Ernst Brunner lämnar offentligheten: “Vill inte ha framgångar i dagens klimat”

Han började som poet och fick fin kritik för "Jag byter ställning klockan tre". Sen kom en roman "Kanslar du mandroms praling" som hade flyt och charm. Akademiskt kom han att sticka ut från den teorimättade tidsandan och hade otur att hans ämne Edit Södergran också var föremål för Ebba Witt Brattströms intresse. Lyckades reta upp Anders Olsson som skrev en förgörande artikel om avhandlingen. Machokvoten var inom litteraturvetenskapen uppfylld av Horace.
Sen blev han brödförfattare.

Ernst Brunner skrev några av 80-talets bästa böcker: "Känneru brorsan?" "Svarta Villan" och diktsamlingen "Separator".Sen blev det en ojämn produktion med några toppar - romanen om Bellman och "Hornsgatan" tex. Tegelstenarna om Swedenborg, Sergel och J.H. Roman har jag inte läst.

Med den markanta nivåsänkning som skett i litteratur-Sverige sedan 90-talet är det förståligt att Brunner tröttnat. SvD kultur på 90-talet höll en hög nivå. Idag går det inte att skilja på de stora tidningarnas kultursidor och Nöjesguiden eller Femina. Idel talanglöshet, ytlighet och obildning.

Exakt vad har han gjort som retat upp folk? Jag försöker googla men det är kanske lättare att fråga. Det lilla jag läst verkar bra men jag skulle vilja ha hela bilden.

Förmodligen tillhör han den lilla utvalda skaran som belönats med livstidslön, alltså statlig inkomstgaranti som vissa kulturarbetare får och känner att han inte ids arbeta mer även om han har rätt i sak.

Nej, det gör han inte. Efter 2010 beviljas för övrigt inga nya inkomstgarantier, de som fått innan dess behåller den tills de dör.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Statlig_inkomstgaranti_f%C3%B6r_konstn%C3%A4rer

Han verkar inte ha statlig inkomstgaranti. Den slutade för övrigt att delas ut till nya personer 2014 och de få, ännu levande, kulturutövare som får den har cirka 23 lax i månaden att röra sig med. Rätt magert.

Ernst Brunner är 75 år så han har säkert en ok pension och med tanke på åldern så drar han sig tillbaka i all rätt. Jag uppskattade hans romaner om det svenska 1700-talet, både den om Bellman och den om Sergel.

Ok, 75 år, då ska man ju inte behöva jobba.

Sanna författare och konstnärer arbetar till de faller ner och dör, det är för de flesta ett kall och en källa till liv. Dock berättade Brunner i en intervju från 2021 att han fortfarande skriver, dock för "byrålådan" och kortare texter. Det var ju även väldigt längesedan han var aktuell och i ropet. Men han tillhör å andra sidan en av de främsta svenska författarna i modern tid. Dessutom har han varit tydlig med att han förbannar den sinnesslöa flod av deckardrottningar och deckarprinsar samt deras publik och förlag, och inte vill vara en del av svenskt litteraturliv längre, främst pga detta. Man kan inte annat än förstå och hålla med honom.