Tvinga långtida bidragstagare att jobba 65 timmar i veckan mot soc-riksnorm?

Utan sömn och med antalet som på fullt allvar föreslår sådana "lösningar", not so much.

Då klargör jag en gång för alla att jag tycker att det låter som en extremt dålig idé som bland annat skulle leda till att folk började supa och använda andra droger "på jobbet".

Bostadsbidrag i olika former är det första som ska skäras bort, liksom ränteavdragen. Det skapar bara högre bruttoboendekostnader.

Varför ska man ha 50 kvm per person? 30 kvm? 10 kvm? Varför ska barnen ha eget rum? (hint: jag delade rum med min bror).

Har man inte råd att bo där man bor så får man väl skala ner. Och dom som har för stor yta får ta inneboende.

Tyvärr får vi inte det bättre materiellt av att skapa nya konstgjorda jobb. Men visst, man kan ju försöka att fördela levnadsstandarden från rika/rikare till fattiga/otursbelägna osv. Och det är ju den vägen vi försöker gå nu.

Ledsen att säga att det inte kommer att fungera.

Känner en del folk som gärna skulle bo mindre/billigare, men det finns helt sonika inget ledigt.

Sant, det är ju en hiskelig bostadsbrist som gör att folk hindras från att anpassa sina bostadskostnader vid behov.

Också en följd av att det hela tiden kommer fler människor till Sverige än vad man hinner bygga nya dyra bostäder.

TS låter som en företagare som vill ha extremt billig arbetskraft.

Mhm, tar man in sisådär en medelstor stad eller två om året så krävs det flitig utbyggnad för att hänga med, inte bara av bostäder, utan all infrastruktur.
Bara kolla tex kötidena hos folktandvården på många orter, ring idag, få en tid lagom till jul, nästa år.

Men enligt min åsikt ska inte bidragstagare jobba för företag. De får ju redan nu jättemycket bidrag för att överhuvudtaget anställa någon (oftast en invandrare).

Jag tänker mig att det är enbart kommunerna som ska kunna sysselsätta bidragstagare. Dels för att det finns så mycket som inte blir gjort och dels för att det är kommunerna som kan erbjuda enkla sysslor samtidigt som det också är kommunerna som betalar mycket av bidragen ändå.

Vad händer om man blir av med sitt slav-jobb pga lathet eller andra missförhållanden? Får man ett nytt tilldelat eller är det kört, svälten härnäst eller blir det ny period bidrag? Vad är oddsen att kvalitén på alla dessa jobb störtdyker och blir i princip oanvändbara om det inte är mer än flytta saker och gräva gropar?

Du kan ge dig fan på att man kan absolut, till 100%, sitta 65 timmar i veckan och inte göra ett jävla dugg nytta. Ska det införas mellanchefer med piskor och straff som utdelas?

Dy skriver att du vill att folk skall jobba 62 timmar i veckan men ha samma lön som dom som jobbar 40 timmar.
Då jobbar du alltså 150% men får inget extra för det.

Skulle du själv kunna tänka dig att jobba så?

Edit. Jag trodde att det var du som hade startat tråden men det var det ju inte såg jag nu.

Jag har tidigare i tråden skrivit att jobba så mycket som TS skriver är inte på något sätt rimligt.

I mina tankar om bidragstagare som jobbar så handlar det mer om halvtidstjänster och att man ändå ska ha gott om tid att söka jobb och så.

Jag är dock inne på att göra det mindre attraktivt att stanna kvar i bidragsberoendet och att samtidigt såklart gör man ju nytta. Det ska inte vara meningslösa jobb såsom att en gräver en gropp och en annan samtidigt fyller gropen.

Tänker mig mer jobb som att hjälpa folk som behöver. Hemleveranser av mat, hjälpa gamla att tvätta, att sopa gator som inte blir sopade, att få ansvar för att en park är ren och fin och så vidare. Kanske inspektera lekplatser, gå runt i staden och inspektera idrottsplatser. Kanske vara kvällspatruller och så vidare. Det finns så mycket att göra som förr i tiden gjordes inom föreningar och i frivilligt arbete.

Men nu med alla dessa bidrag och utanförskap så sitter man istället i soffan och bara håvar in pengarna.

I princip alla länder (även Sverige) har nån gång i tiderna haft olika statliga gatusopararbeten eller liknande dit alla kåkfarare, miffon, psykiskt störda och kufar sattes. Det finns en orsak till att det sedan 80-talet nästan helt försvunnit då man konstaterade att det är billigare att betala dem bidrag och kanske ha någon aktivitet nu och då än att de pysslar med mycket ineffektiv arbetsverksamhet som de riktiga arbetarna ofta måste fixa genast efter.