Uthängd stämmer Dumpen – första fallet

Det kan antyda både att han chattar med flera barn och att han gör det i tjänsten som du själv nämde tidigare, du tycker inte det är problematiskt om det inte stämmer?
Jag tycker varken att några privatpersoner ska ta lagen i egna händer och hänga ut folk som inte har begått något brott, och om dom dessutom far med osanningar när dom gör det är det riktigt allvarligt.
Ska jag tolka det som att du inte tycker det är speciellt viktigt att saker och ting stämmer så länge folk hängs ut?
Hur vet du för övrigt vad han trodde? Har du pratat med personen?

Det är ju exakt det jag skriver.
MEN, med den skillnaden att i detta fall finns ingen åklagare utan den uthängde mannen får själv agera åklagare. Därav "enskilt åtal".

Tror det räcker med att konstatera personen bara är en privatperson utan större makt, och bevisbördan hoppar över till tilltalads sida?

Tror man får snarare se det så här: handlingen i sig förnekas inte - att Dumpen publicerat honom på sin hemsida och gjort påståenden om honom. Därav faller bevisbördan på Dumpen att bevisa att uthängningen är försvarlig.

Eller för att dra en annan parallell - jag smäller till någon i ansiktet och blir åtalad för misshandel. Jag förnekar inte handlingen i sig, men jag kan hävda att det var ett fall av nödvärn.

Ja, det är nog en bättre beskrivning, även om jag ändå tror att målsägandes ombud kommer ta upp att han inte innehaft någon särskild ställning för att knuffa över bevisbördan ytterligare en liten bit in på tilltalads sida.

Oavsett, Dumpen hävdar att det är försvarligt, och det faller inte på målsäganden att bevisa motsatsen.

Jag tror att det finns utrymme att nyansera bevisproblematiken här.

Ansvarsfrihetsregeln i förtalsbestämmelsen placerar bevisbördan på två händer, dels åklagarens hand (oförsvarligt), dels den åtalades (sanning/skälig grund). Det följer av att stadgandet uttryckligen placerar bevisbördan på den åtalade i sanningsfrågan, medan ingen uttrycklig bevisbörderegel anges för att lämnandet av uppgiften var försvarligt.

När ingen speciell bevisbörderegel är angiven, får vi falla tillbaka på de allmänna bevisbördereglerna i brottmål. Då är det åklagaren som har den fulla bevisbördan för vad denne påstår, det vill säga att gärningen är brottslig.

Allmänt omfattar åklagarens bevisbörda även det för straffansvar objektiva rekvisitet frånvaron av en ansvarsfrihetsgrund, exempelvis att nödvärn vid påstådd misshandel inte föreligger. Det betyder att om den åtalade gör en invändning om nödvärn, måste åklagaren motbevisa denna invändning. Se till exempel NJA 2009 s. 234, https://lagen.nu/dom/nja/2009s234.

Den åtalade bär alltså ingen bevisbörda för sin nödvärnsinvändning (men får givetvis framlägga bevisning som styrker en sådan invändning). Men man kan säga att den åtalade har en förklaringsbörda härför, precis vad som gäller för de objektiva rekvisit som framgår direkt av brottsbeskrivningen.

Det vill säga, utsatt för åklagarens bevisning om händelseförloppet i övrigt är det upp till den åtalade att förklara sig, att berätta om ett rimligt alternativt scenario. Om detta scenario framstår som obefogat, osannolikt eller verklighetsfrånvänt i ljuset av åklagarens bevisning, blir det fällande dom.

Det ger sig oftast av vad som i övrigt är utrett i målet huruvida åklagaren har uppfyllt sin bevisbörda eller inte, det vill säga nödvärnsinvändningen blir i praktiken inte sällan en ren rättsfråga att bedöma.

I det aktuella Dumpenmålet har alltså målsäganden, mot Sara Nilssons invändning om att det var försvarligt att publicera uppgifterna, bevisbördan för motsatsen, det vill säga att det var oförsvarligt (= bevisa frånvaron av försvarlighet) som en del av ansvarsfrihetsgrunden försvarligt + sant/skälig grund.

Det kommer å andra sidan att bli synnerligen lätt för målsäganden att uppfylla sin bevisbörda här:

Vid sidan av att försvarlighetsfrågan allmänt i förtalsmål till sin natur oftast är sådan, att omständigheter kring den får sägas vara av notorisk karaktär (= särskild bevisning krävs ej), kommer det som förebringas som skriftliga och muntliga bevis av målsäganden innebära att det finns tillräckligt underlag för juryn/rätten att avgöra om det var försvarligt eller ej.

Med andra ord, Sara Nilssons invändning att det var försvarligt kommer i praktiken att handla om rättslig argumentation från parternas sida - en rättsfråga - kring synen på allmänintresse med mera.

Nu tar vi det lite lugnt och tittar på texten (namn utbytt mot XX)

"När XX inte sexchattar med barn så arbetar han som polisens IT-forensiker. Eller snarare arbetade som forensiker fram tills han nyligen bytte till en annan högst säkerhetsklassad tjänst. XX skriver att han har fotoförbud på arbetsplatsen samtidigt som han passar på att ta lite bilder till vårt fiktiva barn."

Vi tittar också på några utvalda citat i chatten:

"Jag jobbar fortfarande men jobbar hemifrån..."
"Jag jobbar till 17..."
"Ligger u sängen o jobbar"
"Jag jobbar hemifrån"
"...är på kontotet..." (menar uppenbarligen kontoret)
"Har fotoförbud där jag sitter..."
Övriga chatten innehåller kukbild och explicita sexuella beskrivningar samt förmodat nytagna bilder.

1. Varsågod, förklara varför det skulle vara oskäligt att påstå att han sexchattar på arbetstid?

2. Varför skulle det vara oskäligt att påstå att han sexchattar när han inte arbetar som (ett yrke han själv angivit på LinkdIN).

3a. När det gäller uttrycket "...sexchattar med barn..." så är det ur hans eget perspektiv, i den stunden chatten skedde, ett helt korrekt påstående. I efterhand visade verkligheten sig vara en annan. Men det är faktiskt inte orimligt att inta subjektets perspektiv när man ska beskriva subjektets perspektiv under den tid då det påvisade förloppet skedde.

3b. Dumpen kunde varit mer korrekta och skrivit "ett barn". De kunde också varit superkorrekta och skriva "sexchattade med någon han trodde var ett barn" eller "hade uppsåt att begå sexuellt ofredande mot barn". Inget av dessa mer korrekta alternativ skulle låta så hemskt mycket bättre, men vore ur sanningssynvinkel oklanderliga. Vilken betydelse ska då det exakta ordvalet i sammanhanget med övrigt publicerat material egentligen tillmätas?

När det exakta ordvalet uttrycker en osanning snarare än en sanning så har det stor betydelse.

Ja, det är en besvärande detalj för Dumpen. Men reflektera över exakt hur orimligt det egentligen är sett utifrån att käranden bevisligen trodde att det var det han gjorde.

Sammanhanget är som följer. Alla som läser kommentaren kan se chatten. Att han i chatten tror att han sexchattar med ett barn och visar kuken. Jag vågar lova att praktiskt taget alla (käranden och domstol inkluderat) tycker chatten är mycket mer besvärande än Dumpens exakta ordval i kommentarerna. Om den är besvärande för kärande eller Dumpen återstår att se

Ergo:
Chatten är det centrala i detta förtalsmål.
Fälls Dumpen för att ha publicerat chatten så är i princip hela deras kärnverksamhet olaglig.
Fälls de bara för den nu diskuterade kommentaren så är det färre som har förutsättningar för åtal* och de kan framöver anpassa sina kommentarer.

*eftersom de inte alltid, men förvisso ofta, uttrycker sig så drastiskt som i detta fall.

Vad du föreslår har inte med sanningen att göra utan om moraliteten utav vad han gjort.
Då vad han tror sig gjort och vad Dumpen påstår att han gjort spelar det föga roll i vad han tror.

Om lagen hade täckt moraliteten så hade han och andra varit dömda, så är inte fallet då dessa moralbrott inte är lagstadgade.

Vad som är lagstadgat är dessa påståenden och utpekanden.

Även en sådan sak som att de valt att kalla folk gäddor i stället för att kalla dem pedofiler eller liknande är ett försök att kringgå problematiken med detta ord.
Eller att de kallar sig själva för pedofiljägare.

Med andra ord kan detta är också till nackdel för dem, men något de troligen inte kommer åka på att de indirekt kallar folk för pedofiler.

I läget som du själv vill frambringa att han skall tänka över moraliteten i vad han gjort och att det är rimligt skäl till att förminska allvaret i vad Dumpen faktiskt påstått så är sanningen att de två skiljer sig åt och Dumpen har sagt något som inte är sant. Oavsett hur man vänder och vrider på det när man skall se på sanningsenligheten så lär de inte ha bevis på att deras påstående har varit riktigt mer än en fake profil ifrån sin fiskare.
Hade det funnits någon form utav sanning i påståendet hade han varit åtalad och dömd.

Du slingrar runt på olika sätt och försöker hitta sätt som påvisar deras oskyldighet med olika infallsvinklar. Som om du tycks försöka hitta argument och testa dem på en bredare publik som visar på att Dumpen är oskyldiga.

Tycker du ska ställa lite frågor till Chat-GPT innan publicerar dina juridiska tolkningar på internet, få koll på grunderna liksom.