Varför tycker feminister att det är kvinnoförtryck att laga mat?

Att kvinnor inte kan uppleva en känsla av fysisk trygghet bara för att ett riktigt angrepp inte har skett är rena dumheter.

Så kvinnor som vill att deras pojkvänner möter upp dem när de är på väg hem en sen eftermiddagkväll gör inte detta för att det inger trygghet? Det var något nytt.

Givetvis kan en partner inge trygghet även om ett angrepp ännu inte har skett. Du är dum i huvudet om du inte accepterar detta.


Att en man står för en signifikant större del av räkningarna kan ses som omhändertagande då det ger en viss ekonomisk trygghet. Jag har aldrig påstått att det är en stor ansträngning. Ja, de flesta kvinnor kan betala räkningar på egen hand. Innebär detta att kvinnor inte uppskattar att få mer kvar i plånboken och inte kan uppleva ännu större trygghet om en man går in och betalar ner en betydligt större del av räkningarna? Vad lever du i för värld? Det handlar inte om den fysiska ansträngningen av detta utan om den ekonomiska aspekten.


Så låt oss ta ett scenario där båda jobbar 8 timmar per dag men mannen tjänar betydligt mer och vi säger att han betalar en betydligt större % av sin nettoinkomst än kvinnan för att täcka räkningarna. Då menar du på fullaste allvar att han ska ta lika stort ansvar som kvinnan för hushållet eller inte kan slippa undan vissa hushållssysslor? Det är det dummaste jag har hört. Mannen bidrar redan mer så det är kvinnans uppgift att komma med en motprestation, annars är det till stor nackdel för mannen.

För att illustrera absurditeten i detta så låt oss ta ett exempel:
Vi säger att mannen tjänar 100 000 kronor/månad och får ut ca 60 000 SEK per månad netto.
Vi säger nu också att kvinnan tjänar 40 000 kronor/månad och får ut ca 30 000 sek per månad netto.

Ponera nu att mannen betalar 30 % av mannens inkomst (dvs. 18 000 kronor) går till hushållsräkningar medans kvinnans bidrag till hushållsräkningarna uppgår till 10 % (dvs. 3000 kronor). De sammanlagda räkningarna ligger därmed på 21 000 kronor säger vi.

Du menar alltså att i den här situationen, om de båda jobbar lika många timmar, så ska mannen inte kunna ha det mer slappt när det kommer till hushållssysslorna än kvinnan? Då är du dum i huvudet. För denna konstellation är till kvinnans fördel. Inte ens om ens kvinna såg ut som en supermodell så hade de flesta män med någon slags värdighet kunnat acceptera att de ska ta lika stort ansvar för hushållssysslorna när mannen redan bidrar avsevärt mer. Du resonerar som att du vore ett litet barn.


Jag vet inte om du har svårt för matte men det krävs mindre än 10 minuters aktivt involverande för att laga ett par laxbitar i ugnen. Pröva själv får du se. Hur långt tid tar det att ta ut laxbitarna ifrån förpackningen? Max 1 minut. Att sätta på ugnen tar inte ens 10 sekunder. Sedan behöver man vänta tills det blir varmt, sätta in maten i ugnen och vänta. Att ens kalla detta för jobb är skrattretande. Om man är så utmattad som kvinna efter en hård arbetsdag att man inte ens orkar detta så är man nog för sjuk för att jobba eller för att ha en relation överhuvudtaget så det löser sig automatiskt.


Din man verkar vara en toffel och du verkar manshaftig. Inte ett dugg förvånad över ert upplägg.


Och många kvinnor trivs alldeles utmärkt med att laga mat till sina män. Så då kan du och jag bestämma hur vi vill leva våra liv.


Jag vet inte om du har svårt för att ta in det som sägs men jag sitter inte och säger att den bästa lösningen i alla situationer är att kvinnan ska laga mat? Jag beskriver hur jag vill ha en relation.


Gordon Ramsay är ju i varje fall svinrik så finns en del att imponeras av där. Men detta är lite skillnad mot att likt en toffel stå i köket och laga mat för att en manshaftig kvinna har kommanderat det. Ser du skillnaden?

Han följde sin dröm... mad respect. Men nu är det något helt annat som vi pratar om här.

Och hon kände sig hur omhändertagen som helst. Alltså behöver alla inte leva på samma sätt. Vad bra, då är vi överens och kan lägga ner den här diskussionen.


Jag kan imponeras av deras driv och att de följer sin dröm men nej, att se mannerström vända på fiskpinnar i TV rutan är ingenting som jag tycker är särskilt manligt.


Har jag någonsin opponerat mig mot detta? Nix, så varför tar du upp det för?


Huruvida man anser att matlagning är kvinnligt eller inte är en åsiktsfråga och åsikter är subjektiva. Du har ingen monopoltolkning på hur människor ser på detta.


Och ifall en man sätter på sig trosor istället för kalsonger så är han manlig? Det som har relevans för dig är alltså subjektet. Ifall det är en man som gör något, då blir det manligt etc. Vilken dönick du är.


Och det finns kvinnor som föredrar att laga mat och mår bättre av att deras män bistår på andra sätt. Alltså är det du säger inte någon objektiv sanning.

Ååååh, vad gulligt. Båda jobbar lika mycket men har olika lön så han är gullig nog att köra barnen till sina fritidsaktiviteter. Säg mig, är det varje dag? Mina ungar har sådant två gånger i veckan och den äldsta kan ta sig dit och hem helt på egen hand.

Ja, det är subjektivt med åsikter.

Men känslan av att bli omhändertagen när ens kärleksfullt lagar gid mat och ställer fram på bordet. Den känslan är speciell. Vill du inte att din kvinna ska få uppleva den känslan?

Är du pantad? Du har redan ställt samma fråga och du har fått ett utförligt svar. Du försöker nu få det att låta som att jag inte bryr mig om att den jag lever med ska känna sig omhändertagen.

Du ställde samma fråga tidigare:

Svaret du fick:

Ingen mer diskussion blir det med dig i den här tråden. Det är bra att du visar ytterligare en gång att du är en oseriös debattör.

Om han jobbar mer än kvinnan och betakar del av hennes pensinssparande varje månad och betalar ner av räkningarna, så är det helt rimligt att hon gör ner av hushållsarbetet.

Men om båda jobbar 100% och han tjänar mer. Så är det rimlugast att han bpde bidrar mer till räkningar och de jämställt delar upp hushållsarbetet. Tex. Matlagningen. Detta så att båda ska få tillräckligt med tid för återhämtning och tid med barnen och varandra.

Han skulle också någon gång i veckan kunna laga hennes favoriträtt och bjuda på, när hon kommer hem hungrig och trött efter jobbet. Snacka om att hon hade känt sig kärleksfullt omhändertagen!

Han kan också städa med henne, diska några gånger i veckan, handla. Och hon kommer känna att han ser henne och ser att hon behöver avlastning från det. Även det kommer hon känna som kärleksfullt omhändertagande.

Eller så kan han säga att allt sådant är kvinnogöra. Och hon får slita själv med det. Och hennes ynderluv blir torrate och torrare och irritationen i hennes sinne större och större. Så väljer hon att lämna skutan.

Jag har bott i storstäder och jobbat sent in på kvällarna. Gått eller cyklat hem. Inte tusan har jag behövt att min partner möter upp mig på vägen.


Det är absolut en ekonomiskt trygghet, men det är också en risk att bli ekonomiskt beroende av någon annan. Det är absolut inte bara trygghet.


Det menar jag för de jobbar lika mycket! Att samhället värderas deras arbete olika är inte detsamma som att deras arbete inte är lika mycket värt.

Om en kvinna ska jobba heltid och även behöva sköta hela hushållet själv, varför i hela helsefyr ska hon ta sig an en annan person att ta hand om? Det om något är rent ut sagt korkat.


Ja, det är exakt det jag menar. Båda arbetar lika mycket helt oavsett lön. I en relation är man ett team. Men det är fan inte konstigt att kvinnor blir sjukskrivna pga. utbrändhet och diverse om folk i allmänhet resonerar som du.


Jag har inga problem med matte, men de flesta käkar antagligen inte bara lax till middag varje dag året runt. De flesta brukar ha något slags tillbehör till. Dessutom brukar man oftast variera kosten. Maten ska även inhandlas. Det behöver även finnas rena attiraljer i köket för att kunna laga mat och "någon" (i ditt fall kvinnan) måste se till att det är rent. Utöver matlagning tillkommer städning, tvätt (ett jäkla Sisofosarbete när man har småbarn), hålla koll på barnens aktiviteter (inkl. frluftsdagar på skolan), åka på utvecklingssamtal, föräldramöten, handla kläder till barnen osv.


Nej, vi flyttade båda hemifrån i ung ålder och fick då lära oss att ta hand om oss själva. Intressant är att bland mina syskon är det 3 av 4 som har flyttat hemifrån i gymnasiet och fått lära oss att ta hand om oss själva. Den äldsta gjorde det inte (kille såklart). Gissa vem det är som lever i ett "könsstereotypiskt" förhållande?


Absolut, men då tycker jag att mannen kan ta hand om tvätten eller städningen. Av ren omtanke för sin partner.


Jag tänkte väl det. Det är skillnad på att laga mat och på att laga mat.

Och du har ju inte förstått min fråga. Det är därav jag ställer den igen. Så jag får göra en metafor.

1. Kalle, 3 år ramlar och slår sig. Han har ont och det blöder. Hans mamma tröstar honom och blåser på såret, tvättar rent det och tar på ett plåster. Han får sitta i hennes ömma famn. Känna kärleksfull tröst och omhändertagande. Han blir varm i hela sig. Sedan lagar hon Hans favoriträtt och han känner sig återigen kärleksfullt omhändertagen!

2. Kalle, 3 år ramlar och slår sig. Han har ont och det blöder. Hans mamma säger "Kalle, jag betalar hyran och byter bildäck och betalar mest av räkningarna, eftersom jag tjänar mer än dig. Känner du vilken fin kärlek jag därmed ger dig?". Sedan säger hon "du kan laga din egen mat, laga gärna något till mig också. Jag betalar ju räkningar".

Metaforen går ut på att du ska se att betalda räkningar inte ger samma känsla av omhändertagande, som ett mål vällagad och god mat gör. Eller tröst och en kram. Visst, det är fint och bra. Men både Män och kvinnor vill känna varm omhändertagande kärlek. Att få en kram, ett vänligt ord, massage, mat ger denna känsla.

Förstår du min fråga bättre nu?

Du är en extremt oseriös debattör och man blir ständigt påmind om varför man egentligen inte ska diskutera med dig på det här forumet. Vi pratar om vuxna romantiska relationer mellan två parter (kvinna och man). Jag pratar inte om att man ska negligera ett litet barns behov din jävla pajas.

Det där är en gigantisk strawman. Vi kan konstatera att det är du som inte förstår eftersom du inte förstår att jag pratar om vuxna romantiska relationer mellan en man och kvinna utifrån mitt perspektiv.

Det är ett under att du inte har blivit avstängd ännu på det här forumet för du borde inte få vara kvar för du sitter bara här och tramsar, fultolkar och diskuterar på ett oseriöst sätt och fabricerar ihop anekdoter på beställning som stödjer din världsbild.

Om en kvinna känner sig exakt lika omhändertagen på andra sätt än att jag behöver laga mat till henne och jag känner mig feminin när jag står och lagar mat, då måste väl du förstå att jag ställer mig och lagar mat inte är den rätta vägen för denna unika situation? Jag har aldrig sagt att mannens roll enbart är att betala räkningar. Man har olika roller och en man behöver inte stå i köket och laga mat för att en kvinna ska känna sig omhändertagen din dumstrut. Det är det som är hela poängen. Det handlar om att ge och ta absolut. Men man ska inte klyva sina värderingar och göra saker som man känner sig obekväm med för att tillgodose någon annans behov, det ska man aldrig göra.

Du antar felaktigen att två parter är jämlika. Men du glömmer att det finns situationer där mannen är så pass överlägsen ekonomiskt att det enda rimliga är att kvinnan sköter en större del av hushållssysslorna. Visst, hon behöver inte göra detta, men då behöver inte mannen heller täcka en signifikant större del av räkningarna.

Har man bestämt vissa roller inom relationen så får man köra på det eller sätta sig vid förhandlingsbordet.

Jag tycker detta är svar nog och jag kommer ignorera dina svar i fortsättningen i den här tråden.

Du vinner inte diskussioner genom att bete dig såhär, du gör bara dig själv till åtlöje för du kommer inte bli tagen på allvar.

Jag kommer ignorera ditt svar.

Du får ett sista svar eftersom du också är en oseriös debattör precis som Tomatkungen:


Varför tror du att din unika situation motbevisar att det finns kvinnor som upplever trygghet av att deras pojkvänner kommer och möter upp dem när de är på väg hem på kvällarna? Det krävs enbart ett minimalt förstånd och minimal ärlighet för att inse att jag har rätt i detta.


Situationen som jag beskrev är en ekonomisk risk för kvinnan? Är du dum i huvudet? Hon får över hela 27 000 kronor netto/månad efter att alla räkningar har betalats i det givna exemplet. Hon kan spara, MASSOR. Hur många tror du i Sverige sparar sådana belopp? Det kan jag avslöja för dig att det inte är många. Så du kan lägga ner ditt manshat. Du har förlorat diskussionen.


För att mannen bidrar betydligt mer än vad hon gör ditt pucko. Eller menar du att de ska dela lika trots att mannen står för en orättvist och oproportioneligt stor del av räkningarna?


Snacka om att missa skogen för alla träden... jag försökte få fram en viss poäng om att nyttig matlagning inte behöver vara fysiskt krävande eller ta särskilt långt tid. Det var det som var hela poängen. Jag tog upp ett exempel. Kan komma på betydligt fler.


Vad bra! Lev era liv på era villkor så lever jag mitt liv på mina villkor.

Det blir inget mer svar nu. Tack för dina inlägg.

Naturligtvis ska han ta lika stort ansvar för sina barn och sitt hem som kvinnan. Tycker du nåt annat är du dum i huvudet.