Citat:
Ursprungligen postat av
Addhoc
Ta Linda exempelvis. Hon ”springer” på skidorna med en enorm energiförlust för hon lättar en decimeter med foten från marken. Detta gör hon i trettio meter och blir heeeeelt slut efteråt, vilket gör att hon tappar det hon hade jobbat in under dessa meter.
Likaså stakar hon tre fyra ggr och får upp lite glid, men efter de sakta gen så slutar hon staka och tappar all den fart hon byggt upp och så får hon börja om från noll igen.
Detta med att ge upp stakningen och att lyfta på fötterna för mycket när hon ”springer” gör att hon inte orkar lika mycket som hon skulle gjort annars. Hade jag åkt bredvid henne skulle jag påpekat detta. Det gör ju att hon tröttar ut sig själv mer än om hon hade underhållit sina stavtag genom att inte börja om från noll hela tiden.
Givetvis är detta sant, deras teknik i sig är inte hindret, det är hur de använder den felaktigt och slösar massor av fart. Vissa människor har inte en naturlig förståelse för vad som utgör ett effektivt rörelsemönster.
Samir stakade massor i onödan när det hade varit mer effektivt för honom att gå över till frånskjut eller diagonalande när backen var full av långsamma skidåkare. Stillastående stakning är ett nödvändigt ont för eliten när det är riktigt brant för att de går på blanka skidor. Det tar enormt mycket mer energi än att passa på att gå-diagonala lite i en trafikstockning för en motionär. Samir kan ju åka ännu snabbare om han får åka bland åkare av samma kapacitet och slipper bli bromsad av andra.
Alla är olika även inom eliten, t ex gick Northug på tvåan i skejt även i relativt flacka stigningar, när övriga går på trean. Tvåan är min favoritväxel och den låter en vila uppför med avsevärt lägre förbrukning än att åka bara lite snabbare på trean. Stakning med frånskjut med kanske 10-15% farttapp jämfört med stakning i lätt uppför är väldigt energibesparande för en motionär, särskilt under en energidipp. Har inte sett varje minut men jag kan inte minnas att jag sett någon nyttja den växeln idag.