Jag ser allt fler användare här på Flashback, på X och IRL använda GAL–TAN-skalan för att beskriva politik. De pratar om "öppenhet", livsstil och kultur, men sällan om kapital, klass eller ägande.
För mig är skalan ett smart verktyg för eliten. Den leder bort massans blick från vem som äger och styr. Den splittrar arbetarklassen längs kulturella linjer, medan ekonomisk makt får fortsätta verka ostört.
När debatten fastnar i om du är "grön" eller "traditionell" slipper storbanker, investmentbolag och techjättar hamna i sökarljuset. Vi löntagare (99 procent av befolkningen) fastnar i gräl med varandra om symboler och moral, medan kapitalet (den rikaste procenten) håvar in vinster i bakgrunden.
Jag tycker det känns lite NPC, att vi ska sitta och hålla på och tjafsa om moral och värderingar med varandra, om vem som är "traditionell" eller inte. Du triggas att välja sida i ett spel där reglerna redan skrivits av någon annan.
Skalan klumpar ihop kultur och ekonomi så att folk tvingas välja mellan två falska paket. Den antyder att familjevärden kräver marknadsfundamentalism, och att social trygghet alltid kräver identitetspolitik. Arbetarklassen splittras, kapitalet lämnas i fred.
Min tes är att GAL–TAN-skalan tjänar eliten genom att ersätta klassanalys med identitetsmarkörer. Syftet är att söndra och härska.
Finns det något analytiskt värde i GAL–TAN-skalan som jag missar? Skriv gärna vad det i så fall skulle vara. Jag ser det inte.
Låt oss diskutera det här. Och om inget övertygande framkommer tycker jag att vi dumpar skalan på historiens soptipp.
För mig är skalan ett smart verktyg för eliten. Den leder bort massans blick från vem som äger och styr. Den splittrar arbetarklassen längs kulturella linjer, medan ekonomisk makt får fortsätta verka ostört.
När debatten fastnar i om du är "grön" eller "traditionell" slipper storbanker, investmentbolag och techjättar hamna i sökarljuset. Vi löntagare (99 procent av befolkningen) fastnar i gräl med varandra om symboler och moral, medan kapitalet (den rikaste procenten) håvar in vinster i bakgrunden.
Jag tycker det känns lite NPC, att vi ska sitta och hålla på och tjafsa om moral och värderingar med varandra, om vem som är "traditionell" eller inte. Du triggas att välja sida i ett spel där reglerna redan skrivits av någon annan.
Skalan klumpar ihop kultur och ekonomi så att folk tvingas välja mellan två falska paket. Den antyder att familjevärden kräver marknadsfundamentalism, och att social trygghet alltid kräver identitetspolitik. Arbetarklassen splittras, kapitalet lämnas i fred.
Min tes är att GAL–TAN-skalan tjänar eliten genom att ersätta klassanalys med identitetsmarkörer. Syftet är att söndra och härska.
Finns det något analytiskt värde i GAL–TAN-skalan som jag missar? Skriv gärna vad det i så fall skulle vara. Jag ser det inte.
Låt oss diskutera det här. Och om inget övertygande framkommer tycker jag att vi dumpar skalan på historiens soptipp.