"I Malmö hamn står Siptex – en världsunik storskalig textilsorteringsmaskin, som byggdes för att vara ett led i att omvandla textilavfall till råvara för återvinning.
Men nu står maskinen för det mesta still och 1 100 ton textilier samlar damm.
– Välkommen till överkonsumtionens baksida, säger Anna Vilén, Sysav."
https://www.dn.se/sverige/atervinningskaos-darfor-finns-1-100-ton-textilier-i-hamnen/
Så inleds artikeln i DN, om maskinen som sorterar textilier efter fibersammansättning och packar dem i hårt pressade balar.
Innan kläderna hamnar i Siptex (maskinen heter så), så skickas de till Litauen för manuell sortering. Där sorteras kläder ut för hand, som anses vara lämpliga för andra hands marknaden.
Sedan skickas de tillbaka igen för att sorteras i Siptex och sedan återvinnas.
Återvinningen skulle ske i en fabrik i Sundsvall, men den gick i konkurs förra året. Pandemin ligger bakom detta säger dom.
Den stora miljöpåverkan när det gåller kläder, är ju under produktionen, så skadan är ju redan skedd. Är det lönt att försöka reparera detta efteråt? Är inte problemet att det tillverkas för mycket kläder och att mycket av det inte används?
Att sedan skeppa detta på ett fartyg fram och tillbaka till Litauen måste väl äta upp den sista miljöbesparingen som fanns kvar?
Är det även lämpligt att bygga en sådan här stor avancerad maskin och bara ha en enda slutkund? Fär när fabriken i Sundsvall gick omkull så står nu maskinen still och ingen annan verkar vilja ha de sorterade gamla kläderna.
Det är både världens första och världens största. Är det naivt att bygga detta i lilla Sverige?
Några citat:
"Då blev det världens första anläggning i sitt slag, jag tror ännu inte att det har byggts en liknande i samma skala. Väldigt tufft, ett skrytbygge för Sverige faktiskt, Siptex har fått mycket internationell uppmärksamhet, säger Anna Vilén."
"Två faktorer var avgörande för att investeringen i maskinen skulle vara säker: Ständig tillgång till råvara och ett samarbete med ett företag som skulle köpa råvaran och återvinna den.
– Vår huvudsakliga avsättningskund var ett företag som hette Renewcell. Produkten från oss skulle åka upp till Sundsvall där de i sin tur byggde världens största bomullsåtervinningsanläggning."
Att diskutera:
Gör man fel eller rätt när man försöker åtgärda miljöpåverkan i efterhand med denna avancerade process? Är det inte bara bättrtt elda upp det i det här läget? Istället för att frakta med båt och lastbil?
Varför kan inte grovsorteringen ske i Malmö istället? Så slipper de båtfrakt.
Det finns ju ganska många företag som säljer kläder av återvunnen bomull. Varför kan ingen av dom köpa balarna i Malmö?
Största och första i Sverige. Men ingen annan verkar bry sig. Var det ett projekt tänkt att fungera, eller var det bara ett sätt att visa att vi är duktiga?
Men nu står maskinen för det mesta still och 1 100 ton textilier samlar damm.
– Välkommen till överkonsumtionens baksida, säger Anna Vilén, Sysav."
https://www.dn.se/sverige/atervinningskaos-darfor-finns-1-100-ton-textilier-i-hamnen/
Så inleds artikeln i DN, om maskinen som sorterar textilier efter fibersammansättning och packar dem i hårt pressade balar.
Innan kläderna hamnar i Siptex (maskinen heter så), så skickas de till Litauen för manuell sortering. Där sorteras kläder ut för hand, som anses vara lämpliga för andra hands marknaden.
Sedan skickas de tillbaka igen för att sorteras i Siptex och sedan återvinnas.
Återvinningen skulle ske i en fabrik i Sundsvall, men den gick i konkurs förra året. Pandemin ligger bakom detta säger dom.
Den stora miljöpåverkan när det gåller kläder, är ju under produktionen, så skadan är ju redan skedd. Är det lönt att försöka reparera detta efteråt? Är inte problemet att det tillverkas för mycket kläder och att mycket av det inte används?
Att sedan skeppa detta på ett fartyg fram och tillbaka till Litauen måste väl äta upp den sista miljöbesparingen som fanns kvar?
Är det även lämpligt att bygga en sådan här stor avancerad maskin och bara ha en enda slutkund? Fär när fabriken i Sundsvall gick omkull så står nu maskinen still och ingen annan verkar vilja ha de sorterade gamla kläderna.
Det är både världens första och världens största. Är det naivt att bygga detta i lilla Sverige?
Några citat:
"Då blev det världens första anläggning i sitt slag, jag tror ännu inte att det har byggts en liknande i samma skala. Väldigt tufft, ett skrytbygge för Sverige faktiskt, Siptex har fått mycket internationell uppmärksamhet, säger Anna Vilén."
"Två faktorer var avgörande för att investeringen i maskinen skulle vara säker: Ständig tillgång till råvara och ett samarbete med ett företag som skulle köpa råvaran och återvinna den.
– Vår huvudsakliga avsättningskund var ett företag som hette Renewcell. Produkten från oss skulle åka upp till Sundsvall där de i sin tur byggde världens största bomullsåtervinningsanläggning."
Att diskutera:
Gör man fel eller rätt när man försöker åtgärda miljöpåverkan i efterhand med denna avancerade process? Är det inte bara bättrtt elda upp det i det här läget? Istället för att frakta med båt och lastbil?
Varför kan inte grovsorteringen ske i Malmö istället? Så slipper de båtfrakt.
Det finns ju ganska många företag som säljer kläder av återvunnen bomull. Varför kan ingen av dom köpa balarna i Malmö?
Största och första i Sverige. Men ingen annan verkar bry sig. Var det ett projekt tänkt att fungera, eller var det bara ett sätt att visa att vi är duktiga?