2025-11-04, 14:03
  #25
Medlem
KringExs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ankdammsman
Det var faktiskt nära krig mellan Sverige och Österrike i slutet av 1706. Karl XII upprördes över den kejserliga behandlingen av protestanter och med den svenska armén i vinterkvarter i Sachsen var den inte långt därifrån.

Det hela avstyrdes av ingen mindre än hertigen av Marlborough, som mötte Karl i Altenstadt i Hessen i april 1707. Trots en del gnissel lyckades han gjuta olja på vågorna, och tre av de svenska ministrarna fick generösa pensioner (läs mutor).

Den svenska armén marscherade iväg mot Ryssland istället, med känt resultat. Så det kanske hade kunnat sluta annorlunda om den brittiska diplomatin hade varit mindre lyckad?

Marlborough noterade att den svenska armén, som han såklart hade hört mycket om, var mycket lätt och rörlig med "no artillery train, no hospitals, no magazines". Det var stor skillnad från den krigföring han själv bedrev i Flandern med enorma mängder belägringsartilleri och annat. Han förutspådde även att "it is an army that lives on what it finds and which in a well contested war will very soon be destroyed", och det stämde ju även om det fanns många orsaker till katastrofen i Ryssland.

(Källa till ovanstående är James Falkners The War of the Spanish Succession.)

Det hade Österrike aldrig vågat. Ingen vågade mucka med Kalle Dussin när han peakade 1706 🥰💙
Citera
2025-11-20, 20:47
  #26
Medlem
Ograsts avatar
Slaget vid Lund var nog av större betydelse i och med att det var början på slutet av den danska invasionen. Efteråt följde den längsta perioden av fred under hela stormaktstiden.
Citera
2025-11-22, 12:24
  #27
Medlem
Ankdammsmans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KringEx
Det hade Österrike aldrig vågat. Ingen vågade mucka med Kalle Dussin när han peakade 1706 🥰💙

Det är en intressant matchning. Den karolinska armén var som du säger nära sin peak, men kriget i den delen av Europa handlade till skillnad från i öst där den svenska armén var verksam mycket om belägringar och det var inte den karolinska arméns starka sida.

Marlbouroughs kommentarer ovan ska nog ses i det ljuset: han var van vid att släpa runt på stora mängder belägringsartilleri som av nödvändighet gjorde hans arméer långsamma, medan den karolinska armén hade mycket lite artilleri och förlitade sig på snabba manövrer istället.
Citera
2025-11-22, 18:31
  #28
Medlem
goseigens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ankdammsman
Det är en intressant matchning. Den karolinska armén var som du säger nära sin peak, men kriget i den delen av Europa handlade till skillnad från i öst där den svenska armén var verksam mycket om belägringar och det var inte den karolinska arméns starka sida.

Marlbouroughs kommentarer ovan ska nog ses i det ljuset: han var van vid att släpa runt på stora mängder belägringsartilleri som av nödvändighet gjorde hans arméer långsamma, medan den karolinska armén hade mycket lite artilleri och förlitade sig på snabba manövrer istället.

Har alltid tyckt att det funnits någon sorts lustig motsats där mellan vad jag förmodar var förmåga till att använda artilleri, och hur striderna kunde vara i SNK.

Sverige var ju stora innovatörer inom artilleriet, och vad jag vet en storproducent som även exporterade kanoner, men jag kan ha fel. Hur som helst använde vi artilleri mycket, som i slaget vid Jankov, där den svenska armén hade tre gånger så mycket som motståndaren.

Men som slag utvecklade sig i SNK fick artilleriet ofta inte en lika framträdande roll, även om soldaterna var mycket väl medvetna om vilket fantastiskt vapen det kunde vara.

Vad gäller belägringsartilleri kan en faktor nog ha varit tillgång till floder. Det går lätt att frakta tungt art på Dvina och Wisla liksom, men är nog inte så lätt att släpa med sig till Lemberg(Lviv) o.s.v.
Citera
2025-11-24, 15:17
  #29
Medlem
Ankdammsmans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av goseigen
Har alltid tyckt att det funnits någon sorts lustig motsats där mellan vad jag förmodar var förmåga till att använda artilleri, och hur striderna kunde vara i SNK.

Sverige var ju stora innovatörer inom artilleriet, och vad jag vet en storproducent som även exporterade kanoner, men jag kan ha fel. Hur som helst använde vi artilleri mycket, som i slaget vid Jankov, där den svenska armén hade tre gånger så mycket som motståndaren.

Men som slag utvecklade sig i SNK fick artilleriet ofta inte en lika framträdande roll, även om soldaterna var mycket väl medvetna om vilket fantastiskt vapen det kunde vara.

Under Karl XII och Rehnskiöld var artilleriet inte framträdande, möjligen beroende på att Rehnskiöld (som även var Karl XIIs mentor) var kavallerist i själ och hjärta. Däremot spelade artilleriet en avgörande roll under Stenbock, som hade artilleriinnovatören Cronstedt som sin personliga protége.

Det verkar alltså i viss mån ha varit personberoende även om taktiken med snabba manövrer också spelade roll. Kanske var det samma sak tidigare, där Torstensson till skillnad från de flesta högre militärer hade bakgrund inom artilleriet.

Citat:
Vad gäller belägringsartilleri kan en faktor nog ha varit tillgång till floder. Det går lätt att frakta tungt art på Dvina och Wisla liksom, men är nog inte så lätt att släpa med sig till Lemberg(Lviv) o.s.v.

Säkerligen, och belägringsartilleriet fraktades bevisligen vattenvägen när det gick i Flandern och på andra ställen.

Östeuropa var betydligt mindre befäst. Det bidrog också till att den karolinska (och polska) armén hade en högre andel kavalleri än i Västeuropa. Kavallerister är dyra och inte till mycket nytta i belägringar.
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in