Könsdysfori HJÄLP mig att övertyga min son att han gör ett misstag

Du har rätt. Att vara förtvivlad och må urdåligt är inte detsamma som att planera självmord. Jag mår urdåligt helt enkelt. Min som anklagar mig att det är mitt fel att han är på psyket och inte pga medicinbiverkningar- hormoner (6!!!! olika preparat) och antidepressiva som han börjat med för 2 v sedan då han mådde mycket dåligt psykiskt de senaste 6 månader. Men det är just mitt fel att han var inlagd på psyket eftersom jag tog alla hand hormonpreparat ifrån honom vilket jag inte ångrar en enda sekund.

Nu har vi en start. Köper fullt ut att du mår helt jävla kasst i läget.

Funderare: Tog du hans medicin för att jävlas eller för att du är rädd och orolig? Jag vet vilken tolkning jag har hittills.

Om du landar i det senare alternativet så kommer du se att du är inte ett arsle. Ja, han kommer vara asförbannad för att han inte får 100% stöttning. Det hade du varit med på ditt sätt (typ i den här tråden, svårt att köpa att vissa förespråkar det din son vill åt, right?) med, eller hur? Börja där. "Förståelse''.

Sen om han är inlåst på psyket är riskerna att han tar livet av sig mindre än annars, ta med dig det. Man brukar kunna ringa in och dela med sig av sin oro om närstående till berörd avdelning/psykiatrin. Men det kommer inte hjälpa varken dig eller din son om du är hysterisk. Försök samla dig och hitta rimliga tankar om du ringer och vill dela med dig.

För övrigt har det öppnats en sprillans ny hjälplinje vid namn *Hjälplinjen* du kan ringa med tankar och din oro. Öppnades här om dan.




Ring 90 390

https://hjalplinjen.se/

Han kan behöva utredas. Har ju visat sig att de som är könsförvirrade ofta lider av psykisk ohälsa och autism vilket gör dem lättpåverkade för dessa dumheter. Man lider med dig hemskt att hända ens eget barn. Tyvärr har också psykiatrin ett behov av att låta dem leva kvar i sin förvirring då det lättar arbetsbördan för psykiatrin. De bryr sig inte om att den psykiska ohälsan kommer tillbaka förr eller senare när personen kommer på att det inte var där skon klämde i deras mående

Din smärta lyser genom hela texten.

Såg att du skrivit att din son är på psyket. Du har helt rätt i att blanda 6 olika hormonpreparat, och nu antidepressiva ovanpå det, inte kan sluta på något annat sätt än obalans i kroppen och dåligt mående som resultat.

Det hjälper dock inte att ta hans hormoner från honom, av två anledningar. Först, så kan han få tag på nya hormoner. Drivet att sluta måste komma från honom. Två, eftersom en plötslig avsaknad kan även det skapa stora problem i kroppen. Hormoner är inget att leka med och dessa ska både höjas och sänkas långsamt.

Alla dessa som säljer hormoner svart och som propagerar för att ungdomar och unga vuxna ska hålla på och leka med sin hälsa på det här sättet, måste polisanmälas. Om du vet var han har köpt preparaten online, då uppmuntrar jag dig att polisanmäla.

Har din son fått någon att prata med på psyket? Eller får han bara prata med läkare och psykologer som anser det helt normalt att ändra kön på barn och unga?

Tala om för din son att du älskar honom och att du kommer att älska honom vilken väg han än väljer. För trots allt, det är hans liv och hans vägval. Även när det gör ont att se hur onda krafter har påverkat honom. Kanske speciellt viktigt just då att han vet om att du älskar honom som han är.

Du kan välja att fortsätta att älska honom och se till att han vet om att han alltid är välkommen.

Ta hand om dig. Det är viktigt att du äter ordentligt och får tillräckligt med sömn för att orka finnas som stöd för din son.

Min son svarar inte på mina sms, på sina bröders heller. Det enda min son skrev till mig 3 dagar sedan, att han hatar oss, att det är vårt fel att han är på psyket, att han kommer aldrig att lyssna på oss och många andra hemska saker.

Han har begärt en sekretess så personalen berättar absolut ingenting om sonens tillstånd. Jag ringde till avdelningen och bad sköterskan om kontakt med läkaren och inte för att fråga ut om sonen utan att berätta om hur sonen var innan 4-6 månader sedan för han var helt annorlunda. Jag ville berätta hur han var när han var yngre och jag har mycket och berätta som skulle vara till hjälp att se på saken från andra sidan och förstå bättre och kanske inte lita 100% på min sons berättelser. För att som jag har förstått så manipulerar han mycket för att andra ska tro att jag är en hems mor och han är ett offer. Jo, på ett sätt är han ett offer för hjärntvätt av de trans som är hans "vänner" som han aldrig har sett i verkligheten och vet inte ens hur de ser ut (min sons egna ord). Och de vill hjälpa honom och jag förstör allt- sonens egna ord!!!

Tack!! Jag ska ringa dit. Menn äter jag ingenting.. och sover 3-4 timmar max...... Jobbigt, väldigt jobbigt

Jag är redo att ge honom tillbaka alla preparat för att han inte ska må ännu värre men....... jag får ingen kontaktt med honom. Ingen får kontakt med honom, Han blockerade alla och jag misstänker att det är hans "vänner" som leder honom.......... woke grej..........

Glömde att tillägga: Jag skrev att jag älskar honom mer än livet och han svarade då att en sådan kärlek vill han inte ha för att jag inte tillåter han göra det han vill med sig........Helt sjukt.........Om du bara visste vilken bra relation vi hade innan för några månader sedan och nu är han som utbytt. Han beter sig som zombie. Jag överdriver inte...... Jag vet inte ens när eller om han kommer hem....efter psyket.... jag kollade online vilka nummer han har ringt (jag betalar hans tfn räkningar och har alltid gjort det) och då såg jag att han ringt till soctjänsten inom kommunen. Fråga... varför? För att söka soc? Boende? Varför ringer man dem?

Jo, jag bad sköterskan vid 2 tillfällen att läkaren skulle kontakta mig eller så kunde jag komma dit- ingen kontaktade mig.... Ingen bryr sig.

Jag förstår att du är i det närmaste i chock.
Det du kan göra är att älska ditt barn och hjälpa honom till adekvat vård. Sök också själv stöd, sök fakta, prata med biblioteket, din husläkare och kommunen. Nu har alla inblandade mycket att lära er om trans, könsdysfori, om er själva och om varandra.

Den enskilt viktigaste parametern för ditt barns välmående är stöd hemifrån.

Det är ju svårt när hela universum i unison predikar denna sjuka, väldigt sjuka, ideologi och hystar in barnen i bräschen, medan minsta kritik betraktas såsom kätteri. Och kättare, dem har vi handskats med i sekler.

Jag hörde dock en läkare som av etiska skäl vägrade att utföra dessa stympningar, gjorde mig i alla fall lite hoppfull.

Är ej legitimerad eller något här men.

Psykologin tror jag är likt hur folk anammar andra identiteter. Pressen att vara "normal" förefaller så överrumplande att personen hellre går motsatt väg och aktivt strävar efter att vara så långt från normal som möjligt, för då kan ingen säga att du gör fel.

Appropå hur man ska lösa situationen, så tror jag att sokratiska frågor gör mer än utfall, men jag ser hopplösheten.

Helt sjukt alltså.