Citat:
Ursprungligen postat av
RFT
Jag håller med dig. Ett litet parti har möjlighet att göra så.
Men för det första; vad har L som är unikt för dem? De ”äger” ingen fråga. Skolan möjligen, men där tappar de mark.
Och för det andra; det är ju en sak att ställa krav för att acceptera SD i regeringen. Det blir en helt annan sak när regeringsarbetet är igång. Hur ska L profilera sig då och få igenom något av sin politik? Risken är stor att man blir överkörd gång efter gång.
Man kan nog heller inte räkna med några tunga ministerposter. Miljöfrågorna blir nog fortsatt L’s
ansvar, och det helt enkelt för att varken M, KD eller SD bryr sig om miljöfrågorna speciellt mycket. Och skolfrågorna; samma sak där.
L har, precis som alla andra partier i riksdagen, politik inom alla områden. Även om de inte äger några fler frågor än skolan, så kan de ställa ett antal krav för att få igenom sin politik inom de områden som ligger den varmast om hjärtat, de säger själva att deras viktigaste frågor är Skolan, Integrationen och Klimatet. När det kommer till skolan har de haft alla möjligheter att göra något, men tycks inte komma någonstans alls. I alla fall. Ska L hålla sig kvar och lyckas i politiken så behöver de visa framfötterna, visa att de kan åstadkomma förändring och att de kan påverka. Mohamsson har inte börjat något vidare på några av de punkterna, måste jag säga.
Det är för L som det var för C med sossarna. Det gäller att se till att skriva ett avtal inför mandaperiodet, sedan finns olika möjligheter att se till att det man kommit överens om genomdrivs. Ultimately finns misstroendeförklaring som verktyg.
Eftersom L är så små som de är, får de inte många ministerposter, och såväl skolan som klimatet är deras viktigaste frågor, så det är helt naturligt att de har de ministerposterna. Och att de har det borde bara något som kan dra till dem deras väljare. Problemet är som sagt att de inte åstadkommit något vidare på vare sig den ena eller den andra punkten.
Det som kan öka på problemen för L är att nya partiledaren Simona Mohamsson också är Utbildningsminister. Man kan fundera på om det är en bra lösning att både vara det och partiledare, med de problem partiet har. Partiledaren kanske borde lägga all sin tid på att bygga partiet och väljarbasen, så länge inte hennes resultat som minister gör det jobbet bättre. Vlket inte är fallet så här långt i alla fall.
