Citat:
Josiah Lippincott på sajten American Greatness har skrivit en artikel med rubriken
"Conservatives Lost the Culture War and the Trump Agenda Is the Only Path Forward"
Det jag vill diskutera är dock inte primärt president Trump, utan snarare de andra aspekterna som artikelförfattaren tar upp. Hur moraliska frågor som konservativa har kämpat för i generationer i det stora hela redan är förlorade. Ibland tror jag att vi som är konservativa ägnar oss åt önsketänkande när vi tror att det bara är en tidsfråga innan vindarna vänder, eller att vi missbedömer och övervärderar tillfälliga och lokala framgångar på något område.
Lippincott nämner ju exempel det här med ”go woke, go broke” vilket jag tycker är ett bra exempel. Man kan till exempel påpeka att senaste årens filmer med Disney och Marvel varit woke-skräp och att de bevisligen inte genererat så mycket pengar som producenterna hade önskat och räknat med.
Men det betyder ju absolut inte att vi därför kommer att få en underhållningsutbud som är mer åt det konservativa hållet. Visst finns det en del filmer med nedtonat eller icke-existerande politiskt budskap som blir kommersiella framgångar, som Top Gun Maverick häromåret och nya Super Mario-filmen. Men det betyder ju inte att cheferna på Paramount eller Universal plötsligt har blivit konservativa och vill främja traditionella och sunda värderingar. För varje Top Gun Maverick kommer det fortfarande att produceras tio filmer med woke-extremism.
Eller om man tittar på kontroverserna kring Bud Light och reaktionerna på att de valde att låta sig representeras av en trans-person. Visst, försäljningen gick ner, men folk köpte bara öl från andra globala varumärken som är lika woke som Bud Light. Att bojkotta företag som står för woke-värderingar skulle bara fungera om det fanns tillgängliga alternativ från företag som inte är woke, och på det stora hela existerar inga sådana alternativ.
Likadant är det om man tittar på moralfrågor. Moralfrågor har ofta drivits av människor som grundar sin konservatism i biblisk kristendom. Men den gruppen blir allt mindre och tystare. De flesta idag som kallar sig kristna är väldigt sekulariserade. De har hjärntvättats att tro enbart är en privatsak till den grad att de aldrig vågar ta ställning i någon kontroversiell fråga överhuvudtaget. Och om de väl tar ställning väljer de att följa med strömmen och tidsandan istället för vad Bibeln säger.
En stor del av skulden menar jag ligger på kyrkor och predikanter. Jag tror att väldigt få predikanter idag vågar predika för sin församling att det är en synd att rösta på partier och politiker vars värderingar är det motsatta till Bibeln. Även personer som vet att abort är mord drar sig inte för att rösta på partier som förespråkar abort fram till födseln. Personer som vet att homosexualitet är en synd drar sig inte för att rösta på partier som köper HBTQ+-agendan till 100%. Hur många kyrkor predikar det idag att sex är förbehållet man och kvinna inom äktenskapet? Hur många kyrkor predikar mot alkohol och tobak? Hur många kyrkor varnar för att den underhållning vi matar oss kan skada vår själ och vår tro? Och då förespråkar jag ju inte alls någon slags lagisk moralism som vissa kyrkor förr i tiden stod för.
Jag tror att vi ibland läser in för mycket i de ”segrar” vi får. Att Trump blev vald till president var inte början på något paradigmskifte i amerikansk politik. Att DeSantis är populär i Florida betyder inte de saker han slåss för är något som genererar support och engagemang på en nationell nivå. Att Sverigedemokraterna var så framgångsrika i senaste valet är inte ett mandat för att svenska folket vill se ett mer konservativt samhälle.
Absolut, ledarskapet i Amerika kommer att fortsätta växla fram och tillbaka mellan republikaner och demokrater, och Sverige kommer säkert att snitta på en ”borgerlig” regering var tredje eller fjärde mandatperiod de kommande 50 åren. Inte som någon slags ideologisk rekyl på vänsterideologi utan snarare på att människor irriterar sig på den inkompetens i att styra ett fungerande samhälle som vänstern allt som oftast uppvisar när de får makten. En inkompentens som väljarkåren snabbt hinner glömma några veckor efter att en ny regering har tillträtt.
Andrew Breitbart sa ju att ”politics is downstream from culture” vilket jag instämmer med till 100%, och kulturen idag precis som den varit i decennier är till nästan uteslutande del vänster eller extremvänster.
Så vad säger ni andra? Har jag fel i min analys? Finns det något hopp om en bättre framtid?
"Conservatives Lost the Culture War and the Trump Agenda Is the Only Path Forward"
Det jag vill diskutera är dock inte primärt president Trump, utan snarare de andra aspekterna som artikelförfattaren tar upp. Hur moraliska frågor som konservativa har kämpat för i generationer i det stora hela redan är förlorade. Ibland tror jag att vi som är konservativa ägnar oss åt önsketänkande när vi tror att det bara är en tidsfråga innan vindarna vänder, eller att vi missbedömer och övervärderar tillfälliga och lokala framgångar på något område.
Lippincott nämner ju exempel det här med ”go woke, go broke” vilket jag tycker är ett bra exempel. Man kan till exempel påpeka att senaste årens filmer med Disney och Marvel varit woke-skräp och att de bevisligen inte genererat så mycket pengar som producenterna hade önskat och räknat med.
Men det betyder ju absolut inte att vi därför kommer att få en underhållningsutbud som är mer åt det konservativa hållet. Visst finns det en del filmer med nedtonat eller icke-existerande politiskt budskap som blir kommersiella framgångar, som Top Gun Maverick häromåret och nya Super Mario-filmen. Men det betyder ju inte att cheferna på Paramount eller Universal plötsligt har blivit konservativa och vill främja traditionella och sunda värderingar. För varje Top Gun Maverick kommer det fortfarande att produceras tio filmer med woke-extremism.
Eller om man tittar på kontroverserna kring Bud Light och reaktionerna på att de valde att låta sig representeras av en trans-person. Visst, försäljningen gick ner, men folk köpte bara öl från andra globala varumärken som är lika woke som Bud Light. Att bojkotta företag som står för woke-värderingar skulle bara fungera om det fanns tillgängliga alternativ från företag som inte är woke, och på det stora hela existerar inga sådana alternativ.
Likadant är det om man tittar på moralfrågor. Moralfrågor har ofta drivits av människor som grundar sin konservatism i biblisk kristendom. Men den gruppen blir allt mindre och tystare. De flesta idag som kallar sig kristna är väldigt sekulariserade. De har hjärntvättats att tro enbart är en privatsak till den grad att de aldrig vågar ta ställning i någon kontroversiell fråga överhuvudtaget. Och om de väl tar ställning väljer de att följa med strömmen och tidsandan istället för vad Bibeln säger.
En stor del av skulden menar jag ligger på kyrkor och predikanter. Jag tror att väldigt få predikanter idag vågar predika för sin församling att det är en synd att rösta på partier och politiker vars värderingar är det motsatta till Bibeln. Även personer som vet att abort är mord drar sig inte för att rösta på partier som förespråkar abort fram till födseln. Personer som vet att homosexualitet är en synd drar sig inte för att rösta på partier som köper HBTQ+-agendan till 100%. Hur många kyrkor predikar det idag att sex är förbehållet man och kvinna inom äktenskapet? Hur många kyrkor predikar mot alkohol och tobak? Hur många kyrkor varnar för att den underhållning vi matar oss kan skada vår själ och vår tro? Och då förespråkar jag ju inte alls någon slags lagisk moralism som vissa kyrkor förr i tiden stod för.
Jag tror att vi ibland läser in för mycket i de ”segrar” vi får. Att Trump blev vald till president var inte början på något paradigmskifte i amerikansk politik. Att DeSantis är populär i Florida betyder inte de saker han slåss för är något som genererar support och engagemang på en nationell nivå. Att Sverigedemokraterna var så framgångsrika i senaste valet är inte ett mandat för att svenska folket vill se ett mer konservativt samhälle.
Absolut, ledarskapet i Amerika kommer att fortsätta växla fram och tillbaka mellan republikaner och demokrater, och Sverige kommer säkert att snitta på en ”borgerlig” regering var tredje eller fjärde mandatperiod de kommande 50 åren. Inte som någon slags ideologisk rekyl på vänsterideologi utan snarare på att människor irriterar sig på den inkompetens i att styra ett fungerande samhälle som vänstern allt som oftast uppvisar när de får makten. En inkompentens som väljarkåren snabbt hinner glömma några veckor efter att en ny regering har tillträtt.
Andrew Breitbart sa ju att ”politics is downstream from culture” vilket jag instämmer med till 100%, och kulturen idag precis som den varit i decennier är till nästan uteslutande del vänster eller extremvänster.
Så vad säger ni andra? Har jag fel i min analys? Finns det något hopp om en bättre framtid?
Jag ser ett skifte just nu!
Du har fel då du inte tar höjd för att vänstern är helt oorganisk, utöver i sin patologiska dumhet.
Jaguar, Budweiser, Harley Davidsson, American Eagle Jeans, Dice mm. mm.
Man ser ett skifte komma i varumärkena nu... Senast BF6
Jag satt och kollade gameplayen och trailers för BF6. Det verkade bara vara...bra. Helt fritt ifrån blåhåriga handikappade äckliga horarslen, vars enda närvaro i spelen är för att förstöra med sitt signal"värde".
Förrförra veckan var det $AEO man kunde köpa på börsen som ett lyft på hatten för "schysta lökar", sköna kvinnor och skönhet överlag. Jag köper aktien och gen-z köper jeansen.
Jag tror vi ser vändningen nu. De som var woke kommer låtsas som om det aldrig hänt.
Det oorganiska kräver ett konstant krig och revolution. Billie Eilish eller vad hon nu heter, blev fördömd av sina egna äckliga flator förra veckan. För att hon tyckte det var skönt att lira för "sitt folk" hemma på Irland.
De som är vänstermuppar, men inte tillräckligt vänster ändå blir utbajsade nu när nästa nivå av vänsterextrem fraktionering sker. Som den där turkkärringen på TYT, som inte vill bli våldtagen och rånad utanför sitt hem. Hon har fått vad hon bad om och hon gillar inte resultatet.
Just nu händer det. Bara det att alla lådsas som att inget händer.
