Citat:
Ursprungligen postat av
Eremona2.0
Jag tror också att hon försökte gömma sig i Gislaved, men hon jobbade inte under cover precis. Planen att gömma sig i Gislaved verkar lika lösryckt och ogenomtänkt som alla andra planer hon hade.
Apropå sjukhusvistelser, överdoser, geografiska förflyttningar (till Ösmo och Gislaved), gripanden och efterföljande placeringar i häkte, kan man notera att C inte kunde tillbringa regelbunden tid (veckor och månader i sträck) på Malmskillnadsgatan, på våren 1984. Hon hade helt enkelt inte tid.
Det är bra märkligt att polisen och utomstående bedömare fixerade sig vid Malmskillnadsgatan, för C:s närvaro där måste ha varit extremt plåttrig.
Och kollar man på början av juni månad (som beskrivs i Korsvalls förhör) så nämns Malmskillnadsgatan knappast alls.
Ja, Gislavedsvistelsen var ju uppenbarligen en kortvarig nödlösning, men man kan skönja ett mönster där C avlägsnade sig under perioder för att sedan återvända till Stockholm.
Som jag minns Korsvalls förhör berättade han om några sporadiska tillfällen när C gick till Malmskillnadsgatan, men även att hon hade möten med redan bekanta kunder som hon skulle "pumpa på" pengar.
Tidigare har jag läst ett uttalande om att att C inte var särskilt känd bland de professionella som hade kontakt med de prostituerade, men jag kan inte återfinna det.
Om så var fallet är det egentligen inte särskilt oväntat, med tanke på tiden i Portugal och hennes andra aktiviteter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eremona2.0
Nu börjar man förstå djupet och allvaret i hennes desperation, och man kan ana på vilken nivå hennes fiender var. C verkar ha varit en organiserad, långvarig langare, och hoten hon utsattes för, var nog högst reella.
Och det jävliga var, att hon inte hade någonstans att fly, iaf inte inom Sverige. Och chansen att rota sig i Portugal hade hon ju bränt.
Återstod att vänta på fängelsestraff eller döden, i Stockholm, antar jag...
Ja, det verkar ha varit en kaotisk vår, där man inte kan utesluta att hon åkte fast så frekvent på grund av att hon redan var desperat och därför tog större risker.
Inte heller Gislavedslösningen fanns som alternativ, eftersom hon inte ville ha kontakt med TÅ.
Ytterligare ett hot var den tvångsvård som socialen ansökt om, vilket C kände till.
Vad jag förstår ville hon definitivt inte bli föremål för tvångsvård (hon hade väl förmodligen dåliga erfarenheter) och bara detta förestående öde kunde ha motiverat henne att hålla sig borta från Stockholm, utöver de andra lika oönskade framtidsutsikterna.