Citat:
Ursprungligen postat av
divadnil
Det är något allvarligt fel med Pernilla. I senaste Wahlgrens värld så pekar Bianca på just detta. Bianca är sjuk, sängliggande med magsjuka och Pernilla går dit och vill göra allt för att göra det bra för henne. Okej att hon vill att hennes dotter ska må bra och att hon bryr sig men här blir det verkligen tydligt att Pernilla inte står ut med att någon i hennes närhet mår dåligt eller är ledsen och att hon nästan vill tvinga fram ett leende på Bianca för att få bekräftelse på att hon är en god mor istället för att låta henne vara och få friskna till. Aldrig att det kan få vara ledsamt eller liknande för då måste hon skämta bort det. Detta är pudelns kärna i varför Bianca mår som hon gör. Hon har aldrig fått gehör för det jobbiga inom sig, de enda känslorna som är tillåtna i pernillas närhet är glädje och skratt. I förra avsnittet säger Bianca "mamma har träffat en manlig version av Bianca och det är så intressant att hon inte har sett det här" . Det är riktigt intressant faktiskt. Bianca och relationen till speciellt Pernilla är den stora behållningen i detta program.
Har Pernilla blivit som sina föräldrar var, att de inte kan hantera ett barn som mår dåligt och är ledsen? Ska barnet alltid bara vara glad? Vilket normalt barn är aldrig ledsen eller mår dåligt? Ska barnen förneka sina känslor när föräldrarna klarar inte se sitt barn ledsen?
Herr Bauer kanske är som Bianca, han får leva ut negativa känslor för Pernilla? Bianca är Pernillas slaskhink, den som bär hennes tunga känslor. Bauer är mr Nobody, den som ingen är, den som skall inte ha något eget, som äger bara sina kläder. Den som inte har ett eget hem utan lever som ett hemlös i Pernillas hus. Pernilla anstränger sig verkligen för att blocka bort alla spår av honom i huset. Han ska vara den som betyder ingenting för någon, den som man lätt kan vara utan. Finns du eller inte har ingen betydelse för någon.
Nu har Pernilla en slaskhink och den osynlige nobody. Enl psykologiboken borde hon även ha den idealiserade i sin närhet. Den som liknar mest hennes idealiserade självbild. Vem kan det vara? Det skall finnas en syndabock (den som mår dåligt och förstör den glada stämningen), den osynlige (som inget är, som har inget värde) och den idealiserade favoriten.