Många singlar nu. Vad beror det på?

Det finns en fantasi-nostalgi om ett förlorat förflutet där relationer och kärnfamilj lyfts fram men få gör de uppoffringar som man gjorde då. Det är lika pittoreskt lockande som när tomten dricker en coca cola ur frostig glasflaska i månskenet. Det är klart definierat, lättorienterat och synligt.

Relativiserar man män och kvinnor socialt under totalt jämlikhet så blir vissa vilsna. De kanske upplever en sådan roll som en vänskap, syskonrelation eller "homosexuell" i sin natur. Då blir 1950-talets hemmafruar och stålverksmän väldigt lätta att studera.

Det är mer att man vill att "det ska fungera så här" än att "det här fungerar". Man ser tex en tre barnfamilj från någon gammal film eller så ser man invandrare med 4-5 barn gå på stan och tror att man vet dynamiken i den familjen.

Jag tror dock att "singelkrisen" har noll med relationen mellan kvinnor och män att göra. Det handlar mer om att alla sätter självförverkligande liv över relationer.

Jag tänker att singel- och barnkrisen är en kombination av relationer, rollanpassning och den självcentrering som växt fram. I ett modernt tvåförsörjar-samhälle blir relationen ett projektteam istället för de utdaterade kompletterande könsrollerna. I skarpt läge börjar kvinnor i sin riskanalys beräkna fördelningen av osynligt arbete, viljan och automatisk förmåga att ta ansvar utan att bli tillsagd, konflikthantering och samarbetsförmåga. I egenskap av att vara kvinna hör jag om och om igen hur kvinnor tvekar inför både relation och barn när de upplever att “om jag får barn blir jag projektledare + utförare”. Barn blir plötslig ett riskbeslut istället för ett romantiskt, och i samma veva har kvinnan kommit fram till att mannen hon har uppenbarligen tar henne för given så då passar hon på att separera.

“Fantasinostalgi” är en träffsäker observation men den krockar lite med praktiska och ekonomiska perspektiv. Sverige dras idag med flera inlåsningsfaktorer i form av dyrt boende, höga levnadskostnader, osäker arbetsmarknad och framtid. Detta krockar med en generation som vant sig vid hög standard och generell trygghet. Vidare innehöll det gamla könsrollspaketet och kärnfamiljen uppoffringar som få vill göra idag och förväntningarna är för många alldeles för höga. I dag är den generella normen: maximera välmående, minimera risk. Barn och lång relation innebär istället: hög risk, hög bindning, hög friktion. Att det för vissa innebär potentiellt hög mening väger lätt eftersom det inte finns några garantier.

Hur många av er hade gett upp er egna bostad för en relation? Vare sig det handlar om att sälja, säga upp eller låta sin partner flytta in i sitt befintliga boende.

Tror inte så många med en permanent bostad är villiga att göra det. Därav att många är singlar istället.

Det kan vara att dom är fula eller har några dåliga sidor.
Eller om dom kanske inte vill vara med någon.
Eller så tycker dom kanske inte om människor.
Och då skaffar dom sig en hund istället.

Men de är ju endel av förhållande grejjen? Är man inte villig att göra de så är man nog inte kär.

Man kanske är så hemmastadd att man aldrig ens vågar öppna upp ögonen för någon. Det är så jag tänker.

Har man ett bra boende finns en risk att man aldrig får något så bra igen, om något skulle skita sig. Även om det inte tar slut kan ju ena partnern dö, eller man drabbas av någon oförutsedd ekonomisk skit.

Tycker ändå att de är en dålig anledning för att inte våga satsa.

Det tror jag inte. Men ett grundkriterium som även borde gälla för er singelmän är att man faktiskt har rätt känslor för sin partner. Eller?

Tvärtom vad tråden handlar om misstänker jag att detta är något som saknas i många relationer.

Livet blir ganska platt och intetsägande om man hela tiden ger efter för rädslor.
Dom flesta föreningar tillåter att man hyr ut iaf 6-12 månader i andra hand för att prova vara sambo.
Kanske finns en lag om det tom..

Oavsetttt så ska man inte ta dumdristiga beslut i onödan men livet ska upplevas och upptäckas.
Och det fetade är en del av livet, vare sig man vill eller ej.
Finns försäkringar och annat tjafs man kan nörda ner sig i.

Ja exakt om man inte prova så vinner man inget