Sälja bingolotter åt idrottsklubb 7-åringar

De flesta klubbar skulle inte kunna existera utan sådana försäljningar. Det klubbarna behöver göra är att anpassa försäljningsperioden efter multiidrottande ungar så att de inte behöver sälja för fotbollen och handbollen samtidigt samt att sälja vettiga grejer som folk vill ha. Inte värdelösa guldhäften eller Ravelli. Även syskonrabatt underlättar. Även lagen hade haft svårt att hålla igång verksamheten utan försäljningar. Det suger att sälja och köpa sånt här, men föräldrarna i normala föreningar hade gnällt ännu mer om de tvingades finansiera exempelvis cupäventyr. Det är helt otroligt dyrt. Förra sommaren lade mitt lag 64 000 kronor på en flerdagarscup och den är ändå inte onormalt dyr. Och få föräldrar accepterar att ha sina barn i lag där de exempelvis behöver köpa matchställ själva.

Exakt så!

Tyvärr är det likadant när det gäller klassinsamlingar, någon hurtig mamma som driver på att eleverna skall pracka på mormor och morfar bambustrumpor. Vi brukar alltid tacka för ett bra initiativ men sedan skriva att vi swishar. Då swishar vi en rejäl summa istället.

Vissa föräldrar hakar snabbt på och har även tackat oss för det initiativet medan vissa andra har blivit irriterade för att "vi köper oss fria" och att det vore bra för barnen att sälja varorna.

Jag förstår att lag som åker på cupäventyr har stora kostnader och behöver intäkter. Men när det gäller 7-åringar som är nybörjare (första säsongen) och tränar innebandy 1-2 timmar i veckan och inte åker på cuper och turneringar - så är i princip de enda kostnaderna hallhyran 2 tim per vecka.

Nu är jag verksam inom fotbollen och har ingen större koll på innebandy, men jag kan tänka mig att det finns flera likheter, och då är det inte bara hallhyran som kostar. Det lär även handla om matchställ(är det en större förening är det inte sällan petigt med rätt sponsorer på köäderna = nya ställ årligen), material till träningar och match(som slits hårt), arrangemang inom föreningen,kanslistens ersättning osv. Sedan är det olika i olika föreningar. En del har bara en föreningsekonomi och andra har föreningsekonomi plus lagekonomi. Har man bara föreningsekonomi delas resurserna ut efter lagens behov och bördor bärs solidariskt av hela föreningen. Många föreningar i högre divisioner behöver dessutom stöttning från ungdomsverksamheten för att A-laget ska kunna fungera, medans A-laget i sin tur drar in pengar/spons osv som ibland kan gå tillbaka till ungdomsverksamheten.
Sedan kan jag som tränare se poängen i att även småungarna med familjer direkt kommer in i "så här funkar en förening". Annars hade lagen varit sprängfyllda med spelare under småunge-åldern och sedan, när kraven på engagemang kommer, så hade lagen tömts på spelare. I de flesta föreningar ökar kraven med åren och det krävs mer fysisk närvaro och arbete ifrån spelare och föräldrar, så att börja med några försäljningar per år redan från början är en rätt hanterbar start(förutsatt att de bestämmande i föreningen inte tvingar lagen att kränga Ravelli eller annan oönskad skit).

Jag hatar fenomenet.

Mycket för att det från min synvinkel dessutom är så att man skapar ett eget beroende i föreningen till att behöva sälja skiten. Det ska både vara specialutrustning och grejor från låg ålder. Man "måste" ha ett klubbhus. Det "måste" vara hög standard på planen. Det "måste" åkas på cuper skitlångt bort. Man driver liksom upp sina egna kostnader. Sen hindrar man föräldrar från en opt-out eftersom "det är inte solidariskt" eller "så gör vi inte i föreningen".

Tacka vet jag dom föreningar där man går in med en peng i medlemsavgift. Den täcker hela grundbehovet utan problem. Extra utgifter är i form av egna kläder/utrustning efter vad man själv tycker, samt resor/läger om man önskar att åka.


Då invänder en del "jamen dom som inte har råd att åka på läger då?".

Ja, dom får väl sälja sina egna jävla lotter och bullar i så fall. Jag hindrar ingen från att ställa sig på torget en dag och kränga skit för att finansiera sitt läger.

Jag beklagade mig över detta fenomen men likväl så har vi nu hemma någon Bingolottokalender och x antal lotter.

Dessa har levererats till oss från vänner och en granne. För att vara "snäll" mot deras barn...*suck*.

Mitt exx som var anställd som mellanchef i kommunala verksamhet sålde slut på sina
lotter på en förmiddag. Folk stod på kö för att köpa.
Mycket lönsamt om man ville söka ledighet eller annan favör från chefen.