Citat:
Ursprungligen postat av
Quoi...
Jag har ett mycket stort behov av egentid. P fritiden mste jag f gra de saker som jag vill gra, och inte stndigt behva anpassa mig efter andra mnniskor.
Tanken p att stndigt ha barn runtomkring mig som krver uppmrksamhet och uppassning finner jag outhrdlig.
Det kanske r fr att du mognadsmssigt R ett barn du inte vill ha barn? Strre barn brukar tycka sm barn r jobbiga, ungefr som vi vuxna tycker egoistiska stora barn r besvrliga.
Citat:
Ursprungligen postat av
Zeusy
Jag har flera barnlsa vnner, varken jag eller andra kommenterar detta, ngra av dem r i lngvariga frhllanden och har vl ftt frgan "ska ni skaffa barn?" Men efter ett nej s r det bra med det, det r knappast ngon som gr och "hatar" deras beslut men som allt annat s gr det ju att misstolka allt som sgs till ngot negativt, ingen bryr sig om du vljer att skaffa barn eller inte
Ni d? Barnfritt liv eller med barn i bilden osv?
Ni som har skaffat barn... ngrar ni det? Och tvrtom..ni som inte skaffat barn?
Fr egen del: barnen r det bsta som hnt mig. De fyller mitt liv med gldje, mening och krlek. Det r fr dem jag gr det hr, allt annat framstr som meningslst i jmfrelse med att vara deras pappa.
Men - d ville jag ha barn. Jag hade velat ha det lnge. Och nr de kom in i mitt liv, frndrades livet p ett gonblick.
Och det r fan inte roligt hela tiden. Det r sjukt mycket jobb och mycket ansvar. Det passar inte alla. Folk som "behver" extremt mycket egentid och stta sig sjlv frst i alla lgen, blir inte bra frldrar. Barnen kommer frst, nstan alltid. De r viktigare n vad du r.
