Citat:
Ursprungligen postat av
Bubba00
Jag vill förvisso erkänna att du har rätt i mycket av det du säger, men även många av de ringa levde liv värda att berätta om. Det är kanske ett särintresse jag har - allmogen och dess liv?
En nära släkting till mig levde under enkla omständigheter. Han kom från enkla förhållanden på landet och nådda aldrig något större välstånd här i världen, men levde förvisso gott och ordnat. Jag fick träffa honom, på hans ålders höst, och har hört många av historierna om livet på sekelskiftet, om slitet i gruva och kolmila, om krigen, folkrörelserna osv. Han var född på det sena 1800-talet. Till min stora glädje finns ungefär en timme bandade inspelningar när han just berättar om det mest alldagliga och hur det lilla livet påverkades av den stora världen och tidens obönhörliga framåtskridande. För mig är sådant nästan lika intressant som de stora eposen om konungar och deras storslagna segrar, under Svea banner.
Tur för dig som fick träffa honom, och bra att det finns inspelningar av honom. Förutom du, kanske någon historiker eller språkvetare som sysslar med dialekter skulle vara intresserad? Så att inspelningarna kommer till mer användning. Det finns säkert många som man hade velat lyssna på, men jag tror som sagt att det i de flesta fall är svårt. Dels villigheten att delta i något sådant, som kan bero på mentalitet eller tråkigheter eller rentav trauman i livet som de inte ens vill tänka på, än mindre prata om, som förluster eller övergrepp, och dels pga. sviktande minne. Alla äldre är inte som en historiebok villig att öppna sig efter läsarens behag, även om man hade önskat att det var så.
För att ta några ytliga exempel på sådant som man hade velat höra någonting positivt om, så frågade jag några åldriga män om att bära hatt. Två av dem svarade att det när det blåste så blåste hatten av huvudet, och den tredje kommenterade att hattar blev smutsiga eftersom män då använde hårvatten. En gammal dam som jobbat som undersköterska berättade att hon och hennes kollegor var tvungna att niga för sjuksköterskorna, och att kjolen som ingick i hennes arbetsklädsel var tvungen att nå ned till ett visst antal cm över golvet. Stiligt, tänkte jag. Hon tyckte nu i efterhand att det var rena vansinnet. Man får vara beredd på att inte mötas av entusiasm. Om man hade haft möjligheten att träffa någon på ålderns höst som varje dag burit en hög, stärkt och stilig krage (fadermördare) så hade han antagligen svarat att det var en plåga. Det är, med andra ord, lätt att romantisera kring något man inte varit med om.
