt för dom. Vilken rädsla och dödsångest att känna, Att ha en okänd stor man som är helt i psykos och hotar dom. Tror att mamman till slut tog chansen för att rädda sina barn, Att rusa ut och fick då gärningsmannen att följa efter henne. Därav att hon blev funnen utomhus. Under den tiden hann någon av barnen ringa polisen. Som förmodligen fick skjuta gärningsmannen eftersom dom såg skadade människor när ytterdörren öppnades och han stod säkert med blodig kniv i handen och psykotisk som han var, så viftade han säkert den mot polisen ochså. Var bara ren tur att polisen kom så snabbt som dom gjorde. Annars hade han säkert tagit ihjäl även dom andra två. Det är min teori. Alltså ingen koppling mellan offren o gärningsmannen. Utan han valde slumpvis hus. Fruktansvärt och det beror på allt sämre psykiatri vård! Och att psykiatrin gör helt fel bedömningar av människor som söker hjälp och av dom få som får lite hjälp och blir inlagda. Blir utskrivna allt för snabbt! psykiatrin har nedrustas för många många år sedan då dom lade ner många boenden och dessa människor lämnades vind för våg i samhället. Det måste sättas in enorma insatser inom psykiatrin Den behöver utökas och prioriteras av våra politiker att satsa extra inom denna sjukvård och det med mycket snabba insatser. Inte något som ska dras i långbänk.
__________________
Senast redigerad av Tanach 2025-12-27 kl. 14:03.
Senast redigerad av Tanach 2025-12-27 kl. 14:03.
