Citat:
Ursprungligen postat av
bonobono
Jag försöker att variera hastighet, göra korta stopp och ibland små ryck. Ingen fisk simmar ju bara rakt hela tiden så då bör väl inte draget gära det heller.
Har försökt att köra jigg på botten men de svårt när man inte vet djup och det även är massa växtlighet som man fastnar i.
Men fick två (mindre) gäddor för några dagar sedan, snabbt efter varandra. Den ena med jigg just i storleken du nämner, och den andra på Eye Buzzer.
Dessvärre hade jag oflyt att båda släppte vid bryggkanten.
Hade en på igår också men även den släppte fast längre ut, även den på Buzzer.
Det verkar som dom inte fastnar ordentligt.
Var ut även idag men det var bara ett par plask men ingen högg. Testade jigg, buzzer, atom, sked och wobbler.
Två bra svar (23, 24) efter ditt inlägg.
Nuvarande poppis-betena som ser ut som lördagsgodis är inget för mej utan andra får rekommendera där.
Arvegodset verkar vara lite äldre med sked/spinnare?
Som jag skrev är Mepps små spinnare mina favoriter för regnbåge/öring/harr/abborre.
Finessen med dessa spinnare är att man kan spinna riktigt långsamt och skeden snurrar ändå.
Den stora skeden gör dem lite vindkänsliga/svåra att kasta.
Kopparsked med röda/blå prickar för normalväder/ljus.
Jaaa, man ska välja betets färg/ljushet efter hur klart det är i vattnet.
Guld/silver syns lättare i mörkt/grumligt vatten.
Man kollar självklart hur betet rör sej under invevning när man har det tätt framför sej.
ABU Atom skeddrag med grön rygg och röd gul nederdel är en klassisk dräpare för gädda.
ABU Toby, större för havsöring/öring/gös/gädda och de minsta för inplanteringsvatten. Lite snabbare och glittriga långdragna skeddrag.
Wobbler för gös, rätt skrikiga, vitt-rött-orange-grönt.
Kända wobbler är dyra som fan.
Vet inte om modellen finns längre men jag hade flera som var flytande och med ställbar sked för djupet.
De flytande var perfekta för grunt fiske.
Riskerade man fastna slutade man bara att veva så flöt wobblern upp till ytan och man kunde lirka den förbi problemet.
Man ska hela tiden variera farten på invevningen.
Någon enstaka gång kan man chockera igång huggen men det normala är att lirka under inspinningen.
Jag har alltid fiskat för att spara några tillräckligt stora fiskar för att äta, både vid vattnet och hemma.
Sedan stoppar jag fisket och kollar vad det finns för annat djurliv där istället.
Det är ju avkoppling inte tävling.
En kikare finns naturligtvis alltid med.
Om det inte är så långt att gå är det perfekt att ta med en liten röklåda ifall man fiskar abborre. Dom är så vanliga det inte spelar roll att behålla även de små för rökning.
Mindre abborre ska man flå för att få benfri fisk.
Skär upp buken från analen till munnen.
Använd en liten mattkniv med brytblad för ett snitt på vardera sidan ryggfenan längst bakifrån till huvudet och dra av flärpen framåt till huvudet.
Karva av sidskinnet nedåt mot buken med tummarna
Skär av nacken/ryggraden utan att skada gallan.
Ta tag i huvudet och dra nedåt/bakåt till analen så följer hela rensinkromset med ut.
Putsa bort revbenen längs bak på båda sidor så är där en helt ren fisk att röka eller panera i mjöl med salt för stekning.
Väldigt gott.
https://www.youtube.com/watch?v=pjTlFwQb7D0
Det här med c&r är patetiskt hittepå som allt annat.
Helst ska ju alla tio i sällskapet få dra upp samma JÄTTEFISK minst en gång var och under jonglerande springa runt med den.
De flesta större fiskar som sätts tillbaka dör inom kort av gifterna som bildas i musklerna av drillningen, stora svampangrepp på slemhinnorna p.g.a. hanteringen och tryckskador.
Fiskar är väldigt känsliga och ju större dess känsligare.
I Vättern med sitt fria fiske finns t.ex. röding, öring, lax, gädda, naturligt bestånd av harr, siklöja och abborre.
Också fria Vänern har t.ex. lax, öring, gös, gädda och abborre.
Delikatessen gös finns också i fria Hjälmaren och Mälaren.
Jag föredrar att fiska i åar och älvar för där ser man mycket lättare var fisken kan tänkas stå och röra sej så det blir mera funderande.
Dom vill stå i skydd och bara smita fram för att ta en matbit.
När det mörknar kommer dom ofta fram från skydden för att äta.
I sjöar mot stränderna och i åar på t.ex. forsnackar.
Ju större ju skyggare.
Huggvilligheten brukar gå i perioder.
Kastteknik.
Alltså, ABU var från början ett svenskt företag som bl.a. tillverkade fiskerullar av typen multiplikator-rullar.
Dom skapade en produktserie med avancerat bromssystem som de kallade ”Ambassadeur”. Alltså ett produktnamn hos företaget ABU.
Multiplikatorrullar görs av flera företag.
De hade också enkla öppna haspelrullar (under spöt) och slutna haspelrullar (uppe på spöt, mack-set).
Jag köpte en sådan enkel öppen haspelrulle som hette ABU 444A i början på 1970-talet. Den fungerar lika bra idag som då.
Den låser bara mot en liten stålplatta och har aldrig slagit igen när jag tagit i för hårt.
Det gör däremot denna lilla fina moderna rulle.
Shimano TX110Q (kapacitet: 150m – 0,20).
I mitt set med:
DAIWA KGX KG-19. 5 fot (153cm), 2-7gr bete ultra lite action grafit spö.
Mycket fint litet spö. Nackdelen är den konstiga delningen, tjockdelen är bara halva tunndelens längd. Svårt att transportera.
El-plaströr + lock funkar som spötub.
Shimano måste ha testat så mycket att de vet att rullarna slår igen men ändå godkänt produktion.
Den liksom dina rullar är alltså inte avsedda för brytande och våld precis det som jag skriver och försöker få dej att förstå/lära dej.
Vet inte om jag fattat rätt men jag får det till att din fru är med och fiskar.
Om så är fallet bör du väl fråga henne om hon vill använda Ambassadeuren istället och vill lära sej fiska med den.
Detta har inget med styrka att göra utan handlar helt om teknik och att förstå vad man sysslar med.
Visa vad jag skrivit och svara på hennes frågor.
Hon kanske förstår att det inte handlar om att av tvång göra 20 försiktiga kast som funkar någorlunda för att sedan belöna sej med att börja vräka på för att visa sej duktig. Trassel förstås.
Det handlar om muskelminne.
Man upprepar en rörelse till perfektion så att man inte tänker på den längre.
Vart efter man närmar sej perfektion ju längre kommer kasten att bli.
Du verkar inte ha vad som krävs eftersom du säger att du lägger undan spinnrullen.
Om du inte lär dej att använda Ambassadeuren nu kommer du naturligtvis aldrig att göra det.
Bättre lycka om frun försöker kanske.
Som jag skrivit ska du lära dej att bromsa linan med pekfingret även när du kastar med din öppna haspel.
Är man klumpig får man trassel också med en öppen haspel.
Särskilt med dagens tunna, mjuka och lätta linor blir det stor vindavdrift.
Alltså många meter lina kan ligga utdragen åt sidan när betet slår i ytan.
Då ska man använda icke vevhandens pekfinger och tumme för att försiktigt hålla linan samtidigt som man håller i spöt med samma hand.
När man vevar in får alltså linan ett lagom motstånd samtidigt som den läggs upp på rätt sätt.
Gör man inte så utan börjar panikveva direkt när man upptäcker löslinan slaskas den på huller om buller så där bildas lösa slingor som sticker ut och bildar knutar eller fastnar.
Under tiden sjunker betet till botten om där är grunt.
Du ska alltså alltid bromsa lite med fingret när du kastar.
På multiplikatorrullen drar betet/linan runt spolen för att fara iväg.
Öppna haspeln fungerar inte så.
Där skalas bara linan av över gaveln helt utan motstånd.
Alltså för man fram fingret så linan nöter mot lite, behövs ingen kraft alls och då bromsas linan.
På detta viset styr du kastet så du kan börja veva in betet direkt efter nedslag om du vill. Eller vänta med vevandet till önskat djup.
På så vis kan du också sikta mycket bättre in under träd och runt stenar vid fiske i åar t.ex.
Jag använder alltid tvåhandsfattning genom att skjuta upp rullfästet så långt det går. Även med klassade enhandspön.
Får då en helt annan stadga vid kastet.
Är högerhänt och har bara vänstervevade rullar.
Håller spöt i höger hand vid rullfoten och med vänster hand håller jag längst ner.
Då får jag en stadig handled och mera kontroll i spörörelsen.
Vill jag kasta långt håller jag så med spöt framför mej riktat snett uppåt och ca metern lina hängande ner från toppöglan.
Därifrån för jag spötoppen snabbt, snärtigt och smidigt över axeln bakåt så linan av betets tyngd böjer och spänner spöt som nu är bakom axeln i en båge.
Precis i detta noll-läge när betet inte drar bakåt längre drar jag iväg kastet framåt dit jag var på väg hela tiden.
Bygger helt och hållet på smidighet, teknik, timing och känsla.
Samma teknik som används när jag kastar fluga.
Mvh.
