Kvinnor får skyddsnät, ursäkter och hashtag-kampanjer. Män får klapp på rumpan, smutskastning och hån i bästa sändningstid. Och vi ska le och tacka.
Ta Bäst i test. Babben sitter på sin kungatron och David Sundin trycks ner vid ett litet barnbord. Han blir avbruten, dumförklarad och behandlad som rekvisita. Alla skrattar. Men tänk om rollerna var omvända – en man på tronen och en kvinna på barnbordet? Då hade det varit löpsedlar, SVT-debatt och krav på omedelbar ”värdegrundsutbildning”. Men nu är det ju bara en man som blir förnedrad, så då är det ju ”rolig tv”.
Och reklamen? Kvinnor får numera alltid vara smarta, drivna och perfekta, medan män får spela idioten som inte kan byta blöja, laga mat eller ens starta en tvättmaskin. Det är 2025 och standarden för att sälja diskmedel är fortfarande: ”Kolla vilken korkad snubbe som inte kan diska utan kvinnans hjälp!”. Hade man gjort samma grej med kvinnor hade DO haft kö utanför dörren.
Humorserier? Samma visa. Mannen är den tröga, känslokalla, självupptagna tölpen. Kvinnan är den visa, stabila och moraliska kompassen. Vilken tur att vi utrotat de farliga kvinnostereotyperna men fortfarande kan skratta gott åt män som framställs som idioter vecka ut och vecka in.
Och på gymmet då? En klapp på rumpan till en man ses som ett skämt – ”haha, ta det som en komplimang”. Men gör samma sak mot en kvinna och det är sexuella trakasserier med fullskaligt ramaskri. Samma handling – två helt olika måttstockar.
Eller ta Johnny Depp-rättegången. Han blev offentligt smutskastad i åratal, var i princip dömd i folks ögon innan rättegången ens börjat. När det sen visade sig att han var oskyldig, vad hände då? Ingenting. Inget kollektivt ”förlåt”, inga rubriker om ”hur fel vi hade”. Man bara vände blad som om inget hänt. Hade rollerna varit omvända hade vi haft krigsrubriker om kvinnors utsatthet i generationer framåt.
Så kanske är det så här: när en kvinna förnedras kallar vi det ”patriarkalt förtryck”. När en man förnedras kallar vi det fredagsunderhållning. När en kvinna utsätts för ett rykte kräver vi rättvisa. När en man blir smutskastad säger vi ”äh, han klarar sig nog”.
Men visst, det är väl det som är den nya definitionen av jämställdhet: kvinnor ska skyddas från varje liten mikroaggression – medan män förväntas le, skratta och tacka för smällen.
Ta Bäst i test. Babben sitter på sin kungatron och David Sundin trycks ner vid ett litet barnbord. Han blir avbruten, dumförklarad och behandlad som rekvisita. Alla skrattar. Men tänk om rollerna var omvända – en man på tronen och en kvinna på barnbordet? Då hade det varit löpsedlar, SVT-debatt och krav på omedelbar ”värdegrundsutbildning”. Men nu är det ju bara en man som blir förnedrad, så då är det ju ”rolig tv”.
Och reklamen? Kvinnor får numera alltid vara smarta, drivna och perfekta, medan män får spela idioten som inte kan byta blöja, laga mat eller ens starta en tvättmaskin. Det är 2025 och standarden för att sälja diskmedel är fortfarande: ”Kolla vilken korkad snubbe som inte kan diska utan kvinnans hjälp!”. Hade man gjort samma grej med kvinnor hade DO haft kö utanför dörren.
Humorserier? Samma visa. Mannen är den tröga, känslokalla, självupptagna tölpen. Kvinnan är den visa, stabila och moraliska kompassen. Vilken tur att vi utrotat de farliga kvinnostereotyperna men fortfarande kan skratta gott åt män som framställs som idioter vecka ut och vecka in.
Och på gymmet då? En klapp på rumpan till en man ses som ett skämt – ”haha, ta det som en komplimang”. Men gör samma sak mot en kvinna och det är sexuella trakasserier med fullskaligt ramaskri. Samma handling – två helt olika måttstockar.
Eller ta Johnny Depp-rättegången. Han blev offentligt smutskastad i åratal, var i princip dömd i folks ögon innan rättegången ens börjat. När det sen visade sig att han var oskyldig, vad hände då? Ingenting. Inget kollektivt ”förlåt”, inga rubriker om ”hur fel vi hade”. Man bara vände blad som om inget hänt. Hade rollerna varit omvända hade vi haft krigsrubriker om kvinnors utsatthet i generationer framåt.
Så kanske är det så här: när en kvinna förnedras kallar vi det ”patriarkalt förtryck”. När en man förnedras kallar vi det fredagsunderhållning. När en kvinna utsätts för ett rykte kräver vi rättvisa. När en man blir smutskastad säger vi ”äh, han klarar sig nog”.
Men visst, det är väl det som är den nya definitionen av jämställdhet: kvinnor ska skyddas från varje liten mikroaggression – medan män förväntas le, skratta och tacka för smällen.