Nu räcker det på riktigt (missbruk av Elvanse + blandmissbruk)

Jag har missbrukat allt som ger mig en flykt i princip hela mitt liv. Har som alla andra i dagens samhälle fått en ADHD-diagnos Min första ”drog” var mat. Har varit överviktig sålänge jag kan minnas och det har påverkat min självkänsla otroligt mycket. Jag har aldrig lyckats gå ner i vikt märkbart och då har jag även hållt på med idrott 5 gånger i veckan hela min uppväxt. Den enda gången jag lyckades gå ner till ”friskt” BMI var när jag började ta amfetamin. Gick från 110kg till 72kg genom att spendera all min tid till att sitta vid datorn, snorta amfetamin och inte äta på flera dagar. För mig var amfetamin en win/win då jag gick ner i vikt och det gav mig en flykt genom att snöa in på saker och glömma mina problem. Missbrukaren i mig älskade tyvärr att jag fick beröm från min omgivning för att jag tagit tag i min hälsa och gått ner i vikt. Fan, vad blandade känslor det gav mig. Äntligen lyckades jag med något jag hatat mig själv för att ha misslyckats med så länge. Men det var inte min förtjänst.

Innan amf det var det såklart alkohol som gällde. Funkade kanon för mig för att dämpa ångest. Men ångesten dagen efter var såklart 10x värre. Jag drack tills jag fick minnesluckor i stort sätt varje gång tillslut. Började också successivt hamna i fler och fler slagsmål när jag var ute. Och jag är ingen våldsam person nykter så det skämdes jag nåt otroligt mycket över. Lösningen på det problemet var att ta kokain varje gång jag drack. Då fick jag aldrig minnesluckor, jag blev märkligt nog lugnare av det, hamnade aldrig i slagsmål och gjorde sällan bort mig.

Sen hittade jag ketamin och gick igenom ca 10g per vecka under en period. Därefter blev det 1500mg tramadol om dagen i nån månad. Efter det adderade jag hög doser lyrica (vilket för övrigt är det värsta jag klivit av på). Lyckades hålla upp med narkotikan i några veckor iallafall, men började sen med tramadol och andra opiater igen. Subutex, oxy etc. Det slutade med att landade på fentanylplåster tillslut…
Och det slutade i katastrof då jag tog en överdos i mitt pojkrum och min lillebror och far fick göra HLR på mig tills ambulansen kom.

Efter det var jag nykter i ca 3 månader
Tills min läkare skrev ut Elvanse… Funkade kanon till en början. Men sen var allt igång igen. Jobbade mig upp till maxdos och tog slut på varje recept under en vecka. Tillslut fick jag ett krampanfall och hamnade på sjukhus. Jag var såklart inte ärlig om varför det hände. Jag fortsatte missbruka Elvansen direkt efteråt.

I skrivande stund ligger jag återigen inne på sjukan. Även denna gång för ett krampanfall pga elvanse. Läkaren frågade mig om jag någonsin tar mer elvanse än förskrivet och jag sa återigen nej. Men jag har bestämt mig för att berätta vad krampanfallen har berott på så fort det blir morgon.

Min familj vet såklart om att jag missbrukat tiden innan överdosen på fentanyl. Men dom har inte vetat om missbruket av elvanse. Men nu är jag så fruktansvärt trött på att såra och ljuga för min familj att jag nyss berättade allt för dom i det längsta SMS:et jag någonsin sett. Varenda lögn och svek som har ätit upp mig inifrån. Och det känns bra. Och det känns redan som att det kommer bli enklare att bli ren denna gången då jag slipper ljuga.

Jag har hållt på med musik hela mitt liv. Långt innan alkoholen och drogerna. Jag spelar flera instrument. Och det är den enda saken jag kan säga att jag är duktig på och verkligen tro på det själv när jag säger det. En stor anledning till varför jag inte kunnat sluta missbruka (främst amfetamin) är för att jag för ångest så fort jag ens kollar på min gitarr eller min dator där jag producerar musik. Har provat sätta mig ner och spela, skriva eller producera nykter. Men jag får bara en stor klump i bröstet varje gång, då det inte ger mig nån glädje eller kick alls längre.

Kommer jag någonsin kunna hitta tillbaks till glädjen av att hålla på med musik igen?
Hur har det gått för er att kunna finna glädje i saker nykter som du ägnat tid på att göra påtänd?
Kommer det nånsin bli som innan mitt missbruk?

Förlåt för all text men ville ge så mycket detaljer som möjligt.

Hej,

Ingen erfarenhet av droger och sådant.

Men prova att gå tolvstegsprogrammet.

Jag tror det handlar om något spirituellt.

Man förlåter sig själv för sina synder. Inser att det finns något större än en själv och blir pånyttfödd som en ny människa som vill prova på livet igen när
man lärt sig av sina misstag.

Något sådant.

Prova att säga förlåt till dig själv varje dag.

Och till andra.

Det är det svåraste man kan göra som människa. Man är ju så stolt om sig själv.

Prova att hjälpa en annan människa med något jättelitet varje dag.

Gärna grannen.

Prova gör små enkla utflykter till andra städer så ofta du kan. Det ska knappt kosta någonting, det är utmaningen.

Prova be till Jesus och Gud om hjälp varje dag. Be om något litet och enkelt till att börja med så det inte blir för mycket.

Man skulle kunna säga att du ber dig själv om hjälp på sätt och vis.

Ja några tips som du kanske tycker att du kan ta till dig.

Lycka till

Antingen så är du stenhård mot dig själv och lägger in ett schema att följa till punkt och pricka med kost och träning. Hitta intressen som är bra för själen. Fotografering, vandring, fåglar eller vad som.. Många mår piss för att dom är så jävla lata och icke fysiskt aktiva..
Eller så kan du välja att fortsätta misshandla ditt liv..

Det du upplever är ångest. Gör dig av med den så kommer resten av sig själv. Tänk på att ju mer man skriver ju bättre blir det.

Tack för tipsen. Uppskattar din vilja att hjälpa.

Ett träningsschema och att sköta min kost till punkt och pricka är en sak jag har lovat mig själv att börja med nu. En fysisk aktivitet om dagen minst är min plan. Jag kommer göra valet att sluta misshandla mitt liv. Mest för att jag misshandlar min omgivnings liv. Och jag hoppas att jag en dag också vill sluta för min egen skull. Det är nog det som kommer göra att jag lyckas behålla min nykterhet.


Lättare sagt än gjort, men du har inte fel.

Bara att du skriver "hoppas att du en dag vill sluta" talar ju om misslyckande. Med den attityden så funkar det inte. Det är allt eller inget som gäller.

Du tolkade det jag skrev fel. Kanske var otydligt skrivet. Nu känner jag mig motiverad och tvungen att sluta misshandla mitt liv på grund av hur det påverkar min familj. Och jag hoppas att jag en dag lär mig att tycka om mig själv så mycket att jag är motiverad att hålla mig nykter för min egen skull. Motivationen att bli nykter för att jag förtjänar att leva ett bra liv har aldrig resonerat med mig. Har inte så höga tankar om mig själv. Har aldrig brytt mig om att jag skadar mig själv när jag missbrukat.

Sabbade nyligen hela mitt liv återigen pga mitt missbruk av bland annat Elvanse så du är långt ifrån ensam.

För mig är det oklart hur det hela skall gå nu. Senaste psykosen vart riktigt jävla illa och jag har minnesluckor som heter duga, hela min omgivning började undvika mig och det var inte förrän nyligen som jag insåg hur sjuk i huvudet jag hade lyckats bli.

Jag tror att den enda vägen framåt är ett lugnt och stilla leverne för oss båda. Kanske kan man få sin medicin på apodos samtidigt som man har en samtalskontakt för det börjar verkligen bli tröttsamt att gång på gång skämma ut sig på det här viset.

Önskar oss båda lycka till framöver TS. Kämpa.

Sätter man press på sig själv direkt efter ett livs-haveri erfar jag att man på nytt återupptar sitt missbruk på grund av den starka inre rösten som säger åt en att man inte har lov att misslyckas med sina åtaganden. Viljan att lyckas blir som bränsle för missbruket, speciellt om man är beroende av centralstimulantia.

Tjena,

Du kommer att hitta tillbaka till musiken, det lovar jag dig.
Men du har varit sjuk nu och nu är du påväg att bli frisk.

Ta inte i för mycket med träningen försök få till vanorna först innan du börjar att optimera allt.

Nu ska du vara snäll mot dig själv, ta det lungt.

Du har haft det pest men nu börjar andra halvan av livet som kommer att vara mycket bättre.

Välkommen tillbaka du kommer fixa det här och ta det lungt.

Aldrig fått psykoser på droger konstigt nog. Bara två krampanfall som gjorde att jag hamnade på sjukhus. Den sista så sent som inatt.

Relaterar verkligen till hur chockad man blir när man inser hur personlighetsförändrat och sjukt man har betett sig.

Jag personligen tror inte på att du/vi ska ta elvanse alls. Kommer nog inte gynna oss om vi får apodos faktiskt. Kan ha fel, men det kommer inte lösa mitt problem iallafall.
Lycka till oss! detta fixar vi