Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Valfrihet är förstås bra och det går inte att tvinga på kvinnor att föda fler barn än de vill ha. Det vore ju hemskt.
Men som sagt det är de ekonomiska incitamenten som leder till ett för lågt snitt på barnafödandet - och utan tvekan att många kvinnor som vill ha barn förblir barnlösa.
Om man skall lösa det med subventioner som du föreslår är min uppfattning att man måste göra det ännu mer fördelaktigt än i ditt förslag för att kompensera för den personliga ekonomiska förlusten för kvinnor som skaffar barn.
Att det ekonomiska spelar roll numera ses ju även i den forskning som länkats ett antal gånger i tråden. Kvinnor med hög lön får fler barn är de med låg inkomst, och för män finns en stark korrelation mellan antal barn och inkomst upp till 4 barn.
Att jobba 25% mindre under småbarnsåren medför att man tappar hundratusentals kronor. Det är närmare en miljon om man tar med tappad pension, vilket man inte ens tänker på just då när man är i situationen.
100% föräldrapenning, och någon form av kompensation som gör det möjligt att går ner i arbetstid under småbarnsåren. Sedan är det skillnad på att ha ett, två, tre eller fyra barn under 8 (eller 12) år. Även om 25% funkar med två barn, behövs det mer med tre eller fyra barn, eller fler.
Ska man kolla på en annan "fälla" några jag känner hamnat i är det att köpa ett för litet boende. De planerade för 2 barn, fixade rätt boende, men funderade sedan på 3. Lånedelen i lånelöftet blev ca en miljon lägre eftersom banken räknade på de ökade kostnaderna med två barn, och hade nog minskat ytterligare med tre. Eftersom småbarnsåren kostar med förlorad inkomst då man går på föräldrapenning (särskilt om man drar ut på det över 1 år), sedan allt vabbande och lägre arbetstid, så är det även svårt att antingen spara ihop till en större insats eller en utbyggnad inom rimlig tid utan att ge upp praktiskt taget allt som kostar pengar. Man behöver ju större bil med 3 barn med...
Det finns alltså ett incitament att vänta med barn tills efter man har kunnat köpt det boende man vill ha. Och med dagens bostadspriser är det nog många som avvaktar några år med barnen just för att kunna köpa det hus man sedan vill bo i. Jag tror det bidrar till den ökande åldern för förstföderskor, speciellt i storstadsregionerna där barnvänliga områden är rätt dyra.
Ett par i 30-årsåldern som köper hus kommer att skaffa barn och tappa inkomst, banken ignorerar de framtida kostnaderna för barnen i sin kalkyk. Ett par i 30-årsåldern med 2 barn har redan tagit vissa kostnader det innebär att skaffa barn, men här tar banken med de ökade kostnaderna för barnen i sin kalkyl.
Sedan en till sak, som kanske inte påverkar viljan att skaffa barn, men handlar om en rättvisefråga. Tvillingföräldrar borde få lika många föräldrapenningdagar per barn, och kunna spara lika många dagar som andra, per barn, då de fyller 4 år.
Andra barnet ger bara 180 dagar extra, varav 90 på minnivå. Uttryckligen "för att båda föräldrarna ska kunna vara hemma de första 6 månaderna". 3 månaders ledighet är ju trevligt. Men att ta ut 90 min-dagar kostar ca 70 tusen för en medianlöntagare, och kanske inget man riktigt har råd i då man även behöver skaffa en minibuss och bygga ut huset.
132 dagar sparade för tvillingar (skulle inte de där 180 dagarna extra vara för att båda föräldrarna skulle kunna vara hemma första 6 månaderna?) medan man får spara 192 (96+96) om man får två barn tätt. Visst är ju mycket av skolans planeringsdagar samma, lov, etc.. Men det är det ju även om man skaffar två barn tätt.
Så någon form av lättnad vid bostadsköp för barnfamiljer, så att folk inte får ett handikapp om de skaffar barnen före i stället för efter de köper ett hus. Samt av rent rättviseskäl likvärdig föräldrapenning per barn för tvillingföräldrar.