Ett konservativt frihetsbegrepp -- finns det?

Frihet kan ju knappast "definieras om" att handla om nånting helt annat, hur mycket nu konservativa än önskar det. Frihet är frihet, dvs rätten att agera som man vill/ behöver, utan tvång utifrån.
Och fri aborträtt handlar i grunden om frihet att kunna välja.

Så visst vi kan ju vara överens om att ett konservativt frihetsbegrepp i dess rätta betydelse INTE finns.
Frihet är helt enkelt inte någonting som konservatismen prioriterat.

Ironin är att det är liberaler som definierat om begreppet från början. Men du kan gärna förklara varför liberaler som John Stuart Mill skall ha begreppsmonopol och tolkningsföreträde framför klassiska tänkare som Platon, Aristoteles, Cicero, Augustinus och Aquino.

Om du vill se spänningen mellan den klassiska (eller konservativa) synen på frihet och den moderna, liberala synen rekommenderar jag Dostojevskij.

I Brott och Straff maximerar Raskolnikov exakt den moderna idén om frihet: han handlar utan yttre hinder, sätter sin vilja över moral och normer -- och blir därefter fullständigt ofri under samvetets tyngd. Sonja i romanen är hans motsats; hon är ofri till det yttre, fattig och socialt underordnad -- men väljer det goda (det som är rätt), bär ansvar och handlar i trohet mot sitt samvete. Hon framstår som den enda verkligt fria människan i romanen.

Problemet med den liberala synen är att den inte tar hänsyn till vem människan är: hennes karaktär, hennes självkontroll, hennes moraliska mognad, hennes förmåga att ta ansvar, hennes behov av gemenskap och sammanhang. Frihet reduceras till en fråga om att utforma system -- inte om människans beskaffenhet. Enligt den klassiska synen är frihet inte i första hand ett yttre tillstånd utan ett inre. Frågan är alltså inte vem som har flest val -- utan vilken sorts människa som faktiskt kan bära frihet utan att gå i upplösning.

Detta har jag tidigare rett ut för Dig i därför avsedd tråd. Karolinska instituret, världsledande på området, skrivet så här:


och

https://nyheter.ki.se/nya-upptackter...iska-blir-till

Ni vänsterblivna brukar yla om att lyssna till vetenskapen - ja, så gör nu det någon gång då. Det råder ingen tvekan om livets startpunkt. Det som är frågan, är vilka slutsatser man drar av denna kunskap.

Återigen, det går inte "definiera" ordet frihet på något annat sätt än just möjligheten att välja.
Frihet är inget liberalt påhitt eller nypåfunnen definition.
och det "nya" som liberalismen kom med var just individers frihet...dvs ett nytt sätt att betrakta människor som medborgare, delaktiga i "staten" och med egna rättigheter och inte underlydande enkom till för att slava för nån överhöghet, ideologi eller religion. Dvs liberalerna spred friheten....till alla, medan
äldre samhällen enkom gav frihet till vissa.
Men! den liberala friheten är självklart heller inte nån "frihet till allt" ex rätten att drämma yxor i gamla tanters skallar....
Raskolnikov försvararde sitt handlade med att han minsann är så mycket bättre människa än den gamla tanten, alltså har han rätt att utplåna henne. DET! skulle jag hävda är precis raka motsatsen till den liberala idén om att även gamla tanter är människor med rättigheter och mer i samklang med traditionella misogyna, rasistiska eller hierarkiska tankemönster, som konservativa gärna sällar sig till, eller hur?

och den problemställning du målar upp.,,,,ursäkta men det är ju nonsens!
Vilken ideologi är det som just mest tar människans HELA karaktär i beaktande? i form av kontext, behov, personlighet etc etc... då den ger människan frihet att själva styra över sitt liv?
Och vilken ideologi är det som mest TAR IFRÅN människan sin egna karaktär via att aktiv t förbjuda henne friheten att själv avgöra hur just hon ska leva.

Ta en djup fundering över det

Detta är så idiotiskt, så klockorna stannar.
Inget av det som du citerar hävdar det du påstår att det skulle hävda.....men du fattar ju inte detta själv ens..

1. Att någonting "börjar" betyder inte att det redan "är vid målet". Begriper du?
en Pasta carbonara kan "börja" med att du sätter en kastrull med vatten på spisen...det betyder INTE att du har en färdig "pasta Carbonara" i den där kastrullen.
utan pasta Carbonara är en radda ingredienser, tillagade på ett specifikt sätt under en specifik tid, tills där har utvecklats den rätt vi kallar för Pasta Carbonara.
Samma sak med en människa, den är en komplex organism som består av en radda essentiella ingredienser..som måste "tillagas" en viss tid i en livmoder för att bli den färdiga produkten: människa.
en befruktning är alltså INTE en "människa vid liv"...utan just en befruktning....precis på samma sätt som en kastrull med kokande vatten INTE är en Pasta carbonara.

Inte heller är människa = "påslagna gener"


och ja vi "vänstermänniskor" är just för att man ska ta vetenskap på allvar och sluta tro på påhittat mumbojumbo av din sort.

De som tror på vetenskap är oftast för fri aborträtt, eftersom konsekvenserna för abortförbud är så oerhört dåliga inte bara för kvinnor, utan även för framtida barn, män och samhället i stort, samt för att sakernas tillstånd så uppenbart är att en befruktad äggcell eller embryo etc... INTE är ett barn, eller ens "människa vid liv".
Hur du än krumbuktar dig Uven, så är detta den vetenskapliga faktan.

Det väcker frågor om förhållandet mellan dygd och frihet. Det du skriver om självbehärskning med mera har traditionellt kallats för just dygd snarare än frihet, även om dessa saker såklart också hänger samman och är beroende av varandra.

Dygdbegreppet är förbundet med prestation. Det svenska ordet är besläktat med duglig och duktig. På latin heter det virtus, av vir för man (jmf. sv. mandom), från vilket vi har virtuositet vilket också belyser att det handlar om hur man lyckas prestera. Samma mönster finns i grekiskans arete, som användes i bred mening om skicklighet och duglighet i praktiska åtaganden. Här finns också en konnotation till livlighet, spänst och friskhet; jmf. virilitet och drängskap.

Resonerandet om behärskning, ordning, människokännedom med mera måste då förstås som medel för dygden, som ytterst definieras av vad man åstadkommer i praktisk handling.

Vi kan också göra en distinktion mellan dygder och uppfattningar om vad som utgör ett gott liv, eudaimonia som du nämnde i startinlägget. Det är traditionellt målet för de praktiska handlingar som dygderna utgör. Jean-Claude Michéa har argumenterat för att liberalismen definieras av en vägran att slå fast uppifrån vad ett gott liv ska bestå av. Det köper jag inte riktigt. Om man vill kan man vrida det till att liberalismen predikar individuell frigörelse i stället för ett gott liv, men det finns samtidigt massor av liberala visioner om jämställda livsstilar som man explicit knyter till godhet och dygd (jmf. godhetsknarkande och dygdesignalering som illiberala tillmälen).

Individuell frihet är hur som helst målet för liberala dygder, oavsett om man ser denna frihet som en idé om ett gott liv eller som något liberaler har infört som ersättare för sådana idéer. Detta är omvänt från konservatismen, där man balanserar friheten utifrån hur väl den tjänar dygderna. För lite frihet kan leda till att vi korrumperas och förslavas, men utländsk påverkan - alltså ofrihet - är ofta viktig för att garantera vår grupps duglighet och virtuositet.

Du har även relevanta poänger om att liberalismen skapar en massa stress, som ger upphov till frihetssträvan bort från liberalismen. Denna reaktion emot liberalismen tar en rad olika uttryck, från nya konservatismer till svårplacerad populism eller för den delen kommunism. Vi har också fenomenet där liberaler reagerar på liberalismens avigsidor genom att kräva mer drakonisk liberalism (de begår mer brott på grund av strukturell rasism, som vi måste prioritera att bekämpa! Problemen skulle försvinna om vänsterns falska antirasister bara slutade med sin identitetspolitik!)

Sloterdijk är inne på samma spår men väljer att stanna i det teoretiska, där han förespråkar pluralism i Arnold Gehlens efterföljd som ett bättre alternativ till enkelspårig framstegstro. Om man gör detta teoretiskt går det att komma undan, även om det också kan leda till karriärsvårigheter. Om man konkretiserar det blir det dock snabbt laddat: pluralism när det kommer till nationer och etniska grupper kommer att stämplas som rasism, och pluralism i den ekonomiska politiken kommer att kopplas till korporatism och stämplas som nyfascistisk. Detta är bara fiktioner som används för att bortförklara liberalismens stresskapande, men stämplandet tvingar ändå ner diskussionen i underjorden, med alla handikapp det medför.

För att förtydliga de platonska inslagen och vad jag vänder mig emot där så handlar det om att förnuftsöverordning eller åtminstone för stort fokus på förnuftet definieras som ”det goda”. Jag efterlyser ett mer nietzsheanskt synsätt med balans mellan det apolloniska och det dionysiska. Då tror jag också att det blir lättare att bryta med liberalism och annan modernism.

2. Frågan om vad som är mänskligt liv och när detta börjar, är en binär fråga - det antingen är, eller inte. Och som jag visar ovan, så gäller följande enligt vetenskapen:


Detta är glasklart. Att den mänskliga individen inte är fullgången vid det tillfället ändrar inte det faktum att det är ett mänskligt liv, och därför bör åtnjuta vissa rättigheter.

Sedan kan man fråga sig när människan är fullgången, och då är det betydligt mer av ett gungfly. Skall man räkna när barnet föds, när det kan gå själv, kan prata, omfattas av skolplikt, kan vara till ekonomisk nytta, blir straffmyndig, blir komplett myndig, har förökat sig elelr avlider? Det går nog att argumentera för ett antal hållpunkter, men startpunkten är glasklar.

Frågan om när exakt en människa är att betrakta som just människa vid liv, avgörs av vetenskap i kombination med olika länders regeringar som fattar beslut kring lagarna för respektive land.
I Sverige mfl av icke religiöst styrda länder, har vi bestämt via vetenskap att den gränsen ska dras till då foster kan överleva utanför en livmoder, s.k. "livsduglighet" eller när en mänsklig kropp uppvisar hjärnaktivitet. DET bör få dig att begripa Uven, att nej, ingen "vetenskap" i Sverige hävdar det du påtår att en befruktad äggcell = människa vid liv.

Begriper du?

Och som jag redan påvisat för dig, men som du tydligen saknar intellektuell kapacitet för att fatta, är att
det lilla ordet "börjar" inte betyder samma sak som "är".

Den mänskliga "processen" eller vad man nu vill kalla det, BÖRJAR vid befruktningen ja, men det betyder alltså inte att du har en människa vid liv, vid exakt den startpunkten. Du har alltså en tidsrymd där du kan avbryta processen UTAN att skada nånting som äger de funktioner som kan ta skada.
och detta bör vi använda oss av JUST! för att inte skapa SKADOR vare sig för de redan levande eller för framtida potentiellt liv som just KAN ta skada.

Detta är det "glasklara" Uven.
Att det viktiga här är att inte skapa skador för LEVANDE INDIVIDER utan garantera att mänskligt liv får det det behöver, nämligen kärlek, omsorg och värdighet.

medan det viktiga för din sort är NATIONEN och ÄKTENSKAPET...2 mänskligt påhittade institutioner som har 0 betydelse för något vad liv heter.

Liv är binärt. Antingen är något levande, eller så är det inte det. Här är det mänskligt liv. Vetenskapen är glasklar. Sedan kommer det in politiska ideologier, och politik har en tendens att slå vetenskap och därmed så stiftas det lagar som i praktiken övertrumfar vetenskapen och naturen, för att istället tillfredsställa ideologiska önskemål och bekvämlighet.


Nu är Du igen där, att Du vill ta avliva mänskligt liv av sociala, ekonomiska och trivselmässiga skäl. DU vill använda död för att befrämja Din politiska utopi. Även om dagens Sverige inte har samma ekonomiska nivå som för ca 20 år sedan, så har vi givetvis resurser att kunna välkomna alla de barn som skulle fötts om de inte aborterats i moderlivet (de vanliga undantagen givetvis).

Sedan har Du förstås fel. Nation och äktenskap är basala byggstenar i ett rimligt fungerande samhälle. En hög andel goda äktenskap bygger ett bättre och robustare samhälle, och en hög överensstämmelse mellan nation och stat skapar tillit och en bra grund för demokrati. I någon mån påhittade, kan man hävda om en massa både avgörande och onödiga saker. Skulle Du t ex inte hålla med om att jämställdhet är påhittat?