Obehaglig insikt: De flesta människor är zombies

Ja, det är egentligen inte insikten i sig som är problemet i ett objektivt avseende, för det är sant att många människor är på det sättet du beskriver. Men denna insikt, denna förståelse, kan dra ner en själv i en avgrund av avsky som riskerar att bli ens eget fördärv, ett fördärv som hindrar en från att förverkliga de outnyttjade möjligheter som ligger vilande inom en. Det gäller inte bara i strävan att bli en fullständig människa, utan också för att nå djupare insikt och framför allt för att odla inre frid och befria sig från lidande.

Tror du att dessa människor är onda med avsikt? Att de medvetet tänker och agerar på ett sätt som leder till ofördelaktiga konsekvenser för dem själva?

För det är ju inte så att de uppvisar ett liv av genuin kvalitet i form av lycka och inre frid, utan snarare lider mycket, bär på ilska, hat, irritation och inre konflikter, och det finns väl inte någon som egentligen vill ha det på det viset? Eller vad anser du?

Jag har kommit till insikten att utan zombies hade jag inte lika tydligt dels vuxit som människa, dels uppskattat vakna människor så mycket som jag nu gör.
Ur perspektivet att en zombie inte kan vara någonting zombien inte är, så blir jag inte argare eller sorgsnare över zombien än över en björn som betér sig som en björn. Björnar björnar sig, zombies zombiar sig. Det är dumt att uppröras över.
Att du blir arg på dem visar att du har hopp om dem, att de ska vakna, skulle jag säga.

"[U]9Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.» 10Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn. 11Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar -- 12det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.» 13Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»

14Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det! 15Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.» 16Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet. 17Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.» 18Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.

19Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?» 20O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?» 21Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt? 22Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga? 23Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?"[/u]

(Romarbrevet 9)

Man märker zombiestadiet bäst när folk pratar som automatiska telefonsvarare... men blir kränkta om man ber dem tänka själva.

Jag tror inte att de flesta handlar ont av medveten vilja. Men när de blir medvetna och ändå väljer att inte bry sig.... I det ögonblicket blir likgiltigheten till en handling, och handlingen blir till ondska. Därför säger jag att de är onda.


Jag tror inte att de bär någon sann livskvalitet inom sig. De lider av sina egna synder, för detta universum lyder lagar som ingen människa kan undkomma. När människan handlar mot dessa lagar, i blindhet och oförstånd, blir lidandet hennes läromästare.

Tycker jag synd om dem? En gång gjorde jag det. Men när de smädar den som vill leda dem ur mörkret, förtjänar de sitt lidande. Det är rättvisa.

Det är oundvikligt, det är orsak och verkan, kausalitet.

Men frågan är: inom ett orsakssamband, vilka effekter orsakar vi genom att betrakta andra som onda? Orsakar vi då inte en uppfattning inom oss själva som i sin tur gör oss till det vi fördömer?

Nietzsche kanske passar i denna kontext: "Den som kämpar mot monster bör se till att han inte blir ett monster i processen."

Jag tror det skulle vara väldigt jobbigt om folk inte var zombies.
Vi behöver dem.
De fixar saker effektivt utan att lägga extra energi och tid på att anpassa sig efter dina känslomässiga problem.
Om du vill ha extra service får du pröjsa den.

Får är kanske en bättre beskrivning, folk grupperar ihop sig, ingen vill sticka ut, ingen vill ha en avvikande åsikt, folk rättar sig till den stora gruppen som har fel utan att reflektera över varför nåt är rätt eller fel. Det saknas en moralisk kompass, eller så finns den där men styrs av nån annan. Samtidigt så straffas individen som tycker och tänker annorlunda.

Bra beskrivning. Jag skulle dock rätta dig i slutet och säga att den moraliska individen som tänker rätt (ens tänker i huvudtaget) straffas av den omoraliska massan som saknar moral.

Folk blir mer zombies ju mer sånt som förenade oss kapas i samhället. Något så enkelt som närhet till ett gemensamt nyhetsforum eller känslan av att vi kan lita på affärernas matsortiment. Nu skakas det om även där för full fläkt och då skockas fåren i all sin oro för att undvika stupet. Man går så att säga hellre i flock mot ett annat stup. Zombifierad.