Är det inte "alltid" en dålig affär att binda bolåneräntan över en längre löptid?

Lågränteperioden 2015-2021 är ju den extrema tidpunkten i historien, klart det var en bra affär att binda då. Men nu i mer normala ränteperioder så tror jag inte det lönar sig.

Som bekant är ju praktiskt taget alltid ränta på bundet bolån med längre löptider (typ 3, 5, 8, 10 år) högre än räntan på rörligt resp. bundet med kortare löptid (1-2 år).

Bankerna tar ju självklart höjd för osäkerheten ett par år fram, och då ingen vet hur ränteläget kommer gå över ett par år så krävs en marginal i kalkylen. Notera att bankernas bolåneräntor främst styrs av marknadsräntor, inte av Riksbankens styrränta (styrräntan påverkar ju dock marknadsräntorna och spelar då en indirekt roll), så det räcker ej att enbart titta på RB:s prognos (som ju dessutom kan revideras med kort varsel).

Är det inte så gott som alltid bättre att köra rörligt alt. binda på typ nåt år, än att säkra för en längre löptid? Är ju betydligt bättre att välja billigaste möjliga och lägga motsvarande mellanskillnad varje månad mot om man valt bundet i en egen buffert, som man kan använda om räntorna skulle gå upp. Går de upp så förbrukas bufferten men då man haft billigare räntekostnad fram till dess så vägs det upp mot en högre kostnad kommande tid jämfört mot bundet, så dessa tar ju ut varandra.

Saken är ju dock att det inte är säkert att räntorna går upp, och i det läget att de inte gör det så har man ju haft lägre räntekostnad över tid och då byggt upp en buffert som kan gå till annat?

(Detta förutsatt normala räntetider, vilket nollränteperioden inte är. Självklart bra affär att binda om räntan var onormalt låg men jag tror inte det blir nollränta igen.)