Klarar inte av att acceptera mig själv, känner mig otillräcklig där nere

Tjena

Är en kille i åldern 30-35 som inte klarar av att acceptera hur jag blev. Kroppsligt har jag inget att klaga över, ser atletisk ut med breda axlar, smal midja, definierade muskler etc även fast jag inte ens gymmat speciellt mycket i mitt liv.

Men det jag mår så jäkla dåligt över är storleken på paketet där nere. Blev retad för det när jag var liten och gick i högstadiet. Men då tänkte jag att det kommer väl lösa sig, jag har ju inte vuxit färdigt än. Men jag tycker att jag aldrig upplevde någon större tillväxt i dom nedre regionerna. Tror det satt sån mental spärr i mig att jag aldrig kunnat ha sex utan viagra. Har sån prestationsångest/känner att jag inte duger från mina yngre dagar. Det värsta är att när jag väl använder viagra så är den inte ens "superliten" mäter 15cm och 11cm omkrets då. Utan viagra har jag så svårt att få upp den så då är den väl nånstans kring 13-14cm och lite mindre i omkrets.

Har t.om sökt hjälp på vårdcentralen för att jag tycker jag ser "onormal" ut men dom säger det finns inget fel. Det känns som att mitt paket aldrig blev som en vuxens mans om man säger så. Hade velat ha mer volym på allt, dvs större pung och grövre snopp.

Vet inte hur jag ska förklara men det här är verkligen skitjobbigt och jag känner ärligt talat att jag är värd mindre. Aldrig haft ett förhållande utan bara ONS i princip. Känns som man blivit "bortvald" pga storleken. Har även blivit dissad för den några gånger och det tär som fan på psyket. Livrädd nu om jag skulle träffa en tjej att första gången hon ser den se i hennes ögon "hmm, ojdå"

Varenda gång jag ska på toa/ta en dusch så hatar jag vad jag ser. Kommer aldrig vara tillräcklig för mig så hur ska jag kunna vara det för någon annan?

Och ja, porr har jag kollat på hela livet. Lagt ner det sen någon månad tillbaka så får väl se om det blir någon skillnad framöver.

Vet inte vad det ska ge att posta det här, ville väl bara skriva av mig antar jag. Finns nog ingenting att göra.

Du har bra längd. Jag har alldeles för stor. Det är problematiskt ofta vid samlag. Så hur du än har det blir det problem.

Lär dig acceptera din kropp. Kvinnor i stabila relationer bryr sig inte om längden oavsett. 15 cm kan använda den bättre än 20 cm ibland.

Vi har bara känsel 7 cm in i slidan. Omkrets är viktigare och 11 är väl median typ. Sluta tänk på det så kommer ståndet komma också ska du se. Hur du berör oss är viktigare. Brösten och clittan sitter inte uppe vid livmodertappen.

Var glad du inte har en mikropenisnistället.

15 är underskattat om du ska ha analsex eller vid deep throt eller till och med blow job.

Många tjejer kan inte hantera större.

Det finns de som har mindre än dig och knullar snygga brudar hit och dit utan att bry sig om storleken på ballen.

Blir den hård och du kan jucka så är 99% av brudarna nöjda. Att du har svårt att få upp den är pga hjärnspöken. Det du borde göra är att utsätta dig för situationer där du visar upp den för många. Åk till Tyskland och gå på bordell.

Acceptera läget bara. Ta inte livet på så jävla stort allvar. Allting handlar om dig just nu; "jag, jag, jag, jag" skriker din trådstart. Tjejer avskyr osäkra killar, och just nu är du osäkerheten själv.

Jag tänker att du behöver utsätta dig för mer nakenhet. Du behöver se fler nakna kroppar, både män och kvinnors, och inse hur otroligt olika vi är allihop. Och du behöver själv vara naken i sällskap av andra, alltså icke-sexuellt naken. Typ bastu, nakenbad, duschar på gymmet.

Jag själv var rent utsagt pryd förr. Jag trodde på riktigt att andra människor brydde sig om hur jag såg ut, och jag höll på med dumheter som att hålla in magen om jag trodde att jag var iakttagen, eller raka mig för andras skull osv. Jag var otroligt obekväm i min egen kropp. Mitt fokus låg vid att jag var fel, onormal. Jag hittade på fel på mig själv.
Vändningen för mig kom när jag blev inlagd på sjukhus och sjukhuspersonalen fick göra allt för mig. Duscha mig, sätta i kateter och sånt. Då insåg jag att min kropp bara är en kropp. En kropp av miljoner andra. Lyckligtvis var jag naken och utlämnad så mycket under de dagarna på sjukhuset att det räckte för mig. Nu är jag trygg, stabil, och VET att jag är tillräcklig och bra. Livet är så sjukt mycket härligare nu. Nu kan jag njuta och vara trygg i mig själv.

Hoppas du också hittar dit. Dina tankar finns BARA i ditt eget huvud.

Precis!
Slappna av lite för helvete och stå inte där och mät omkrets o grejjer, du gör allt svårare än det behöver vara.
Sluta lyssna på och jämföra dig med andra för du duger som du är, va några polare på gymnasiet har för åsikt om dig o din kropp är irrelevant, dom är bögar ändå som jämför kukar! Just nu har du noll utstrålning, den får du inte genom yttre attribut, den kommer inifrån.

Du vet väl att tjejer bara accepterar en kuk som är 10 meter lång och 5 meter bred?

Skämt åsido.

Lär dig allt annat du kan göra med en tjej då.

Kan du ge en kvinna 10 orgasmer på rad?

Vet du vad kvinnor tycker är skönt i sängen?

Har du frågat dem?

Har du provat olika saker?

Vet du vad beröring är?

Vet du vad omtänksamhet är?

Det kanske inte handlar om att jucka så fort du kan?

Lär dig.

Utbilda dig.

Skaffa erfarenhet.

Lycka till

15 cm är ju inget att grina över? För mig att jag läst på aftonbladet att medellängd är 12,83 cm i sverige. Om det stämmer kan debatteras

Du lägger för mycket fokus på det där för att du är osäker på hur man är en bra älskare. En bra älskar kan amputera kuken och fortfarande lämna en tjej utgröpt och med drömmar om äktenskap.

Jag känner en judisk tjej som försökte fortsätta träffa en ful och illaluktande kille som saknade vissa tänder och som regelbundet använde begreppet snåljude, bara för han kunde ge henne fontänorgasmer.

Är väl just där mitt problem ligger att jag tänker på det alldeles för mycket..


Du har 100% rätt, även min tjejkompis har sagt detta till mig som jag vågat öppna upp mig för. Har varit osäkerheten själv hela mitt liv, lättare sagt än gjort att trycka på en knapp och inte vara det. Sjuka är att jag även legat med några av hennes kompisar och hon har sagt att ingen direkt klagat. Så ja det är mina hjärnspöken och osäkerheten som förstör allting för mig.


Även detta något jag gjort i princip hela mitt liv, men du har rätt att jag borde lägga av med det.
Är väl potensproblemet jag har nu som är mer oroande, håller ju inte i längden att behöva viagra varenda gång. Med viagra så har jag ett problem ur världen och inte behöver oroa mig för att få upp den så det blir då lättare för mig att slappna av.