Citat:
Förstår hur du menar. Men det du beskriver - just här - är ett simpelt handlingsmönster.
En fråga om Joakim Lundells diagnos.
Vad är det för diagnos när man ljuger såhär:
Han säger i intervju med Malou att han inte gick på sin morfars begravning för att han "skämdes för mycket". Släkten blev väldigt arga på honom. Han säger "Jag kunde inte gå dit, jag skämdes ögonen ur mig".
I en helt annan intervju så säger han följande:
"När morfar skulle begravas så glömde mamma säga till mig. Jag skulle bli upphämtad av Chrippas farmor och farfar men mamma hade glömt och säga till dom så jag satt i min lägenhet och missade min morfars begravning".
Detta är då ett uppenbart scenario där han tror att han kan ljuga "hejvilt" och sedan att ingen kommer hålla honom ansvarig för lögnen.
Så jag undrar, är det någon som vet vilken diagnos eller vilket tillstånd en människa hamnar i som gör att man ljuger på detta vis?
Vad är det för diagnos när man ljuger såhär:
Han säger i intervju med Malou att han inte gick på sin morfars begravning för att han "skämdes för mycket". Släkten blev väldigt arga på honom. Han säger "Jag kunde inte gå dit, jag skämdes ögonen ur mig".
I en helt annan intervju så säger han följande:
"När morfar skulle begravas så glömde mamma säga till mig. Jag skulle bli upphämtad av Chrippas farmor och farfar men mamma hade glömt och säga till dom så jag satt i min lägenhet och missade min morfars begravning".
Detta är då ett uppenbart scenario där han tror att han kan ljuga "hejvilt" och sedan att ingen kommer hålla honom ansvarig för lögnen.
Så jag undrar, är det någon som vet vilken diagnos eller vilket tillstånd en människa hamnar i som gör att man ljuger på detta vis?
Psykiatriska funktionshinder och personlighetsstörningar är olika saker. De senare kräver specifika kluster av multifacetterade och multidimensionella funktionsmönster som består över väldigt lång tid, där även olika livsområden och livserfarenheter måste uteslutas. Går inte att spekulera om någon diagnos utifrån det exempel du framför.
Handlingsmönstret som du beskriver däremot, att ständigt beskriva samma förfarande på diametralt olika sätt, som Jocke alltid gjort i sitt liv, kan beskrivas genom sammanfattande begrepp och termer. Mest övergripande är förstås kognitiv dissonans. Det är nästan aldrig så att någon endera 100% medvetet ljuger av full avsikt, eller 100% inte vet om att man ljuger och förvränger. I 99,9% av fallen är man halvt medveten om att man gör något som är vådligt, när man gör som Jocke gör, men motivationen som driver beteendet liksom 'överröstar' riskbedömningen av beteendet. Samma som att röka, man vet det är farligt, men olika motivationer driver ändå beteende man vet är farligt.
Vad den motivationen är, blir i regel rena pyttipannan om man bara spekulerar på stort avstånd. för att bli mer säker på vad motivationen är, måste man kunna utesluta väldigt mycket, och det klarar man inte av om man inte befinner sig på nära håll till den man granskar och känner denne och dennes historik och mönster under lång tid.
Några spontana spekulaationer om varför Jocke gör såhär, kan vara självbegrägeri, där man inte berättar utefter hur det är, utan utefter hur man vill det ska upplevas av andra, eller hur man vill det ska kännas för andra, och skiftar då detaljerna utefter den rådande stunden för att försöka uppnå den effekten (varje tillfälle har olika förutsättningar).
I jockes fall kan man inte kalla det för Gaslighting, eftersom lögnerna är inte strategiska och medveteet upplagda för detta. Men det kan vara att Jocke söker bekräfelse av sig genom andras reaktioner på det han säger, genom att skapa en förvrängd bild av sig själv och sina historia (som andra inte märker av). Thomas Quick gjorde precis så.
Om personen har vant sig vid att aldrig bli ifrågasatt eller konfronterad för sina diskrepanser, kan det skapa en typ av omedveten självförsvarsmekanism, där berättelserna förändras för att passa situationen, utan att det är en medveten manipulation av andra.
Det handlar isf om ett impulsivt anpassande beteende, utan direkt tanke eller plan, för att hantera nya sociala eller kommunikativa sammanhang, utan reflektion över konsekvenserna av att vara inkonsekvent. Den typen av beteende kommer ofta från miljöer där individen ständigt får bekräftelse utan att behöva konfronteras med sina motsägelser. Det skapar en slags självbevarande dynamik där personen omedvetet anpassar sin berättelse för att behålla sin position eller annan självupplevd trygghet, utan att egentligen själv se att det finns någon logik i att vara konsekvent.
Det kan även vara en form av oskärpa i självuppfattning där personen inte känner behov av att hålla en strikt, sammanhängande berättelse om sitt liv, eftersom det inte har blivit nödvändigt att göra det för att behålla social status eller trovärdighet i den personens liv. Man uppnår mer genom att 'vara ständigt flexibel' än att vara någon 'strikt moralisk robot'.
Det kan vara lätt att dra paralleller till hur vissa individer i offentliga roller kan utveckla förvrängd känsla av verklighet när de ständigt bekräftas utan att konfronteras, vilket i längden kan påverka deras förmåga att vara konsekventa eller ärliga. Jocke har uppnått ett enormt, nära internationellt kändisskap och erkännande genom att göra vad han gör, rikedom, frihet, ansvarslöshet. För den som inte upplevt det erkännandet i verkliga livet, och sett vad sånt gör med folks hjärnor och självbild, så kan det vara svårt att förstå vad man ser eller varför man gör det man gör.
__________________
Senast redigerad av Valentin90 2025-12-09 kl. 17:41.
Senast redigerad av Valentin90 2025-12-09 kl. 17:41.
