Hur kan folk med depression och självmordstankar existera?

Enligt evolutionsteorin selekteras egenskaper som leder till överlevnad och fortplantning av det naturliga urvalet. Egenskaper som är vanliga och som syns i flera kulturer är sådana som har varit fördelaktiga för människans överlevnad och reproduktion under evolutionens gång, och därför blivit vanliga genom naturligt urval.

Men cirka 1 av 5 svenskar får diagnosen depression någon gång under livet. En tredjedel av gymnasielever har symptom på depression. Hur i hela friden kan depression, livströtthet och självmordstankar vara så vanligt, förklarat ur en evolutionär synpunkt?

Självmordstankar är förvisso någorlunda vanligt förekommande, men självmord är extremt ovanligt, just pga av vår överlevnadsinstinkt.

Otroligt få tar steget, att faktiskt genomföra självmordet de fantiserar om, pga denna biologiska spärr. Många söker bara uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag killgissar att 99% av alla självmordsbenägna aldrig begår något självmord.


F.ö så var det en väldigt nära anhörig till mig som begick självmord. Brukar inte dela med mig av så personliga detaljer.
Rätt säker på att det inte var avsiktligt att dö, utan ett rop på hjälp, som ingen hann besvara innan det var för sent.
Själv kunde jag inget göra, eftersom jag var bortrest.
Hon var ganska ung (vuxen) och hade nästan hela livet framför sig, och jag tänker ofta på henne.

Vetskapen att väldigt få självmordsbenägna faktiskt dör pga självmord gör det ännu tyngre. Speciellt eftersom hon ville bli räddad.
Uppfattade inte ens att hon var självmordsbenägen, bara deprimerad. När jag pratade med henne var hon oftast glad.

Vetenskapen har gått runt naturens lagar helt enkelt. På gott och ont.. mest ont egentligen om man ska se det ur en evolutionär synpunkt.. finns ingen balans längre.

Världen har förändrats jävligt mycket på bara hundra år. Vi är inte evolutionärt anpassade för den.

Den har väl förändrats mycket för alla andra djur också men jag ser inga katter eller hundar med självmordstankar.

Det stämmer, men även om man inte begår självmord så måste ju depression vara något nästan universellt ofördelaktigt. Bara tiden det tar att gå runt och oroa sig och känna skit över livet är en nackdel i sig. Lägg därtill nackdelen när man konfronteras av svåra situationer.

Finns inget som säger att alla arter måste reagera likadant. För övrigt, hur skulle du ens avgöra om en katt har självmordstankar? Tror du den förstår vad döden ens är?

Folk med depressioner, suicidala tankar mm kan och brukar skaffa barn dom med? Anlagen slår inte in av sig själva och folk hamnar inte som en klocka i depression en viss punkt. Så anlagen kan leva vidare.

Dom kan skaffa barn men varför är det så vanligt om det inte är en evolutionär fördel.

Men det är väl det som gör mänskligheten och därmed evolutionen framåt. Folk som oroar sig bryr sig och sedan gör något åt saken. Eller då blir än mer deppade för de inte kan göra något åt saken.

Det har nog att göra med högre intellekt än då som exemplet om ett katt som inte bryr sig om något bara den får mat.

Tonåringar har ju hormonrubbningar och blir deppiga och knäppa, men det går ju över när dom växer till sig.
Hos någon som mist en närstående kan depression och självmordstankar komma, men det går ju över med tiden.
De som till en början är fullt friska människor och blir traumatiserade eller deprimerade kryar i regel på sig. Det är en del av livet att ibland kämpa i motvind. Vissa klarar dock inte av det och det tar slut.

Det kan som jag sa helt enkelt vara någon mekanism i kroppen som hade en fördel för fram till hundra år sedan, men som inte längre är en fördel idag.