Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Tidigare fick han ju inte rita hemma 😅 kanske är så fortfarande

Detta är mitt största problem med dem. Huuuur kan man välja att låta ett barn växa upp i Gamla stan? Så instängt! Jag blir dyster när jag tänker på allt han går miste om genom att växa upp i den miljön. Visst, det blir snygga bilder men han har ju absolut noll frihet!
I övrigt tror jag att Sandra är en kärleksfull förälder, men rätt bekväm och som helst inte ser att D inverkar allt för mycket på hennes vanor.
Hur långa dagar går han på förskolan då?

Har för mig att han bara går till 15, så det är inte så långt. Tror inte att de är dåliga föräldrar överlag, men att inte ens få rita hemma är fan sjukt.

Det var väl måla med vattenfärg eller liknande han inte fick? Eller var det rita? Ja, det är konstigt isf. (Även att inte få måla. Men hon kanske skämtade?)


Har dock hört tvärtom om gamla stan. Iom att biltrafik (bortsett från varutrafik typ under natten eller tidiga morgnar) är förbjuden i stora delar springer tydligen kidsen ganska fritt omkring och eftersom det är litet med bara en lekplats lär de flesta av stadsdelens barn och föräldrar känna varandra. Men Didrik ska ju snart fylla 3 så oavsett var de bor kan han ju inte släppas lös ensam. Treåringar har ju aldrig någon större självständighet eller frihet.
Ska man bo i innerstan är nog gamla stan väldigt tryggt och småstadsaktigt.

Självklart inte släppas ur sikte, men det finns ju annan sorts frihet han går miste om. Typ att utforska natur till vardags? Leka i gegga, åka snowracer, springa och cykla utan att krocka med turister? Deppigt. Och ja, jag har svårt att förstå att man vill bo i innerstan med barn överhuvudtaget.

Medhåll. Gamla stan är fördelaktigt på många vis, stressfritt och pittoreskt. Tycker inte ett dugg synd om barn som är priviligierade nog att växa upp där. Särskilt inte när de även får vältra sig på rivieran med jämna mellanrum.

Det jag eventuellt kan ha synpunkter på är flatheten kring gränsdragningar och moderns ovilja att stöta sig med barnets vilja. Det borgar för problem på sikt. Skulle inte förvåna mig om det resulterar i ett riktigt brattigt beteende om några år. Man vill ju inte råka fostra någon Lyle eller Eric Menendez.

Han får ju som sagt plaska runt på rivieran då och då också. Sen har jag för mig att morföräldrarna hans nyligen köpte hus i skärgården också?

Ärlig fråga: kan Sandra ha lite svårt med det sociala? Hon verkar ha noll koll på hur det funkar med bjudningar, gåvor och liknande. Att inte fatta att man ska bjuda gäster som kommer till Rivieran på MAT, utan mamma Beijer får säga åt Sandra att handla nåt, och Sandra kommer tillbaks med frukt är efterblivet. Samma med dammsugarna, det är direkt fräckt mot övriga att anstränga sig så minimalt. Misstänker lätt autism, vilket jag gjort länge.

Har tänk samma sak!

Jag blir inte triggad utan håller med. Hade jag den ekonomiska möjligheten att vara hemma mer hade jag varit med mitt barn så mycket som möjligt. Det är inte förskolans jobb att uppfostra barnen.

Inte omöjligt. Men även autistiska personer kan lära sig sociala koder om de är högfungerande och motiverade. Tror snarare hon är ordentligt bortskämd och egocentrisk, utan att dra in någon diagnos. Hon verkar liksom blind för ”nyttan” i att låta andra få stå i centrum eller ”skämmas bort” ibland. Möjligen fick hon samma uppfostran som hon nu utövar, dvs ge barnet allt det pekar på så det inte börjar tjuta. Leder ofelbart till existentiell ångest på sikt, när barnet når medelåldern och märker att man visst inte är födelsedagsbarn för evigt.

Såg att hon surnade till över backlashen:

”jisses. vi styr upp en babyshower och människor orkar fokusera på att jag köpte dammsugare istället för att baka (!?!). alla dammsugarna tog slut förövrigt.”

Ja det kan ju bero på att det bara var fem stycken och gissningsvis åt hon minst en av dem själv.

Måste säga att dammsugar-gate är det mest intressanta som kommit ur hennes blogg på åratal.