Citat:
Ursprungligen postat av
Sonnenwende
Om du sitter på händerna och inget gör så tar det tid, ineffektiviteten och oförmågan att ta till sig en ny verklighet är direkt stötande. Inte ens flygvapnet som tillskillnad från resten av den skyddade verkstaden varit prioriterade klarar av att leverera några egentliga förmågehöjningar. Attackförmågan består fortfarande av förhållandevis lätta bomber som är optimerade för CAS mot efterblivna negrer och araber i Mena. När Gripen används för beredskapskontroll så kör man lite akanskjutning mot markmål, imponerade, verkligen.
Ja, men nu är det inte FM:s fel att riksdagen inte tillför mera pengar ännu snabbare.
SDB är för övrigt inte " optimerade för CAS mot efterblivna negrer och araber i Mena", utan den är framtagen för att bekämpa konventionella mål i ett konventionellt krig, där SDB gör det möjligt att bekämpa fler mål och på längre avstånd från fiendens luftvärn. Den saknar en del sprängkraft mot vissa infrastrukturmål (säg kraftigare broar) men den biter bra mot >99% av alla rent militära markmål, med bl.a. penetrationsförmåga som en vanlig 1-tonsbomb.
Citat:
Ursprungligen postat av
Chalmeristen
Problemet är att vi inte har 20 år. Hur gör Ukraina? Hur gjorde Tyskland 1933-1939? Och hur gjorde Sverige under vk2? Eller hade man då massor av högre officerare i reserv så man bara fyllde på med manskapet?
Kanske dags att fundera på hur vi kan snabb upp utbildningen. En metod kan ju vara att erbjuda bra löner till de som anses ha potential och som är villiga att arbeta med att få fram brigader.
Ukraina hade redan ett stort antal brigader och hundratusentals soldater som inte bara var utbildade, utan även hade fronterfarenhet 2022. Samtidigt så tvingas man också acceptera soldater vid fronten, med mycket kort utbildning, även om det så klart är mycket värre i Ryssland.
Tyskland anno 1933 hade en liten krigsmakt, men all organisation och all rekrytering var uppbyggd för att möjliggöra snabbaste möjliga expansion. Så alla var utbildade i att hantera roller en eller i nödfall två steg över sin nivå (plutonchefer var utbildade för att kunna hantera kompani eller t.o.m. bataljon o.s.v.), vanliga soldater skulle åtminstone hålla för att bli underofficerare, man hade många reservofficerare o.s.v.
Men visst kunde vi (om pengarna fanns) göra mer för att snabba upp processen. Kanske att få tillbaka f.d. officerare under begränsad tid. De f.d. officerare som jag känner, skulle dock behöva gå ner kraftigt i lön och behöva flytta till en annan del av landet, alternativt veckopendla och knappt se fru och barn. Dock har många av våra f.d. officerare inte tjänstgjort på 20-30 år och en 55-årig löjtnant, som inte känner till något annat än IB77, eller en 50-årig kapten, som inte känner till annan än Haubits 77, lär vara av begränsad nytta.