Flashback bygger pepparkakshus!
  • 1
  • 2
2021-03-03, 18:49
  #13
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Man-At-Arms
Muminserien fick lite ju kritik under slutet av 40-talet av folk som läste den finlandssvenska vänstertidningen Folktidningen Ny Tid:
Citat:
Det var en omarbetad serieversion av Kometjakten, och den saknade pratbubblor – texten var placerad under rutorna på samma sätt som i exempelvis Tom Puss. Jansson skrev och tecknade serien på uppdrag av sin vän Atos Wirtanen, som var Ny Tids chefredaktör. Hon skrev och tecknade varje avsnitt med bara någon veckas framförhållning hela tiden.

Serien fick kritik från tidningens läsare, som inte gillade att Muminpappan läste en tidning som hette Monarkistbladet och att serien tycktes ha kapitalistiska tendenser.
Trygve Söderling, litteraturvetare och tidigare redaktionssekreterare för folktidningen Ny Tid 1985-1997 (d.v.s. den tidning som tidigare hette Folktidningen Ny Tid och som du omnämner ovan), skriver följande angående kritiken mot Jansson.
I Henrika Ringboms intervju [i boken Jorden går under] berättar Tove Jansson att Ny Tid-läsarnas klagomål tvingade henne att avsluta den första muminserien snabbare än hon hade tänkt sig. Bland annat ska läsarna ha ogillat att muminpappan höll sig med Monarkistbladet.
Det är en kul historia.

Så kul, att man kan fråga sig hur sann den är.
Därefter tar han upp ett flertal motargument, som t.ex. att:
Mot historien talar att seriens intrig ganska noga följer den bakomliggande bokens, Kometjaktens. En del är omarbetat, annorlunda, och själva texten är kortare. Men någon plötsligt påkommen, avslutande vändning ser man inte.

Och vad Monarkistbladet beträffar löper serien på i tidningen i sex månaders tid efter att publikationen i fråga nämnts, i den allra första strippen (och bara där). Det låter inte som ett scenario för en läsarstorm.
För många fler motargument från Söderling, och mycket annat, se http://www.saunalahti.fi/trygvsod/sl...etecknare.html.

Den allra första strippen i Mumintrollet och jordens undergång, den där muminpappan läser Monarkistbladet, kan ses här: http://www.saunalahti.fi/trygvsod/sl...istbladet.jpeg
Citera
2021-03-03, 20:10
  #14
Medlem
schizophrenias avatar
Militärdiktaturer har också bannlyst serier, som t.ex. albumet Ches liv (Vida del Che), med manus av Héctor Germán Oesterheld och illustrationer av Alberto Breccia och Enrique Breccia. Albumet ifråga var en biografi om Ernesto "Che" Guevara, och gavs ut i Guevaras hemland Argentina 1968, bara tre månader efter hans död.
Vida del Che was immediately banned after its publication by the ruling military dictatorship at the time, self-styled as "Argentine Revolution" (1966-1973); the whole edition was kidnapped and destroyed by the dictatorship. Nevertheless, the original drawings were saved and hidden by Enrique Breccia, and it was finally republished in 2008.
Héctor Germán Oesterheld försvann 1976 (eller 1977?), och året efter blev hans fyra döttrar arresterade. Ingen verkar veta exakt vad som hände dem, men troligen var de alla bland de som dödades under militärdiktaturen.
When the Italian journalist Alberto Ongaro enquired about Oesterheld's disappearance in 1979, he received the reply: "We did away with him because he wrote the most beautiful story of Ché Guevara ever done".
Albumet Ches liv har senare getts ut på bl.a. norska, då med titeln Che: en tegnet biografi. Héctor Germán Oesterheld och Alberto Breccia samarbetade bl.a. med Hugo Pratt (skaparen av Corto Maltese).

https://en.wikipedia.org/wiki/H%C3%A...A1n_Oesterheld
https://en.wikipedia.org/wiki/Vida_del_Che
https://www.lambiek.net/artists/o/oesterheld_hg.htm
http://serienett.no/arkiv2016/www.se...-pa-norsk.html

Edit. Ber om ursäkt för OT, då kopplingen till just 1950-talets seriekritik och dess följder inte är uppenbar här.
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-03-03 kl. 20:18.
Citera
2021-03-04, 07:51
  #15
Medlem
Man-At-Armss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Från Ralf Kauranens läsvärda avhandling Seriedebatt i 1950-talets Finland (2008) framgår att det fanns många olika aktörer som önskade rensa upp i "serieträsket", och deras (måhända ideologiska) motiv till detta kunde nog var mycket varierande.
I flera studier har konstaterats att seriekampanjerna och -debatterna engagerade många olika aktörer från olika politiska läger och representerande olika professioner och verksamhetsområden. Konservativa och radikala, politisk höger och vänster, kristna och kommunister kunde samlas kring det som problematiskt betraktade seriemediet. Organisationer och yrkesgrupper aktiva på barndomens och ungdomens område var särskilt synliga. Pedagoger, lärare, psykologer, barnskydds- och ungdomsarbetsorganisationer aktiverades av seriedebatten i de flesta länder ... Andra instanser med visat intresse i debatterna och förkämpar för antiseriekampanjerna var kyrkor och religiösa grupperingar, kvinnoorganisationer, biblioteksfolk och kulturarbetare samt forskare och politiker av olika slag.
Ibland kunde ideologiska motpunkter komma överens om att lagstiftning behövdes, som i t.ex. Frankrike där den katolska högern och kommunisterna gjorde gemensam sak i ärendet (vilket tidigare har omnämnts i tråden). Denna lag ledde bl.a. till att de två Koreakrigsäventyren med Buck Danny, skapad av belgarna Charlier och Hubinon, blev bannlysta i Frankrike. Äventyren befanns vara för politiska (där problemet torde ha varit att de ansågs alltför antikommunistiska och alltför proamerikanska, och jag vill minnas att bannlysningen lyftes först 1969). Samtidigt hade serien Fils de Chine om Mao Zedong och den långa marschen, som publicerades 1950-1953, inga problem med censuren.

Den brittiska Children and Young Persons (Harmful Publications) Act 1955 kom till efter påtryckningar från bl.a. lärarförbundet (National Union of Teachers) och ärkebiskopen av Canterbury, Geoffrey Fisher.
Lagen kriminaliserade tryckningen, spridningen och försäljningen av trycksaker som i huvudsak i bilder behandlade brott, våld och skräck på ett sätt som kunde skada barn.
Västtyskarna lagstiftade de också.
I Förbundsrepubliken Tyskland blev serieutgivningen reglerad av både lagstiftning och utgivarnas egen sammanslutning ... Enligt Jovanovich och Koch (1999) var självregleringen av större betydelse än den lagstiftade kontrollen.
Mexicanerna lagstiftade de också.
I Mexiko infördes lagstiftningsvägen en kontrollmyndighet (Comisión Calificadora de Publicaciones y Revistas Ilustradas) som hade som uppgift att granska marknaden för trycksaker ...
Länder i Östeuropa hanterade seriemediet på sitt eget ideologiska sätt.
In the People's Republic of Poland the term comic (komiks) was discouraged as a "demoralising Western influence," and the terms "graphic stories" (historyjki obrazkowe) or "color books" (kolorowe zeszyty) were preferred instead; they were actually illegal and forbidden from 1947 to 1957.
Comics in Czechoslovakia whilst under communist rule were seen rather as bourgeois. As an alleged part of bourgeois propaganda, the genre was displaced from the public sphere. However, the generation of the 1960s managed to acquire a more tolerant attitude from the communists.
In 1955, the East German Socialist Unity Party issued the Regulations for the Protection of Youth as a means of controlling publications for children and young people coming across the relatively open German-German border. At the same time, the regime authorized the creation of socialist comics in order to fill the gaps these regulations left in children’s entertainment. However, as socialist alternatives to the perceived trash and filth represented by western comics and American influence, these East German comics were employed as extensions of the regime’s education system, delivering the state’s ideology in its efforts to develop the socialist personality among youth and generate genuine enthusiasm for the construction of state-socialism.
Det sistnämnda citatet är från avhandlingen Comic Books and Culture in the German Democratic Republic, 1955-1990, av Sean Eedy.

https://www.doria.fi/bitstream/handl...uranenRalf.pdf
https://curve.carleton.ca/system/fil...democratic.pdf
https://en.wikipedia.org/wiki/Childr...ions)_Act_1955
https://en.wikipedia.org/wiki/Polish_comics
https://en.wikipedia.org/wiki/Czech_comics
Som brukligt blir dåtiden mer komplext ju mer jag lär mig.
Apropå att enighet i frågorna ibland gick över partigränserna:
William M. Gaines (då redaktör för kritiserade skräckserier) svarade med att kommuniststämpla högljudda seriekritiker:
Citat:
In an advertisement with the heading ‘The group most anxious to destroy comics are the communists!’ he reprinted an excerpt from an American Daily Worker article on the brutalising effects of comics. Gaines’s ad concluded:

So the NEXT time some joker gets up at a PTA meeting, or starts jabbering about the ‘naughty comic books’ at your local candy store give him the ONCE-OVER. We’re not saying he IS a Communist! He may be innocent of the whole thing! He may be a DUPE! He may not even READ the ‘Daily Worker’! It’s just that he’s SWALLOWED the RED BAIT … HOOK, LINE, and SINKER!
Fredric Wertham blev nog inte jätteglad att bli rödad av en antagonist mitt under landets McCarthyism.

https://meanjin.com.au/essays/16112/
Citera
2021-03-04, 10:55
  #16
Medlem
Ördögs avatar
Werthams teorier om serier fick tydligen genomslag i hela västvärlden, och överallt vidtogs "åtgärder" mot denna kulturfara. I Danmark tog "ungdomar" och brände Fantomen på Sankt Hans-bål!

https://danmarkshistorien.dk/leksiko...a-baalet-1955/
I første halvdel af 1950'erne førte en stor del af den danske kulturelle og politiske elite kampagne mod "kulørt litteratur" i almindelighed og tegneserier i særdeleshed. Kampagnen blev anført af Danmarks Lærerforening med viceinspektør Christian Winther i spidsen og havde som idé, at seriebøger og tegneserier virkede moralsk og intellektuelt fordærvende på børn og unge.
/---/
Offentlig afbrænding af den postuleret skadelige litteratur var en udbredt amerikansk aktionsform, som i hvert fald i et enkelt tilfælde også blev benyttet i Danmark.
/---/
Som led i kampen mod den kulørte litteratur bragte Folkeskolen i nr. 27 1955 nedenstående amatørfoto fra en Skt. Hans aften på Vesterbro i København. Ledsageteksten lød:

"De kulørte helte på bålet. Her brændes Fantomet på ungdommens Skt. Hans-bål i Enghaveparken på Vesterbro i København. "Københavnerungdom gør det hedt for kulørte 'helte' ", står der på skiltet. Gid det må være mere end en tom demonstration! Pæne bladhuse, der tjener penge på braset, kunne passende følge eksemplet fra Allers etablissement, indtil de ansvarlige myndigheder får sig taget sammen til at nægte valuta til importen."
Tänk att man i det toleranta och levnadsglada Danmark har pysslat med något så huvudlöst som offentlig bränning av serietidningar. Och detta redan 1955. Man hade på något vis begripit bränningen om den skett 1970 eller 1975, då Fantomens imperialistiska och rasistiska innehåll kommit i skottlinjen på ett helt annat sätt.

Kolla även denna uppsats, som jag själv ännu inte hunnit läsa.

Søren Hein Rasmussen: Tegneseriekrigen - Skolelærernes kamp for Danmarks ungdom i 1950'erne
https://www.sdu.dk/~/media/E6B870755...38B7F485E.ashx
__________________
Senast redigerad av Ördög 2021-03-04 kl. 11:04.
Citera
2021-03-04, 11:16
  #17
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Edit. Ber om ursäkt för OT, då kopplingen till just 1950-talets seriekritik och dess följder inte är uppenbar här.

Jag reviderade rubriken något, det är väl rimligast att vi skall kunna diskutera även senare vågor av storskalig serietidningskritik/-"censur" i denna tråd.

/Moderator
Citera
2021-12-16, 09:16
  #18
Medlem
Ördögs avatar
År 1948 hade de första serietidningarna nätt och jämt kommit ut här i Norden - men tidningarna kunde redan rapportera om kampanjerna mot styggelsen därborta i Amerikat.

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sa...2403909?page=3 (Kotka Nyheter 13.11.1948)
Serieautodafé

"USA:s främsta lektyr", som de allt dominerande serierna kallats, brändes häromdagen högtidligt på bål av 600 skolbarn i Spencer, vilka samtidigt lika högtidligt lovade att de aldrig skulle komma att ens glutta på en serieteckning.

Att Stålmannen, Karl Alfred, Blondie et Co på detta medeltida sätt gick sin död till mötes vid en autodafé, vid vilken sammanlagt 2 000 serier och serietidningar brändes, beror dock inte så mycket på barnen själva. Den drivande kraften var nämligen ett lärar- och föräldramöte som anordnats i staden för att få slut på "landsplågan".
Flera "autodaféer" av den här typen ordnades i USA redan under sent 40-tal, men just episoden i Spencer verkar ha varit den första som blev allmänt känd, även utomlands.

Mad Social Scientists
https://washingtonmonthly.com/2008/0...al-scientists/
In the fall of 1948, in the remote coal mining town of Spencer, West Virginia, an eighth grader named David Mace led a book burning behind his school. “We are met here today to take a step which we believe will benefit ourselves, our community, and our country,” Mace explained to a crowd of more than six hundred students and adults, in a speech that his teacher had helped him write. He drew a matchbook from the pocket of his best pants and set the pile ablaze. Flames leapt twenty-five feet in the crisp autumn air. The crowd watched the immolation for more than an hour; some of the children began to cry.

The books Mace was burning weren’t communist tracts or evolution textbooks. They were comic books. Urged on by a teacher, Mace had spent almost a month leading students in a door-to-door campaign, collecting more than two thousand comics, which they then piled six feet high and reduced to smoldering ash. Though this wasn’t the first time there had been a comic-book burning in the United States, it was the first to gain national attention. Soon, comic-book burnings had become commonplace, mostly in small towns like Spencer. As David Hajdu puts it in The Ten-Cent Plague: The Great Comic-Book Scare and How It Changed America, the “panic over comic books fell somewhere between the Red Scare and the frenzy over UFOs in the pathologies of postwar America.”
The Great Comic Book Conflagration
https://www.laphamsquarterly.org/rou...-conflagration
In October 1948, the students of Spencer Graded School in Roane County, West Virginia, gained national attention when thirteen-year-old David Mace led his classmates in “burial rites” for their comic books. Newspapers cast Mace, costumed in black slacks and a white shirt, as a grave and sober preacher figure. Mace solemnly reminded the school’s six hundred students that they were meeting “here today to take a step which we believe will benefit ourselves, our community and our country.” Comic books, he said, “are mentally, physically, and morally injurious to boys and girls, [and] we propose to burn those in our possession.”

The “cremation” represented the culmination of a month-long campaign in which Mace, an eighth grader recruited to the cause by his reading teacher, Mabel Riddel, who devoted one class each week to Bible study, had led more than 250 students in a door-to-door collection drive that netted two thousand comic books.
/---/
The first reported comic-book burning took place in November of 1945 in Wisconsin Rapids, Wisconsin, a town of eleven thousand located about a hundred miles north of Madison. The children of Saints Peter and Paul School torched 1,567 comic books accumulated during a school-sponsored collection drive, all titles which a Catholic censor had classified as “condemned” (Batman, The Green Hornet, Wonder Woman) or “questionable” (Dick Tracy, Orphan Annie, L’il Abner). Two years later, students at Chicago’s St. Gall’s School burned three thousand comics after a collection drive organized at the impetus of a ten-year-old student.

These incidents at first received little national attention. The fervor for destroying comic books only caught fire when Frederic Wertham brought the issue to the fore in the spring of 1948.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2021-12-16 kl. 09:30.
Citera
2022-01-27, 18:52
  #19
Medlem
Ördögs avatar
Här är ett exempel på "efterföljare". Klassikern Maus av Art Spiegelman förbjuds i skolundervisningen på grund av nakenhet och fula ord. Tecknaren själv är höggradigt förbluffad.

A Tennessee school board removed the graphic novel 'Maus,' about the Holocaust, from curriculum due to language and nudity concerns
https://edition.cnn.com/2022/01/27/u...aus/index.html
"Maus," the Pulitzer Prize-winning graphic novel about the experiences of Holocaust survivors, has been removed from an eighth-grade English language arts curriculum by a Tennessee school board over concerns about "rough, objectionable language" and a drawing of a nude woman.

The McMinn County Board of Education voted 10-0 to remove the book from the curriculum, saying it should be replaced, if possible, with another book without content deemed objectionable.
----
"I'm trying to, like, wrap my brain around it," Spiegelman said on CNN's "New Day" when asked for his reaction in an interview Thursday.

"I moved past total bafflement to try to be tolerant of people who may possibly not be Nazis, maybe," the author said, noting it did not appear based on the meeting that the board wanted the book removed because the author was Jewish.

"They're totally focused on some bad words that are in the book," he said. "I can't believe the word 'damn' would get the book jettisoned out of the school on its own."
Citera
2022-01-29, 21:45
  #20
Medlem
Man-At-Armss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Samtidigt får man väl minnas att kritiken riktade sig mot serietidningarna, och då närmare bestämt de (äventyrs)serier som tecknades direkt för den marknaden. Dags- och veckopresserierna hade en högre status och drabbades knappast av kritiken. (Se denna lite roliga ruta där dagspresserien Snobben 1952 – alltså två år innan Werthams bok utkom – ger en liten gliring åt serietidningsmarknadens utbud. )

Snubblade precis över den här strippen av Li'l Folks som Schulz måste ha skapat runt 1947-1950 och kom att tänkta på inlägget ovan
Citera
2024-06-08, 10:15
  #21
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Den som är intresserad av 50-talets moralpanik över seriemediet rekommenderas även att se filmen "Hoppsan!", regisserad av Stig Olin och med Povel Ramel i huvudrollen. Inte alls något filmiskt mästerverk, men intressant på sitt sätt i all sin tramsighet. Douglas "Lilla Fridolf" Håge är en annan medverkande i filmen, liksom Harriet Andersson, Georg Rydeberg, Ingrid Thulin, m.fl. Ingen dålig uppsättning skådespelare direkt.
Filmen Hoppsan! finns att se på SVT Play till 7 juli.
Citera
2024-11-22, 16:26
  #22
Medlem
Man-At-Armss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
(...)Och i t.ex. Frankrike motarbetades länge amerikanska serier så till den grad att de rentav beskrivits som "förbjudna": här samarbetade katolska och kommunistiska opinioner mot det amerikanska populärkulturella inflytandet, och där fanns väl även ett protektionistiskt syfte att gynna den inhemska tidnings- och serieproduktionen.
Jag läste precis en intressant artikel om detta i "Mammut" nr 4: "Den franska serierevolutionen" Följande rader om den kommunistiska tidningen "Vaillant": "Enskilda serier var till och med direkta plankningar av amerikanska förebilder", gör mig nyfiken på vilka amerikanska förebilder som artikelns författare tänker på
Citera
2024-11-23, 09:24
  #23
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Man-At-Arms
Jag läste precis en intressant artikel om detta i "Mammut" nr 4: "Den franska serierevolutionen" Följande rader om den kommunistiska tidningen "Vaillant": "Enskilda serier var till och med direkta plankningar av amerikanska förebilder", gör mig nyfiken på vilka amerikanska förebilder som artikelns författare tänker på

Man kan kanske leta i gamla nummer av Bild & Bubbla som förr hade avdelningen "Lånelådan", med exempel på hur serietecknare plagierat varandras poser och motiv. Liksom i moderna motsvarigheter som Facebookgrupper om "comics swipes" var det ofta rutor ur Hal Fosters, Alex Raymonds och Burne Hogarths dagspresserier som visade sig ha utgjort förebilder för serietidningstecknare med mindre begåvning och/eller tid i sina sweatshops. (Idag är det ju lätt att på nätet konstatera hur t.ex. Bob Kane plankade poserna i snart sagt varenda ruta i de tidiga Batman-serierna från Hal Foster, Henry Vallely och andra riktiga illustratörer.) Så förmodligen var dessa de amerikanska förebilderna även för Vaillants tecknare i serierna om Spartacus och andra historiska folkhjältar, även om Almqvist inte ger några konkreta exempel.

Vaillants efterföljare Pif Gadget hade ju f.ö. en kortlivad utlöpare i Sverige i form av tidningen Jippo 1978-79. Någon ideologisk kommunism syntes väl aldrig i den och antagligen inte heller längre i den franska förlagan, annat än möjligen i den tysta förutsättningen att barnläsaren själv skulle utöva ett hantverk genom att sätta ihop den "gadget" som medföljde tidningen och inte bara få en färdigbyggd pryl i handen.
Citera
2024-11-29, 17:04
  #24
Medlem
Man-At-Armss avatar
I Bild & Bubbla 1/95 finns artikeln "Seriemagasinet mot barnboken - En moralpanik ur kultursociologiskt perspektiv", där det bland annat går att läsa om "Ungdomens bokdagar" 1955. Som var en kampanj för att få barn att läsa mer barnlitteratur. Vilket i sig jag kan tycka var bra. Lorentz Larsson som var den ledande personen i kampanjen, skrev följande om serieläsande barn i "Svensk Skoltidning, 1940:
Citat:
Enligt många pessimister är serien den enda litteraturen som vår tids ungdomar kan smälta. Det har gått så långt att många lärare och bibliotekarie klagar över att barn och ungdom förlorat förmågan att på egen hand läsa en bok, deras uppmärksamhet räcker inte till för annat än bildseriens korta, hastiga scener.
Det fetade sägs väl ibland om dagens barn som tittar mycket på snabba klipp på mobilen och dylikt. Även om jag inte förespråkar för mycket skärmtid för barn, är det intressant att mina (och många andras) farhågor över barns mediekonsumtion är påfallande lik den seriekritik Lorentz Larsson med flera hade under 1940-talet och framåt.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in