Citat:
Jag har märkt i tråden att många verkar tro att yttrandefrihet betyder att man ska slippa kritik eller sociala konsekvenser för det man säger. Men så funkar det inte.
Yttrandefrihet handlar om att staten inte ska tysta dig eller förbjuda dina åsikter. Det betyder inte att andra måste hålla med, klappa dig på axeln eller ens vilja umgås med dig. Folk har rätt att bli arga, ta avstånd eller säga emot. Det är också en del av yttrandefriheten.
Detta är något forskare och samhällsdebattörer har uppmärksammat de senaste åren, en ökad känslighet för motstånd och en tendens att likställa kritik eller socialt avståndstagande med förtryck.
Forskare pekar på några möjliga förklaringar till den här utvecklingen:
-Sociala medier och ekokammare där man omges av människor som tycker likadant och när någon säger emot upplevs det som en attack snarare än ett normalt meningsutbyte.
-Man har ett enormt trygghetsfokus där många växer upp i miljöer där obehag undviks till varje pris, vilket gör att man har svårare att hantera konflikter.
-Om ens åsikter är tätt knutna till den egna identiteten kan kritik kännas som ett personligt angrepp, snarare än en normal diskussion.
-När höger och vänster rör sig längre ifrån varandra börjar man se motståndaren som ond snarare än bara felinformerad eller av annan åsikt.
Jag själv ligger ganska mycket i mitten politiskt, vilket gör att jag ofta får kritik från båda sidor. Ena dagen kallas jag vänsterbliven, nästa dag högerextrem, beroende på ämne. Det är inte alltid kul, men det är en del av spelet. Det är just den här friktionen som är nödvändig för en levande demokrati.
Om vi börjar förvänta oss att alla ska tycka lika, eller att ingen får bli upprörd över det vi säger, då går vi en farlig väg. Då riskerar vi att hamna i ett samhälle där idéer aldrig testas, där människor går runt i sina egna bubblor och där yttrandefriheten till slut bara blir ett tomt ord. Att lagstifta utifrån religiösa dogmer med religiösa ledare som får politisk makt att ska se till att detta efterlevs, som Kirk i sin Turning point USA förespråkar, är inte rätt väg.
Det finns en intressant bok, The Coddling of the American Mind av Jonathan Haidt och Greg Lukianoff, som tar upp detta. De menar att vi i västvärlden har gått från att värdera robusthet, att klara av motgångar och kritik till att värdera sårbarhet och trygghet. Resultatet blir att många idag tolkar obehag som ett tecken på att något är fel.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Co..._American_Mind
En fri debatt måste få vara obekväm annars är den inte fri.
Det gäller både när vi diskuterar Kirk och när vi diskuterar woke. Snöflingor göre sig icke besvär.
Yttrandefrihet handlar om att staten inte ska tysta dig eller förbjuda dina åsikter. Det betyder inte att andra måste hålla med, klappa dig på axeln eller ens vilja umgås med dig. Folk har rätt att bli arga, ta avstånd eller säga emot. Det är också en del av yttrandefriheten.
Detta är något forskare och samhällsdebattörer har uppmärksammat de senaste åren, en ökad känslighet för motstånd och en tendens att likställa kritik eller socialt avståndstagande med förtryck.
Forskare pekar på några möjliga förklaringar till den här utvecklingen:
-Sociala medier och ekokammare där man omges av människor som tycker likadant och när någon säger emot upplevs det som en attack snarare än ett normalt meningsutbyte.
-Man har ett enormt trygghetsfokus där många växer upp i miljöer där obehag undviks till varje pris, vilket gör att man har svårare att hantera konflikter.
-Om ens åsikter är tätt knutna till den egna identiteten kan kritik kännas som ett personligt angrepp, snarare än en normal diskussion.
-När höger och vänster rör sig längre ifrån varandra börjar man se motståndaren som ond snarare än bara felinformerad eller av annan åsikt.
Jag själv ligger ganska mycket i mitten politiskt, vilket gör att jag ofta får kritik från båda sidor. Ena dagen kallas jag vänsterbliven, nästa dag högerextrem, beroende på ämne. Det är inte alltid kul, men det är en del av spelet. Det är just den här friktionen som är nödvändig för en levande demokrati.
Om vi börjar förvänta oss att alla ska tycka lika, eller att ingen får bli upprörd över det vi säger, då går vi en farlig väg. Då riskerar vi att hamna i ett samhälle där idéer aldrig testas, där människor går runt i sina egna bubblor och där yttrandefriheten till slut bara blir ett tomt ord. Att lagstifta utifrån religiösa dogmer med religiösa ledare som får politisk makt att ska se till att detta efterlevs, som Kirk i sin Turning point USA förespråkar, är inte rätt väg.
Det finns en intressant bok, The Coddling of the American Mind av Jonathan Haidt och Greg Lukianoff, som tar upp detta. De menar att vi i västvärlden har gått från att värdera robusthet, att klara av motgångar och kritik till att värdera sårbarhet och trygghet. Resultatet blir att många idag tolkar obehag som ett tecken på att något är fel.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Co..._American_Mind
En fri debatt måste få vara obekväm annars är den inte fri.
Det gäller både när vi diskuterar Kirk och när vi diskuterar woke. Snöflingor göre sig icke besvär.
Ja här på Flashback där 90% verkar vara nassar som hoppat av skolan i förtid så blir man kallad det ena eller andra oavsett vad man skriver.
Det är verkligen flockmentalitet på flashback vilket jag gillar då man kan reta upp hela forumet med ett enda inlägg.
Grejen är att de sällan kan bemöta inlägg och då kallar de någon för vänsterextrem eller något annat trevligt.Jag är typ bara på flashback för att fördriva tiden och driva med hjärndöda nassar. Hade gärna tryckt till en nasse på riktigt men de hänger ju bara på nätet och går aldrig utomhus än när de ska handla mat och då ser de väl ut som vem som helst =)
