Elisabeth Thand Ringqvist vald till ny partiledare för Centerpartiet (2025-11-13)

Du gör det väldigt enkelt för dig: ”antingen Magda eller Ulf – och väljer man inte Ulf+SD så är man socialist”. Det låter tufft, men det är ju inte så svensk politik fungerar och det vet du. Stolpskott.

S-regeringar har styrt på borgerliga budgetar i flera år, medan ”borgerlig regering” numera betyder att SD skriver halva politiken. Det är inte borgerlighet – det är blocklogik på speed.

C ”tänker inte bort SD”. De bara vägrar göra SD till måttstocken för vad som är höger. Skillnad.

Och ditt påstående att C ”förlorat verklighetskontakten” eftersom de inte accepterar SD är ganska avslöjande. Det är ungefär som att någon säger att man ”förlorat smaken” om man inte gillar deras favoritpizza. Det säger mest om pizzan.

Om du påstår att det inte handlar om att ”gilla SD” – varför låter då hela ditt resonemang som att SD måste få sin plats i regeringen för att borgerligheten ska räknas som äkta?

För mig låter det som att det inte är C som har verklighetsproblemet – utan att du vill göra SD till obligatoriskt bihang. Konstigt. Komplex?

Jag har skrivit det flera gånger, och jag, som väljare, vill ha med C i Tidö. C kan bidra till lägre skatter, effektivare sätt att bekämpa arbetslöshet, bättre lagstiftning för företag och en stark välfärd. Sverige och Tidö behöver Centern – för Sveriges bästa.

Om Sverige inte vill ha med Tidö, måste man också stänga dörren till samarbete med V, för att stärka argumentet om varför man är emot båda ytterkantspartierna.

Själv röstar jag på M, men om jag visste att oppositionen med säkerhet skulle vinna valet, skulle jag rösta på C i stället – för att blockera V. Jag vill inte ha Vs inflytande i Sverige. Därför vill jag att C håller en hård linje mot V, mot kommunism, mot antisemitism, mot den anti-NATO-retorik och alla andra dåliga saker som V står för.

Hmm. Du säger att du ”vill ha med C i Tidö” för Sveriges bästa – men samtidigt vill du att C ska göra sig beroende av SD och samtidigt blockera V. Det är lite som att säga: ”Jag vill att du kör bilen, men bara om du sitter i baksätet och gör som jag säger.”

Det funkar inte. C är ett borgerligt mittenparti med egen stark kompass för Sveriges bästa, inte alls ett tillbehör till din blocklogik. Tror du så?

Och symmetrin du försöker skapa – ”nej till SD måste betyda nej till V” – är retoriskt snygg, men politiskt falsk. V har dålig ekonomi och historiskt bagage. SD har dessutom problem med rättsstat, EU, minoriteter och grundläggande institutioner.
Olika typ av risk, olika nivå. Det vet du väl egentligen.

Men det mest avslöjande är det här:

Du säger att du som M-väljare skulle rösta på C ”för att blockera V”.

Det är ärligt – men visar att du ser C som ett verktyg för att rädda din karta, inte som ett självständigt borgerligt parti.

Om du vill att C ska blockera V i en S-ledd regering – är du då redo att acceptera att C blockerar SD i en M-ledd? Eller gäller dina principer bara åt ett håll?

För om svaret är nej, då handlar det inte om att du hatar ytterkanter. Då handlar det om att du bara hatar den ena. Och då faller hela din symmetri ihop. Du borde kunna bättre.

Jag är inte trogen något parti – jag försöker tänka strategiskt när jag röstar. För mig är det viktigaste vad som är bra för Sverige. Och det som är bra för Sverige enligt mig är att vänstern inte har inflytande.
Vänstern vill ha en stor stat – jag vill ha en mindre.
Vänstern vill ha högre inkomstskatter – jag vill ha lägre.
Vänstern vill straffa bilägare – jag vill tvärtom ha billig bensin till min bil.
Vänstern vill höja bidragen – jag vill sänka dem.
Vänstern vill ta in fler bidragsberoende analfabeter – jag vill ta in färre.
Vänstern vill avveckla kärnkraften – jag vill se fler investeringar i kärnkraft.
Vänstern vill ha mildare straff för brottslingar – jag vill ha strängare.
Vänstern vill stoppa utvisningar av grova kriminella – jag vill ha fler utvisningar.
Med det i åtanke skulle jag rösta på M om jag visste att M, SD och KD har majoritet. Och jag skulle rösta på C om jag visste att S, V och C får majoritet – för att C ska kunna blockera det extrema partiet V.
Hoppas du förstår hur jag tänker och varför jag tycker är viktig för C att visa hårda linje mot båda SD och V i samma sätt.


Absolut, så länge C håller samma ton och hård motstand till båda ytterkanter, såklart.

Du resonerar smart och strategiskt, och det ska du ha cred för – men just därför syns också glappen i din logik. Du säger dig vilja ha mindre stat, lägre skatter, mer kärnkraft, hårdare straff och färre bidrag. Det ironiska är att Centerpartiet ligger närmare den listan än SD gör i allt utom migrationen – medan SD i ekonomin ofta låter mer som LO än Timbro. Samtidigt vill du att C ska vara din garant mot V i ett S-block, men inte få vara sin egen garant mot SD i ett M-block.

Det är lite som att du vill använda C som brandsläckare – men bara när det brinner på din sida av huset. Om principen är att ytterkanter ska hållas utanför makten, då gäller det åt båda håll. Om principen däremot bara gäller V, men inte SD, då handlar det inte om ideologi – utan om vilken karta du vill tvinga andra partier att följa.

Så min ärliga, nyfikna och helt osarkastiska fråga blir: Vill du att C ska vara ett borgerligt parti – eller vill du att C ska vara ett borgerligt parti på ett sätt som hjälper SD att få mer makt? För det första kan man diskutera. Det andra är mer en önskelista än ett argument.

Jag vill att C visar att de är ett borgerligt parti som står i mitten och har rollen att föra in borgerlig politik – samtidigt som de helt blockerar både SD och V.

Jag vill inte se C sitta vid samma förhandlingsbord som V och Nooshi, det skulle vara riktigt illa.


SD kom i makten utan någon hjälp av C. Det är V som hoppas att få inflytande och regeringsposter genom C. Du måste tänka lite djupare här, säkert du kan göra.

Jag fattar hur du tänker – och din grundidé är inte dum. Ett borgerligt mittenparti som håller både SD och V på armlängds avstånd är ju i praktiken exakt den roll Thand nu försöker ta. Skillnaden är att hon gör det med sakpolitik och mandatlogik, inte med önsketänk. I sitt installationstal sa hon rakt ut att C vill driva tillväxt, sänkta skatter på jobb och företagande och en starkare ekonomi – och att SD:s inflytande ska stoppas, samtidigt som hon öppnar för att förhandla både med S och M, men bara om M släpper SD och S accepterar en mer tillväxtvänlig linje. Det betyder i klartext: C ska driva borgerlig politik i mitten, inte vara krycka åt vare sig V:s planekonomi eller SD:s illiberala projekt. Därför blir det lite skevt när du säger att SD ”kom i makten utan hjälp av C” men i nästa andetag vill ha in C i Tidö – just för att ge det projektet borgerlig legitimitet. SD fick sitt inflytande för att M, KD och L valde den vägen, inte för att C stoppade det. Och ja, V skulle gärna vilja rida på C:s trovärdighet i en S-konstellation – men samma logik gäller där: Thand har redan börjat såga S-ekonomin och bygga sin profil på tillväxt, jobb och skatter, det är inte direkt grogrund för Nooshi som finansminister.

Så kanske är den verkliga strategiska frågan inte om C ”måste” lova exakt samma formulering om V som om SD – utan om du är beredd att acceptera ett starkt, självständigt borgerligt mittenparti som ibland bromsar både SD och V, även när det skaver mot din egen karta.

Eller vill du i praktiken ha ett C som mest fungerar som snygg dekor runt det block du redan bestämt dig för?

Jag skulle hålla med dig om du hade skrivit "samtidigt som hon öppnar för att förhandla både med S och M, men bara om M släpper SD och S släpper V".


Jag skulle hålla med dig om du hade skrivit "självständigt borgerligt mittenparti som bromsar både SD och V".

C skadar sig själva mer än de hjälper till att få nya väljare när de inte ställer SD och V på samma motståndarsida. De flesta av mina vänner som röstar på C ogillar SD och V lika mycket. Det borde vara partiets linje.

Du tänker smart i grunden, och jag fattar vad du vill åt: tydliga gränser åt båda håll. Men här är grejen – C bromsar ju redan både SD och V i praktiken. SD får ingen väg in i regeringen via C, och V får ingen ekonomisk politik igenom C. Det är bara retoriken som låter asymmetrisk, eftersom hoten är asymmetriska.

Elisabeth Thand var tydlig i sitt tal: C ska vara självständigt borgerligt, hålla mitten och inte låta någon ”ta Centerväljarna för givna”. Det betyder att C inte kommer bli bricka i andras blockbyggen – varken högerns eller vänsterns.

Vill du ha ett självständigt borgerligt mittenparti – eller vill du ha ett C som pratar som M för att underlätta ditt eget block? För ibland känns det mer som du vill ha lydnad än princip.

Det låter bra, jag håller med den som du skriver.


Precis, ett självständigt borgerligt mittenparti som garantera att varken V eller SD får makten i Sverige.

Bara buga och bocka, med den framröstade tanten kommer folkstödet skjutas i sank snabbare än vi vågat hoppats.