Hur blir du när du blir full?

Oerhört lugn.

Om vi inte snackar snefylla

Brukar väl bli pratglad, lite slö i tanken med samtidigt energisk. Dock blir jag alltid extremt full när jag dricker och det är standard för mig att dricka tills spyan fullkomligt sprutar ur käften.

Så man skulle väl kunna säga att jag huvudsakligen blir spyfärdig av att dricka massa brännevin.

Jag blir mer utåtgående och social, jag får inga våldsamma tendenser men jag får lite mer av vad jag skulle kalla 'brittisk humor' gentemot de jag umgås med, lite mer och råare 'roasting' som jag gör med goda intentioner. För ett tag sedan träffade jag en ny tjej och vi skulle dricka lite, hon var nyfiken på hur jag skulle vara på fyllan.

Hon var rätt så känslig känslomässigt och sa att jag inte gjorde något fel men att hon upplevde mig som 'hårdare'. När hon sa det fick jag mig en tankeställare och bestämde mig för att inte dricka mer än ett par glas i sällskap tillsammans med flickvänner eller liknande.

Även om jag inte gjorde något fel och hon blev inte obekväm så satte sig de orden på min hjärna, jag ville inte vara 'hård' mot henne och jag kände att det inte gav mycket positivt att dricka tillsammans med en flickvän så jag sorterade bort det från saker som jag skulle kunna överväga att göra, det finns bättre sätt att umgås.

Jag kan dricka mer med 'killarna' eller någon gång om året då jag sätter mig vid datorn och spelar onlinespel. Jag dricker inte mer än 1-4ggr per år.

dricker en vecka i sträck och undrar varför hen bli bakis? är det ett jävla skämt hahaha!

Förr i tiden kunde jag bli destruktiv och förstöra saker eller så hamnade jag i bråk, fast jag är en lugn person annars. Kan vara att jag hade mycket ilska i mig när jag var yngre och den kom fram när jag drack. Nu för tiden är det bara lugnt och skönt, jag lyssnar på musik eller hänger här på Flashback under mina alkoholrus.

Först blir jag glad, social och självförtroendet ökar dramatiskt.
Tittar jag mig själv i spegeln är jag en modell.

Tyvärr så varar effekten inte länge då jag blir deprimerad, tyst och trött av alkohol.

Kan genetik förklara detta?

Mina vänner får denna positiva kick bra mycket längre än jag. Jag är en av de få i gänget som inte har haft någon direkt bra effekt av alkohol. Och jag drack Baileys som f#n i tonåren, gått nog att tolerera de negativa effekterna som kom med alkoholintaget

Kan (kunde) bli lite knäpp och aggressiv då jag drack mig full på sprit.
Blev som den kaxiga myran.
Enbart öl gav mig däremot inte den effekten.

Nu är det många, många år sedan jag var full.

Hade några dåliga kräkfyllor i tonåren, men sen jag lärde mig dricka är det lite för bra. Blir glad och pratsam om jag är med folk. Är jag själv efter jobbet så försvinner den bedövande tröttheten efter ett glas, och efter tre eller fyra under kvällen blir jag skönt sömnig och sover gott.

Får energi av alkohol tycker jag, fast blir samtidigt mer trög och efterbliven.

Upplever endast alkohol som hyfsat trevligt om jag dricker mycket lite, annars så hatar jag numera upplevelsen av alkohol men jag har alltid varit väldigt känslig för när man når den nivå då allt snurrar. Kan ärligt talat inte begripa hur folk klarar av den upplevelsen då jag psykiskt alltid känner mig helt dränerad på energi och livslust när jag når det taket.

Alkohol får mig att bli en jobbig jävel enligt mig själv. Dagen efter mår jag som döden dessutom.