Vad söker kvinnor egentligen i en man?

Som svar på frågan, en vinnare! Kvinnor ställer sig vid mållinjen, i sökarljuset, där hon försöker plocka vinnaren. Där finns även andra kvinnor, blickar möts och tycken uppstår. Där och då sker själva transaktionen och dynamiken kan uppstå!

Jeff Bezos nya kvinna suger säkert fortfarande ihärdigt, det är ju bara ett par månader sedan de gifte sig i Venedig. Om några år tar säkert lycksökerskan ut skilsmässa i hopp om att skåpa hem några miljarder dollar. Den som lever får se.

Många kvinnor vet inte ens en minut från nästa vad de vill. Ena stunden ska mannen vara känslig och prata känslor, nästa sekund är han en "toffel" som dödar attraktionen. Deras känsloreglering ligger på nivån av en psykotisk femåring, och ansvarsutkrävandet är lika flyktigt. Män får därför inte bara bära hela relationens tyngd – de måste dessutom stålsätta sig mot dessa moderna harpyors nycker och infall.

Kvinnor knullar "losers" utav bara helvete i Sverige, snygga kåkfarare får knulla mer än NÅGON ANNAN och det vet ALLA som har den minsta kontakt med dessa.

Det är lite av en oxymoron. Allt har en baksida. En principfast och stabil man kommer inte bli flexibel och villig till utveckling med tiden, vilket många kvinnor av någon anledning tror att de kan förvänta sig. Man hör ofta den sortens önskemål. Till exempel vill man att mannen ska ha integritet och kunna sätta gränser mot andra, men när mannen sätter gränser inom förhållandet och i familjen, så är det inte längre en önskvärd egenskap. Flexibilitet är en önskvärd egenskap när du vill manipulera någon, men inte en önskvärd egenskap där du är i behov av skydd och lojalitet.

Ofta kännetecknas den kvinnliga synen på relationer av att den sätter kvinnan och hennes behov i centrum. Och det är helt förståeligt, för det är i kvinnan som nytt liv växer, och det är hon som tar störst risk/investering i en relation. Men när hon pratar om "lyhördhet" och "utveckling", så är det egentligen bara uttryck för att hon vill ha kontroll över relationen och full tillgång till honom.

Män har inte alls den utveckling över tid som kvinnor har. Deras behov och egenskaper är tämligen statiska över tid, medan kvinnor påverkas av tidsandan och av vad som anses lämpligt och acceptabelt på någon sorts samhällsnivå. Kvinnor genomgår dessutom olika biologiska faser i livet, där hon får olika roller. Först är hon den oskyldiga flickan, sedan blir hon den åtråvärda unga kvinnan, sedan blir hon mamman, sedan blir hon mormor. Du möter helt olika kvinnor, beroende på när i livet du möter henne. Men män är ungefär samma snubbe från puberteten och framåt.
Det feminiserade samhälle vi lever, har gjort att kvinnor inte förstår sig på män längre. De vill att han ska vara som en av väninnorna, och hänga med i kvinnolivets olika faser. Det frustrerar henne enormt att han inte "utvecklas".

Det är samma klagomål man hör, om och om igen. "Om han fick som han ville skulle han ha samma kläder jämt, och sitta där i soffan och kolla på samma gamla filmer".

Ja det är ovanliga män ni söker. Förr i tiden nöjde en alldaglig kvinna sig med att ha en alldaglig man.

Absolut, kvinnor förstår inte män särskilt bra och jag köper att det till stor del beror på samhällsklimatet. Men menar du att män förstår kvinnor?

Nej, de flesta män idag förstår sig varken på sig själva eller kvinnor.
När de första gången upptäcker att det kan vara svårt att ha med kvinnor att göra, så finns det inte längre någon äldre släkting som kan komma med råd och säga den där enkla meningen som gör allting lättare - "Kvinnor bara ÄR sådär!".
I stället tror man att all friktion mellan män och kvinnor bara handlar om bristande kommunikation (det är ju den moderna kvinnorörelsens mantra) och på att man inte ansträngt sig tillräckligt. Om man bara tänker rätt, så är det ingen skillnad på män och kvinnor, och är det liksom som att sätta på en polare. Kul och kravlöst liksom. Det är den villfarelsen man lever under.

Både män och kvinnor jobbar mot något sorts könsneutralt ideal. För tjejerna innebär det underförstått att de män ska bli som kvinnor. För killarna innebär det att tjejerna ska bli som män. Så håller man könskriget igång, och eskalerar det. Kvinnohatet och manshatet eskalerar.

Jag får ofta tala mig själv till rätta, när jag tycker att kvinnor är inkonsekventa, känslostyrda, manipulative assholes. För jag vet att det finns en kvinnlig natur, och om jag väger in den, så framstår de i betydligt bättre dager.
På samma sätt antar jag att kvinnor betraktar oss män. Maskulinitet är inte en ideologi, utan bara ett namn på det sätt som män är tvungna att förhålla sig till sin natur (och ja, jag är medveten om att det finns en avdelning på Flashback för "maskulinism" - vad nu det är). Den är inte konsekvent i intellektuell bemärkelse, men om man ser det som en produkt av de paramterar som är "djuret man", så är den begriplig.

Så nej, män och kvinnor förstår inte varandra. Och det beror på att de tänker för mycket.

Men om vi inte förstår varandra - varför är då inte lösningen kommunikation?

Så om man som jag håller med om att män och kvinnor är olika, man vill förstå män och man vill låta män vara män till sin natur. Hur gör man då? Hur skapar man då en relation med en man där man känner sig förstådd, om nu kommunikation inte ingår som en parameter? Är det orealistiskt att sträva efter att förstå varandra?

Visst, det är ovanligt. Men varför? Vad är det män har emot att kommunicera? Varför är det svårt?

Ja, man nöjde sig väl för att man var tvungen. Nu är man inte längre det.

Ja, det är orealistiskt. Om jag ska förstå kvinnor, så måste jag bara betrakta hur kvinnor beter sig, och acceptera det. Det är förståelse. Det krävs ingen kommunikation över huvud taget.
Om jag pratar med kvinnor om hur jag tycker att de borde ändra på sig, efter mina önskemål, så är det inte förståelse. Även om jag ödmjukt nog väljer att kalla det för "kommunikation".

Män tycker nog överlag det är svårt att kommunicera som om de vore väninnor till dig som kvinna.

Kvinnor nöjde sig för att de hade realistiska krav och förstod att de inte kunde få 10% av männen allihopa.

Du kan väl prata med en kvinna om dina behov och dina gränser - det är väl kommunikation?

Om du har saker som du vill att en kvinna ska ändra på så är det väl pga att du har vissa behov i relationen med henne? Att då uttrycka dem - hur är det inte kommunikation?