Återkommande depressioner

Jag må vara en känslig själ.
Men varför har jag relativt regelbundet sedan 13 års ålder känt att jag hellre vill dö än att leva livet jag har (med tusen och åter tusen möjligheter)?

Jag har gjort saker som säsongat i ungdomens dagar, haft vänner att ventilera och ha kul med, fina partners, fin släkt, ibland roliga jobb, tågluffat, varit på vipassana, yoga.
Inte särskilt bra föräldrar. Pappan borta sedan första åren med missbruk av allehanda, Mamman kämpigt som outbildad ensamstående ung mor.

Jag är en ganska rastlös en som tröttnar på både auktoriteter och miljöer.
Min kärlek till djur är större än till människor.
Tro det eller ej så har jag haft en kärleksrelation till en och samma de senaste 10 åren, men den personen är en svår och undvikande typ och typisk en sån som inte kan bestämma sig. Rådvill. Men jag älskar personen mycket.
Jag har svårt att behålla arbeten en längre tid, ofta uppkommer saker jag inte klarar av v.g chefer, villkor, stress etc. vilket till slut resulterat i sjukskrivningar.
Jag har påbörjat många utbildningar utan att kunna slutföra någon. Senast psykologutbildningen.
Kan ni hjälpa mig? Vad ska jag egentligen ta mig till?
Ska jag ta supermycket svampar? jag gjorde det en gång, jag grät hela trippen igenom.
Jag har nu skaffat hem syra, kan det vara nåt?
Har ätit otaliga ssri, snri, ketamin etc mot depression men det har inte hjälpt...
I mitt liv återkommer jag ständigt till att självmord är den enda lösningen för mig.
Varför har jag inte den där kämpaglöden i mig? Tror ni att jag har ADHD/ADD?
Tack på förhand för reflektioner eller tips och råd.

Jag tror du är bipolär!

Jag med. Vad vi fick lära oss var att cyklisk depression liknar bipolär mer än annan typ av depression. Bipolär handlar ju inte bara om sjukdomsperioder, det är nästan lite av en personlighetsstörning.

Det låter trist och evigt. :-(
Vad kan jag göra för att förbättra livet? Vad tror ni om LSDn som jag har?
När jag fått lite elvanse kontinuerligt (inte från vården) har livet känts lättare och bättre.

LSD förstärker dina sinnen väldigt mycket. Går du i negativa tankar och tar LSD...ja du tänk dig dom tankarna multiplicerat med tio, det lär inte bli bra.
Om du vill ta LSD så borde du göra det med erfarna personer som kan hjälpa till att "guida" dig genom trippen.

Kost har mycket stor påverkan på psyket.
Man har till exempel nyss upptäckt att små doser litium skyddar mot depressioner. Litium finns i potatis. För att undvika brist på olika vitaminer och mineraler bör man helst äta kött, ägg och mejeriprodukter. För att unvika högt blodsocker kan man äta fiber- eller fett- eller proteinrik mat 10min innan sin vanliga måltid.
Och efter måltiden är det bra att röra på sig för att få ner blodsockret. Högt blodsocker ger högt insulin och att hela tiden ha högt insulin gör att man mår dåligt när man äter. Kallas för insulin-resistens (början på diabetes typ 2).

Litium har används som medicin för bipolär sjukdom i många år det är ingen nyhet! https://www.psykiatri.regionstockholm.se/om-oss/vart-arbetssatt/behandling/bipolar-sjukdom/

Litium används mot svårbehandlade depressioner utan maniska inslag sedan länge med.

Japp det är helt rätt!

Ni har rätt. Det jag tänkte skriva var att man nyligen upptäckt att litium skyddar mot alzheimer. Litium finns förutom i potatis även i tomater, auberginer och paprika. Om inte trådstartaren redan provat litium skulle jag absolut rekommendera det.

Har varit i en liknande situation, började i 20-års åldern för min del. Testat massa psykofarmaka, antipsykotiska, etc, under flera decennier. Gav mest biverkningar.

Visade sig att jag har en MTHFR-genmutation och kan inte processa Folat/Folsyra ordentligt, vilket ökar risk för depression (finns massa att läsa om detta på nätet). Började äta Metylfolat, vilket är en aktiv form av Folsyra, och sen dess är depressionsproblemen borta, trappade snabbt ner på medicinen och har hållit mig glad och stabil sen dess (2-3 år nu).

Säger inte att du har MTHFT-mutationen och att Metylfolat kommer att lösa dina problem, men föreslår att du börjar kika på att komma åt grundorsaken till depressionen. Läkarvetenskapen är helt fokuserad på symtomen, är rätt förbannad att INGEN läkare, under 20+ år, inte ens försökte komma åt orsak istället för att behandla symtom.

Om du vill kolla vidare på MTHFR-spåret - jag gjorde en DNA-test på 23andme (men det finns flera andra alternativ) och analyserade MTHFR genom https://www.geneticlifehacks.com/.

Wow, vad intressant.

De flesta inom psykiatri känner inte till detta ens. Och det finns ju en uppsjö mekanismer som kan påverka detta. Vid vissa av de här metabola tillstånden måste man använda sig av likvor för att kunna testa patienter (och skicka prover till Tyskland har jag för mig). Snokade du själv reda på detta och roddade och betalade (kanske iofs inte så dyrt) för gentestningen själv?

Eller fick du hjälp av psykiatrin?