Citat:
Skitsnack. Du hittar på saker som ska bekräfta din åsikt.
Du är ju sämst hittills. Så ojämställd. Och låter som vänsterfeminist på ljusmanifestation. Du gör egentligen en ganska enkel manöver: i stället för att bemöta själva sakfrågan – de dubbla måttstockarna i dagens jämställdhetsdebatt – väljer du att prata om ”misogyna mobben” och ”kränkta män”. Det är ett snyggt retoriskt sätt att slippa hantera fakta, men det säger mer om din egen världsbild än om verkligheten.
Sakläget förändras inte av dina etiketter. I delar av offentlig sektor ligger vi på 80–90 % kvinnor. När en styrelse är 90 % män kallas det strukturellt problem. När en arbetsplats är 90 % kvinnor kallas det ofta ”förebildligt”. Det är exakt den asymmetrin tråden handlar om.
Att då förklara undan allt med hur Sverige såg ut för 100 år sedan är ett annat knep: använd historien som sköld för att slippa prata om nutid. Men pojkars skolras, männens överdödlighet, arbetsplatsdödar och självmord händer nu – inte 1925.
Om jämställdhet ska betyda lika värde och lika chans måste det gälla båda könen. Det kräver att man vågar granska även de mönster som inte passar in i den gamla falska berättelsen. Och här kommer trådens kärnfråga tillbaka: varför räknas kvinnors nackdelar som politik, medan männens systematiskt förminskas till ”gnäll”, ”känslor” och ”skyldighet att bita ihop”?
Vill du ha äkta jämställdhet – eller vill du bara försvara din hycklande kränkta könsideologi där bara ett kön får ha problem? Det är där skiljelinjen går.
Sakläget förändras inte av dina etiketter. I delar av offentlig sektor ligger vi på 80–90 % kvinnor. När en styrelse är 90 % män kallas det strukturellt problem. När en arbetsplats är 90 % kvinnor kallas det ofta ”förebildligt”. Det är exakt den asymmetrin tråden handlar om.
Att då förklara undan allt med hur Sverige såg ut för 100 år sedan är ett annat knep: använd historien som sköld för att slippa prata om nutid. Men pojkars skolras, männens överdödlighet, arbetsplatsdödar och självmord händer nu – inte 1925.
Om jämställdhet ska betyda lika värde och lika chans måste det gälla båda könen. Det kräver att man vågar granska även de mönster som inte passar in i den gamla falska berättelsen. Och här kommer trådens kärnfråga tillbaka: varför räknas kvinnors nackdelar som politik, medan männens systematiskt förminskas till ”gnäll”, ”känslor” och ”skyldighet att bita ihop”?
Vill du ha äkta jämställdhet – eller vill du bara försvara din hycklande kränkta könsideologi där bara ett kön får ha problem? Det är där skiljelinjen går.
Min åsikt är att ojämställdheten drabbar män och kvinnor negativt, i lika hög grad men på olika sätt.
Mäns dåliga mående och höga självmordsbenägenhet är ett stort problem som det behöver satsas på att förbättra.
Men att det är kvinnornas fel. Nej!