Hur svårt är det att bli diplomat?

En diplomat är å ena sidan ett samlingsbegrepp för personer med diplomatpass som representerar land A i land B, å andra sidan ett smalare begrepp avseende personer som jobbar med politiska förhandlingar.

Hade ingen aning om detta, och var på Kallebrogens sida innan jag gick in i tråden, men när man börjar kika på lagstiftning, ex. Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, eller 1961 års Wienkonvention, så förekommer inte subjektivitet "diplomat", utan man pratar snarare om adjektiv, ex. "diplomatiska kurirer", "diplomatiska företrädare", "diplomatisk eller konsulär post".

I passförordningen hittar man vidare " Tjänstepass och diplomatpass får utfärdas endast av chefen för Utrikesdepartementet eller den han eller hon bemyndigar till det. Det som föreskrivs i 18–22, 24, 25 och 27 §§ gäller inte ett sådant pass. I ärenden om tjänstepass och diplomatpass får en kontroll göras av om det finns något sådant hinder som avses i 7 § 3–11, 7 a och 7 b §§ passlagen (1978:302) mot att utfärda pass för den sökande. Polismyndigheten ska utföra en sådan kontroll på begäran av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet).".

Det rimliga är väl då att varje person som har fått beslut om diplomatpass är en svensk diplomat (såvida man inte fått det som maka eller make). Och vad jag kan hitta finns det inte några begränsningar i vilka chefen för UD får ge passet till.

När jag försöker hitta en utveckling kring diplomatpass blir det dock lite tvetydigt, ex. i denna https://www.regeringen.se/contentassets/8ccc9662d97f4bf8ae5737371b6eedbe/ds-2015_44-slutlig.pdf s. 43 och 68:

"Reglerna i passförordningen om passtillstånd, utfärdande och utlämnade av pass, återkallelse av pass och indragning av pass gäller inte diplomat- eller tjänstepass (31 § passlagen). I stället tillämpas Regeringskansliets föreskrifter (UF 2007:2) om diplomat- och tjänstepass. I föreskrifterna regleras vem som har möjlighet att få diplomat- och tjänstepass. Reglerna baseras på en konsekvent behovsprincip, det vill säga att diplomat- och tjänstepass endast ska utfärdas för den som behöver ett sådant pass för att kunna fullgöra sitt tjänsteuppdrag. I Sverige utfärdas tjänstepass i regel endast till högre statstjänstemän samt andra tjänstemän som tillhör Utrikesdepartementet utan att vara diplomater eller som tjänstgör för SIDA i Sverige och har många officiella resor. Diplomatpass är pass som används av diplomater (t.ex. ambassad- och konsulatpersonal). Diplomatpasset styrker innehavarens diplomatstatus. Förutom diplomaterna, har medlemmarna av kungahuset, statsråden, riksdagens talman med flera diplomatpass. ... Sverige har ca 100 utlandsmyndigheter, d.v.s. ambassader, konsulat, delegationer och representationer. Därutöver finns ca 350 honorär- konsulat. Utlandsmyndigheterna och de honorära konsulaten bildar tillsammans utrikesrepresentationen. Utlandsmyndigheterna är direkt underställda Utrikesdepartementet samtidigt som de är fristående myndigheter. Vid utlandsmyndigheterna arbetar diplomater – från Regeringskansliet/Utrikesdepartementet utsända tjänstemän – och lokalt anställd personal."

Ansökningskrav:
Avslutad akademisk examen inom ett för utrikesförvaltningen relevant område. B-körkort (för manuell växellåda). Mycket goda kunskaper i svenska och engelska och goda kunskaper i minst ytterligare ett språk - arabiska, franska, mandarin, ryska, spanska eller tyska. Mycket goda allmänna kunskaper om det svenska samhället samt ett levande intresse för svensk inrikes- och utrikespolitik. Erfarenhet av att ha bott, studerat, praktiserat eller arbetat utomlands och ett stort intresse för omvärlden och olika kulturer.

Egenskaper:
Du förutsätts vara ansvarstagande, ha hög integritet och gott omdöme. Du stimuleras av att verka i många olika roller och trivs med snabba förändringar. Du har god analytisk förmåga och kan formulera dig väl i tal och skrift, på svenska och engelska. Du har lätt att skapa kontakter och att samarbeta med andra. Du måste vara svensk medborgare men får gärna ha utländsk bakgrund.

Rekryteringsprocessen:
Rekrytering till Diplomatprogrammet sker en gång per år.
Processen har ett antal steg. Sökande som uppfyller kraven bjuds in till två korta digitala tester. Utifrån resultatet från dessa tester och de sökandes kvalifikationer som uppgetts i cv:t bjuds sökande in till en skrivning. I skrivningen testas såväl kunskaper som förmågan att formulera sig i tal och skrift på svenska och engelska. Utifrån resultaten på skrivningen bjuds sökande in till Assessment Center.
I Assessment Center testas färdigheter och personlighet under en heldag. Direkt efter Assessment Center följer intervjuer med utrikesförvaltningens antagningsnämnd. Om nämnden förordar en kandidat följer säkerhetsprövning. Samtliga moment efter det initiala digitala provet förutsätter fysisk närvaro. Det finns för närvarande ingen pågående rekrytering till Diplomatprogrammet. En ny antagningsprocess är planerad under första halvan av 2025.
https://www.regeringen.se/jobba-hos-...matprogrammet/

Prov:
https://www.regeringen.se/jobba-hos-...matprogrammet/

Om du istället läser om diplomatiska kåren så kan du se att det begreppet kan avse antingen alla ambassadörer eller alla med diplomatisk ackreditering i ett land, inklusive makar och sambos.

Jag tror inte det finns någon poäng i att göra ett stort nummer av de här begreppen. Man kan avse olika saker och inget är givet rätt eller fel.

Diplomat är i strikt teknisk bemärkelse inget yrke utan en tillfällig status man har som stationerad i ett annat land. En ambassadör som har ett annat uppdrag än att jobba utomlands och är placerad i Sverige kan alltså i teknisk mening inte vara diplomat under den tid som hen har det uppdraget.

Det som är min egen poäng är att diplomat är en person som representerar Sverige utomlands. Ambassadören är givetvis den som gör detta i störst utsträckning. Sedan finns en lång rad ställföreträdare för ambassadören som också deltar i detta arbete. Alla som är utsända finns med på listan över ställföreträdare. Den som står högre upp på listan får av naturliga skäl en större del av kakan.

Ofta kan representerandet pågå på flera platser samtidigt och då behöver flera personer träda in. Sedan är några på semester eller upptagna med annat. På så vis får fler på listan del av kakan. När jag pratar om ”kakan” låter det kanske som att representerandet skulle vara något eftersträvansvärt. Det kan det ibland vara också men det varierar. Det är också en smaksak om man gillar att hålla tal och mingla runt bland gubbar i kostym.

Av de som representerar Sverige kommer vissa från UD och andra från andra myndigheter. Ambassaden har en intern hierarki där man inte tar hänsyn till vilken myndighet någon blivit utsänd av.

På en stor ambassad är det kanske de tio som står högst upp på listan som kommer i fråga för representerande. På en mindre ambassad är de utsända kanske 3-4 totalt och då får alla del av kakan.

Det som de flesta tänker på när de tänker på att jobba på ambassad är att ha en glassig tillvaro, hög lön och bo utomlands på någon trevlig plats. Det är det man vill åt när man pratar om att ”bli diplomat”.

Diplomatprogrammet är förstås ett sätt att potentiellt få de där sakerna. Sedan finns det även andra alternativa vägar. Diplomatprogrammet förutsätter ofta att man förberett sig som väldigt ung för att komma ifråga. De andra alternativen är istället mer anpassade för att vara valbara senare i livet. Man behöver inte ha haft det som målbild utan kan komma på det när man är 35 år och har jobbat i tio år med något helt annat.

Detta är den formella kravlistan för att komma in på Diplomatprogrammet. Sedan styrs antagningen i slutänden av konkurrens. Man kan uppfylla alla krav utan att för dem skull ens få skriva provet.

För de andra möjligheter som finns är kraven annorlunda. För UD:s program gäller något förenklade versioner av kraven för Diplomatprogrammet. Man kan dock även komma ifråga för ambassadtjänster utan att gå något program alls. Det räcker med att få fast tjänst på någon av de myndigheter som har ambassadtjänster och sedan ansöka internt om en sådan tjänst. Hur lätt eller svårt det är att komma ifråga varierar.

Det var lätt för studenten räckte -

idag är det lätt om man är politiker Ula Ullsten m fl

men extremsvårt för den som utbildat sig till det o
vill bli diplomat

Det är lite svårt att förstå vad som avses här. Det mest centrala om man vill bli diplomat är att vara riktigt bra på språk. Man behöver bli bättre än man blir på att läsa språk i skolan och man behöver bli/vara det tidigt. Att ha bott utomlands som barn eller ha föräldrar som pratar ”rätt” språk ger alltså en betydande fördel. Sedan finns det personer som är språkgenier och lär sig nya språk extremt lätt. Jag har träffat en del sådana men är inte sådan själv.

Ovanstående är helt centralt om man vill komma in på Diplomatprogrammet men gäller i princip för de andra vägarna till jobb i den internationella sektorn också, dock med vissa variationer. Med internationella sektorn avser jag jobb inom EU, FN, svenska utrikesförvaltningen, andra internationella myndigheter och andra internationella organisationer. Samtliga dessa arbetsgivare erbjuder expat-tjänster med diplomatisk status, placering utomlands och med förhållandevis hög lön.

Om man först har utbildat sig till något och sedan kommer på att man vill bli diplomat är Diplomatprogrammet oftast inte aktuellt. Det förutsätter ofta förberedelser långt tidigare.
Även FN:s juniora program kräver ofta att man förberett sig tidigt. Där finns ingen samlad antagning men man behöver i praktiken ändå ha följt en tydligt utstakad bana för att komma ifråga.

De möjligheter som återstår för den som kommer på att man vill jobba internationellt är att söka jobb på någon av de svenska internationella myndigheterna eller inom EU.
Man kan också söka UD:s utrikesadministratörsprogram som har främst konsulär inriktning. Fördelarna med dessa alternativ är att de är öppna även senare i livet. Man måste inte ha vetat att man vill bli just diplomat redan i grundskolan och dessutom presterat på toppnivå.

De två svenska myndigheter som har flest utlandstjänster är Sida och Migrationsverket. De flesta av dessa tjänster finns i fattigare länder.

En viktig aspekt av arbete hos de svenska internationella myndigheterna är att möjligheterna till tjänstledighet är extremt generösa. Många uppdrag inom t.ex. FN är tidsbegränsade. Det funkar inte riktigt att ha ”vanliga” jobb och sedan säga upp sig för att jobba i Afrika i två år, komma hem och söka nytt jobb. Med ett jobb på en internationell myndighet kan du bara anmäla när ditt uppdrag är slut och så står ett skrivbord och en lämplig roll och väntar på dig.

Politrukerna har inte gått diplomatprogrammet - de är inte utbildade - de stjäl platserna från de utbildad genom politiska beslut/felaktiga rekryteringar - de får jobben som manna från himlen/gräddfil till höögaa inkomster SKATTEFRIA o extrema fringisar - och det går inte att överpröva utnämningarna genom att påstå att man har bättre meriter o att det blivit fel man på fel plats


Finns det inte landshövdingsprogram det är också ett toppjobb utan stämpelklocka

Det är korrekt att en del höga politiker ibland får ambassadörstjänster och då ofta på attraktiva platser. Det brukar inte handla om "dussinpolitiker" utan främst tidigare partiledare, ministrar eller andra som haft mer betydande roller. Om just politikern X varit bra, gjort vettiga saker osv. kan man förstås ha olika uppfattningar om men det är så spelreglerna ser ut. Det är inte någon specifikt svensk ordning utan det ser ut på liknande sätt i de flesta länder.

Jag tycker själv inte att frågan om politikers utnämningar till ambassadörer är så stor fråga. Till saken hör också att rollen som ambassadör är speciell. Det är inte ett normalt jobb utan mer av, ett kall, en livsstil. På det sättet är det inte helt olikt rollen som just politiker. Det äter upp ens fritid och påverkar allt man gör i livet. Jag vet inte om jag skulle se det som jätteviktigt om någon tidigare minister är/blir svensk ambassadör i USA (typ).

Det finns en överdriven fixering vid rollen som ambassadör och diplomatprogrammet som "väg in" trots att det finns många fler roller inom den diplomatiska världen. Det är allt ifrån olika chefsroller till handläggarroller på olika nivå. De olika lönetillägg som man får som utlandsplacerad är "kronpåslag", alltså inte procentuella påslag. För den som har en enklare roll blir alltså påslagen förhållandevis stora i relation till lönen. Det finns också fördelar med att ha ett mer normalt jobb och ett normalt liv.

Den möjlighet som är "mest speciell" med att gå just diplomatprogrammet är egentligen inte, som jag ser det, att jobba som ambassadör, utan att jobba i någon av världens "beslutscentrum", alltså Bryssel, Washington, Geneve, London etc. Där finns olika internationella organisationers huvudkontor. På dessa platser sysslar man med "beslutsfattande på heltid". Det är alltså "politisk action" på hög nivå med förhandlingar och beslut om stora internationella frågor som den dagliga verksamheten handlar om. Att jobba på en ambassad är, i de flesta fall, jämförelsevis lite träigt. En ambassad är en myndighet precis som vilken som helst. Det finns mycket verksamhet som inte är sådär extremt sexig.

Ja eller tjänster och gentjänster, som det heter på svenska, ärans och hjältarnas språk.

Vari skulle ”vänskapskorruptionen” bestå? Att tidigare toppolitiker får jobb inom den internationella sektorn (inte enbart som just ambassadörer) är såvitt jag vet en allmänt utbredd praktik. Detta är en sorts gräddfil som gäller för tidigare politiker på en viss nivå och särskilt dem som sysslat med internationella frågor innan. Det beror inte på att den enskilde politikern skulle ”ha kontakter” i första hand. Möjligen kan det underlätta någonstans men det är inget generellt giltigt.