Hur sluta vara så Ove-snål mot sig själv?

Jag och min familj har det rätt bra ekonomiskt, kan lägga undan hyfsat mycket pengar i månaden, barnbidrag sparas m.m. Lån på hus, bilar osv avbetalda och har rätt mycket pengar sparat, flera årslöner.
Har inga problem alls att unna mina barn, fru och andra saker, investera i huset osv.
Men när det kommer till mig själv, herregud.
Jag kan inte unna mig nånting utan att själen nästan gråter.
Androiden är nått som tant agda skulle haft, finns säkert inte längre.
Har fritidsintressen men ska jag lägga pengar på detta måste jag Ove Sundberg-oja mig till förbannelse före och efter.
Fick in 15 tusen senaste månaden som mer eller mindre hamnade i knät på mig utan någon prestation alls.
Bestämde mig för att spendera dessa på mig, skulle absolut inte hamna på nått sparkonto, fond osv.
Vad händer? Jag har inte gjort ett skit med dom.
"Behöver jag verkligen detta?" Svaret brukar bli nej.
Hur fan kan jag skärpa till mig och sluta vara en sån jävla Ove mot mig själv?
Känner gott om folk med lån upp till öronen som kör ända in i kaklet tills pengarna är slut och får räkna slantarna sista veckan tills 25.
Och ärligt talat, dom verkar ha ett mer lyckligt liv.

Jag och min familj har det rätt bra ekonomiskt, kan lägga undan hyfsat mycket pengar i månaden, barnbidrag sparas m.m. Lån på hus, bilar osv avbetalda och har rätt mycket pengar sparat, flera årslöner.
Har inga problem alls att unna mina barn, fru och andra saker, investera i huset osv.
Men när det kommer till mig själv, herregud.
Jag kan inte unna mig nånting utan att själen nästan gråter.
Androiden är nått som tant agda skulle haft, finns säkert inte längre.
Har fritidsintressen men ska jag lägga pengar på detta måste jag Ove Sundberg-oja mig till förbannelse före och efter.
Fick in 15 tusen senaste månaden som mer eller mindre hamnade i knät på mig utan någon prestation alls.
Bestämde mig för att spendera dessa på mig, skulle absolut inte hamna på nått sparkonto, fond osv.
Vad händer? Jag har inte gjort ett skit med dom.
"Behöver jag verkligen detta?" Svaret brukar bli nej.
Hur fan kan jag skärpa till mig och sluta vara en sån jävla Ove mot mig själv?
Känner gott om folk med lån upp till öronen som kör ända in i kaklet tills pengarna är slut och får räkna slantarna sista veckan tills 25.
Och ärligt talat, dom verkar ha ett mer lyckligt liv.

Tänker på James Bond när han blir utslängd från ett flygplan utan fallskärm. Vilken jävla mardröm. Som ett koncentrat av allt jag velat undvika i hela mitt liv. Vissa gör det frivilligt. Slänger sig ut och har vänner som följer efter dem och fångar dem. Finns få saker jag skulle känna så mycket skräck inför som det. Det skulle vara att tvingas dansa naken på en scen inför miljonpublik eller nåt. Det är något jag skulle motsätta mig ända in i kaklet. Till sista andetaget. Med brända jordens taktik.


Så kan man se det. Om jag vore rik skulle jag kunna tänka mig att spendera pengar på sånt som gör samhället vi lever i lite bättre. Inte en krona på mig, rent personligt. Jag tycker inte det är konstigt att TS resonerar som hen gör.

Att försöka få samhället att bli lite mer humant är däremot värt att spendera pengar på. Vissa saker måste man göra. Det samhälle vi lever i nu är så inhumant att jag vill kräkas bara jag tänker på det. Det måste bekämpas till vilket pris som helst. Kalla det snålhet, stolthet, självbevarelsedrift, altruism eller plikt. På sin höjd att jag skulle unna mig en Thåströmskiva.

Ett barn kostar ca 2 miljoner att uppfostra anständigt. Men jag är likadan på så sätt att ju mer mina konton växer desto snålare blir jag. Jag har dock alltid gett barnen det dom vill ha plus dyra utlandsresor etc. Familjen har varit viktigast i mitt liv och det gör att man sover gott på nätterna. Så snåla med måtta men inte på barnen.

Grejen är att det är tiden runt 20-25 som ligger kvar och spökar tror jag.
Då levde jag väldigt svajigt, och allt hängde på en tråd emellanåt.. det var ett ständigt pussel och hussel..
"Ekonomiskt trygghet" det fanns inte ens i ordlistan.

Fick in 15 tusen senaste månaden som mer eller mindre hamnade i knät på mig utan någon prestation alls. Bestämde mig för att spendera dessa på mig, skulle absolut inte hamna på nått sparkonto, fond osv.
Vad händer? Jag har inte gjort ett skit med dom.
"Behöver jag verkligen detta?" Svaret brukar bli nej.
Hur fan kan jag skärpa till mig och sluta vara en sån jävla Ove mot mig själv?