Citat:
Ursprungligen postat av
goseigen
Har alltid tyckt att det funnits någon sorts lustig motsats där mellan vad jag förmodar var förmåga till att använda artilleri, och hur striderna kunde vara i SNK.
Sverige var ju stora innovatörer inom artilleriet, och vad jag vet en storproducent som även exporterade kanoner, men jag kan ha fel. Hur som helst använde vi artilleri mycket, som i slaget vid Jankov, där den svenska armén hade tre gånger så mycket som motståndaren.
Men som slag utvecklade sig i SNK fick artilleriet ofta inte en lika framträdande roll, även om soldaterna var mycket väl medvetna om vilket fantastiskt vapen det kunde vara.
Under Karl XII och Rehnskiöld var artilleriet inte framträdande, möjligen beroende på att Rehnskiöld (som även var Karl XIIs mentor) var kavallerist i själ och hjärta. Däremot spelade artilleriet en avgörande roll under Stenbock, som hade artilleriinnovatören Cronstedt som sin personliga protége.
Det verkar alltså i viss mån ha varit personberoende även om taktiken med snabba manövrer också spelade roll. Kanske var det samma sak tidigare, där Torstensson till skillnad från de flesta högre militärer hade bakgrund inom artilleriet.
Citat:
Vad gäller belägringsartilleri kan en faktor nog ha varit tillgång till floder. Det går lätt att frakta tungt art på Dvina och Wisla liksom, men är nog inte så lätt att släpa med sig till Lemberg(Lviv) o.s.v.
Säkerligen, och belägringsartilleriet fraktades bevisligen vattenvägen när det gick i Flandern och på andra ställen.
Östeuropa var betydligt mindre befäst. Det bidrog också till att den karolinska (och polska) armén hade en högre andel kavalleri än i Västeuropa. Kavallerister är dyra och inte till mycket nytta i belägringar.