SVT-profilen Micke Leijnegard dömd för sexuellt ofredande

Togs detta med handen innanför skjortan upp på rättegången? Varför anmäler han inte henne? När nu rättsväsendet så tydligt inte har viktigare saker att syssla med, än personliga vendettor?

Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.

1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll

Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.

2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.

Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.

3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”

Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.

4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.

Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.

5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”

Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.

6. ”Han ljög om antalet pussar”

Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.

7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”

Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.

8. Det milda straffet säger sitt

När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.

9. Proportionalitet och lagens mening

Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.

Slutsats

Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.

Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.

Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.

1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll

Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.

2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.

Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.

3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”

Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.

4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.

Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.

5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”

Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.

6. ”Han ljög om antalet pussar”

Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.

7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”

Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.

8. Det milda straffet säger sitt

När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.

9. Proportionalitet och lagens mening

Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.

Slutsats

Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.

Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.

Ja, det nämns här: https://www.youtube.com/watch?v=hPtVgOL6COk&t=3261s

För det första är det extremt osannolikt att HD skulle ta sig an Leijnegards fall, om Hovrätten går på samma linje som Tingsrätten. Det finns inga juridiska oklarheter i det som Leijnegard gjort.

För det andra så framgår redan ur FUPpen att Leijnegard DIREKT efter pussen tänkt i romantiska/sexuella termer, något han upprepade gånger återvänder till.

Det köper jag inte alls, också fast det skulle vara så att Flodh känt sig tvungen att anmäla pga av honom (vilket jag alltså inte själv tror).

Polisen har förhört de inblandade och åklagaren har väckt åtal helt oberoende av Flodhs man. Och inte enbart pga av Flodhs egna utsagor heller. Så boven i dramat är nog Leijnegard själv, sen kan man diskutera hur överdriven själva dramatiken egentligen är.

Det är trots allt bara två idiotiska pussar på en firmafest och litet böter, det finns liksom inget speciellt i hela fallet. Bortsett från kändisskapet och att Leijnegard tycks anse att han inte gjort nåt fel. Resten är så banalt det kan bli,

Med all respekt så tycker jag du borde backa ur denna diskussionen. Du har liksom redan gjort bort dig. För först säger du att advokaten tjänat 200 000:- på detta målet, när det i själva verket var 9 468:-. Sedan påstår du att det är skattebetalarna som stått för detta, vilket heller inte stämmer eftersom Leijnegard själv tilldömdes att betala hela kostnaden för försvaret (inklusive kvinnans målsägandebiträde).

Gällande försvarets arbete och upplägg så kan du läsa mer om detta här: (FB) SVT-profilen Micke Leijnegard dömd för sexuellt ofredande

Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.

1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll

Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.

2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.

Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.

3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”

Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.

4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.

Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.

5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”

Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.

6. ”Han ljög om antalet pussar”

Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.

7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”

Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.

8. Det milda straffet säger sitt

När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.

9. Proportionalitet och lagens mening

Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.

Slutsats

Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.

Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.

Är det verkligen här du vill att vi ska hamna? Låt oss leka med tanken att det faktiskt har varit en flirtig stämning mellan de två, att deras relation varit mer "fysisk" än vad en "normal" vänskapsrelation är. Låt säga att ett starkt tycke mellan dem båda faktiskt har uppstått. Båda har förhållanden på sitt håll och båda lägger band på sig för att inte vara otrogna. Låt oss säga att Mickes puss var ett uttryck för att han faktiskt tycker om René mer än på ett vänskapligt plan och att han faktiskt (korrekt) har uppfattat det som att René har samma känslor. Pussen betydde inte att den var given för att det skulle leda till sex utan det var en puss för att visa att han hyser varma känslor för henne. En puss given av den anledningen och med den kontexten ska det verkligen leda till att man blir dömd i en rättegång för sexuellt ofredande?

Du säger att du vill ha saklig argumentation, bra. Då får du också tåla att det blir juridiskt på riktigt och inte bara känslostyrda utrop. Det här handlar inte om vad som känns fel, utan vad som faktiskt är ett brott enligt lagtext, förarbeten och prejudikat.

1. Motiv och anmälan – det spelar visst roll

Du påstår att det inte spelar någon roll varför Flodh åkte hem, eller varför hon anmälde. Men i ett mål där ord står mot ord är trovärdigheten hos målsäganden helt avgörande.
HD har i flera domar (bl.a. NJA 2010 s. 671 och NJA 2013 s. 115) betonat att domstolen ska väga in allt kring parternas relation, beteende efter händelsen och eventuella fördröjningar av anmälan.
När någon skickar försonliga sms dagen efter, pratar vänligt, föreslår lunch och strandhäng, då talar det emot att hon upplevt en chockartad kränkning. Det är inte spekulation, det är bevisvärdering.
Det spelar alltså stor roll om motivet för anmälan i efterhand påverkas av sociala faktorer, t.ex. rädsla för att maken ska få veta. Det är juridiskt relevant, inte skvaller.

2. ”Tingsrätter dömer inte mot rättspraxis” – jodå, det händer.

Om du tror att tingsrätter aldrig dömer mot praxis har du inte läst många domar. Det är därför hovrätter och HD finns.
I NJA 2017 s. 393 (”rulltrappemålet”) dömde både tingsrätt och hovrätt, och HD friade. Alltså precis det scenario du nu hävdar inte existerar.
Så jo, domar kan vara fel. Och i Leijnegards fall finns goda skäl att ifrågasätta tingsrättens tolkning av ”sexuell prägel”.

3. ”Man kan väl inte pussa någon mot dennes vilja!”

Ingen säger att man bör. Frågan är om det är ett sexuellt ofredande enligt lagens rekvisit.
För att det ska vara det krävs att handlingen objektivt sett har sexuell karaktär, inte bara att någon upplevde den som kränkande.
Lagtexten (6 kap. 10 § BrB) kräver att handlingen syftar till eller är ägnad att kränka den sexuella integriteten.
Att en berusad kollega ger en kort puss på munnen under festliga former är inte självklart ett ”sexuellt angrepp”. Det kan vara olämpligt, ja, men olämpligt är inte automatiskt sexuellt brott.
Rätten måste döma på bevis och objektiva rekvisit, inte på stämningar och rubriker.

4. Rättspraxis är restriktiv – punkt.

Du verkar inte känna till den linje HD faktiskt slagit fast.
HD har gång på gång dragit en tydlig gräns mellan ”allmän integritetskränkning” och ”sexuell kränkning”.
I rulltrappemålet (NJA 2017 s. 393) friades en man som rört en kvinnas rygg och underliv. I lärarfallet 2024 friades en man för en kommentar om bröst, eftersom den inte hade tydlig sexuell avsikt.
Och nej, dessa domar är inte föråldrade. De gäller efter lagändringen 2019 och speglar exakt den objektiva gränsdragning som tingsrätten i Leijnegards fall verkar ha ignorerat.

5. ”Han tänkte i romantiska termer, alltså sexuellt”

Nej. Efterhandsreflektioner eller ånger bevisar inte uppsåt vid gärningstillfället.
Om man i fyllan gör något ogenomtänkt och sedan försöker förstå varför, betyder det inte att handlingen i stunden hade en sexuell intention.
HD kräver uppsåt eller objektiv sexuell prägel, inte efterhandsanalys.
Att Leijnegard uttryckte ånger och omtanke talar snarare emot sexuellt motiv än för det.

6. ”Han ljög om antalet pussar”

Det finns ingen bevisning som med säkerhet styrker antalet pussar. Han har själv sagt att minnesbilden är osäker.
När bevisningen är svag, ska rätten döma till den tilltalades fördel, det är rättsstatens grundprincip (in dubio pro reo).
Att tingsrätten lutar sig på målsägandens ensidiga uppgift utan stödbevisning är rättssäkerhetsmässigt tveksamt.

7. ”Han har sexuella motiv – det är tydligt”

Nej, det är inte tydligt. Det finns inget sexuellt språk, inga inviter, inga antydningar.
Att tolka en kort puss som en sexuell handling kräver betydligt mer stöd än vad som finns här.
Om man ska kriminalisera en sådan handling måste man kunna visa att den var ägnad att kränka den sexuella integriteten, inte bara att den var olämplig.

8. Det milda straffet säger sitt

När en tingsrätt dömer men samtidigt ger ett symboliskt bötesstraff är det ofta ett tecken på att domstolen själv inser att fallet ligger på gränsen.
Det är en markering, inte en övertygad rättstillämpning. Sådana domar ändras ofta i hovrätten, särskilt när bevisningen är så tunn.

9. Proportionalitet och lagens mening

Syftet med sexualbrottslagstiftningen är att skydda mot verkliga, sexuella kränkningar, inte att moralisera över socialt tafatta beteenden.
Att dra in en enstaka fyllerpuss under det sexualbrottsliga området innebär en farlig överkriminalisering, något HD själv varnat för.
Hade rätten bedömt detta som ett vanligt ofredande (4 kap. 7 § BrB) hade domen haft bättre grund i praxis.

Slutsats

Det du kallar ”saklighet” är egentligen bara känslomässiga påståenden klädda i juridiska ord.
En objektiv läsning av rättspraxis visar att tingsrätten sannolikt gått för långt.
Det finns varken tydligt uppsåt, tydlig sexuell prägel eller stödbevisning som motiverar fällande dom för sexuellt ofredande.

Det här är exakt den typ av fall där hovrätten brukar reversera domen, inte för att beteendet var okej, utan för att rättsstaten kräver att brott måste vara bevisade, inte bara kännas som det.

Ja, det är också i så fall ett oönskat beteende och något ingen måste accepteras mot sin vilja. Pussen har en sexuell innebörd som en del i det sexuella samspelet mellan män och kvinnor och andra som är attraherade av varandra.