Det är hög tid att snacka om den oroande trenden där tidigare CIA-anställda får allt större makt inom teknikjättar som Google och Meta. Det är ett fenomen som får allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten och integriteten online. Med personer som Jacqueline Lopour och Aaron Berman, båda karriärs CIA-officerare, nu i ledande positioner inom Google och Metas "Trust & Safety" respektive "Elections content/Misinformation policy", blir det allt tydligare hur djupt CIA:s tentakler sträcker sig in i våra digitala liv. Denna koppling är inte bara en fara för yttrandefriheten utan också en indikation på den djupa statens ökande makt över privat sektor.
Fallet med både Lopour och Rossmann, som aktivt har spridit misinformation och främjat konspirationsteorier såsom RussiaGate, och nu sitter i positioner där de avgör vad som är "fake news", visar på en chockerande brist på omdöme från dessa teknikföretags sida.
Antalet tidigare anställda från underrättelsetjänsten som rekryterats av Google och Meta är häpnadsväckande. Denna massrekrytering från CIA, FBI, NSA, DHS/CISA, State Dept, och DOD sedan 2018 pekar på en oroväckande trend där gränserna mellan stat och privat sektor suddas ut.
Med dessa individers bakgrund och nuvarande roller, hur kan vi då lita på att de modererar innehåll på ett rättvist och opartiskt sätt? Det är uppenbart att deras tidigare arbete och nuvarande positioner utgör en direkt hot mot den fria debatten och informationsflödet på internet.
Med tanke på Nick Rossmanns kontroversiella uttalanden på Twitter/X, Länk där han uttryckt negativa åsikter om vita människor, framträder frågor om objektivitet och partiskhet i hans nuvarande roll som Senior Manager of Trust & Safety hos Google. Hans tidigare uttalanden, som inkluderar hopp om att Trump-väljare ska smitta sina mor- och farföräldrar med COVID-19 och uttryck för avsmak mot vita människor, väcker legitima oro över hans förmåga att sköta innehållsmoderering på ett rättvist och opartiskt sätt.
Detta exempel illustrerar en större problematik inom Big Tech-företagen, där individer med tydliga politiska och sociala fördomar ges makt att avgöra vad som utgör "misinformation" och därmed vilket innehåll som ska censureras eller tillåtas. Denna situation understryker hur viktigt det är att granska och ifrågasätta de som håller i makten att forma det digitala samtalet, särskilt när deras tidigare beteenden och uttalanden indikerar en möjlig bias som kan påverka deras beslutsfattande.
Vi står inför en allvarlig och djupgående fråga som rör själva fundamentet av vår personliga frihet och integritet online. Är det acceptabelt att de platser där vi utbyter idéer, tankar och kultur nu patrulleras och styrs av de som tidigare ägnade sina karriärer åt att dölja sanningar och manipulera information i skuggan av statlig sekretess?
Dessa individers övergång från att verka i statens skuggor till att inneha maktpositioner inom Big Tech innebär en farlig förskjutning. Det handlar inte bara om en överföring av yrkesroller, det är en omvandling av hela det digitala ekosystemets natur, där de som en gång specialiserade sig på informationskontroll och -manipulation nu sätts att vakta portarna till vår digitala yttrandefrihet. Detta paradigmskifte hotar att förvandla våra öppna digitala torg till ekokammare där övervakning och censur blir normen, långt ifrån de ideal om öppenhet och frihet som internet en gång lovade.
TLDR;
https://twitter.com/NameRedacted247/...67080988676256 (Tråden finns där med tillhörande information)
1. Är det rimligt att tidigare CIA-anställda nu styr över vad som anses vara "sant" eller "falskt" på plattformar som Google och Meta? Hur påverkar detta vår yttrandefrihet och integritet online?
2. Hur bör vi hantera den växande blandningen av stat och privat sektor inom techindustrin? Vilka risker och konsekvenser medför detta för demokratin?
3. Kan vi lita på att innehållsmoderering sköts opartiskt när personer med tydliga politiska fördomar och tidigare karriärer inom underrättelsetjänsten innehar maktpositioner inom Big Tech?
Fallet med både Lopour och Rossmann, som aktivt har spridit misinformation och främjat konspirationsteorier såsom RussiaGate, och nu sitter i positioner där de avgör vad som är "fake news", visar på en chockerande brist på omdöme från dessa teknikföretags sida.
Antalet tidigare anställda från underrättelsetjänsten som rekryterats av Google och Meta är häpnadsväckande. Denna massrekrytering från CIA, FBI, NSA, DHS/CISA, State Dept, och DOD sedan 2018 pekar på en oroväckande trend där gränserna mellan stat och privat sektor suddas ut.
Med dessa individers bakgrund och nuvarande roller, hur kan vi då lita på att de modererar innehåll på ett rättvist och opartiskt sätt? Det är uppenbart att deras tidigare arbete och nuvarande positioner utgör en direkt hot mot den fria debatten och informationsflödet på internet.
Med tanke på Nick Rossmanns kontroversiella uttalanden på Twitter/X, Länk där han uttryckt negativa åsikter om vita människor, framträder frågor om objektivitet och partiskhet i hans nuvarande roll som Senior Manager of Trust & Safety hos Google. Hans tidigare uttalanden, som inkluderar hopp om att Trump-väljare ska smitta sina mor- och farföräldrar med COVID-19 och uttryck för avsmak mot vita människor, väcker legitima oro över hans förmåga att sköta innehållsmoderering på ett rättvist och opartiskt sätt.
Detta exempel illustrerar en större problematik inom Big Tech-företagen, där individer med tydliga politiska och sociala fördomar ges makt att avgöra vad som utgör "misinformation" och därmed vilket innehåll som ska censureras eller tillåtas. Denna situation understryker hur viktigt det är att granska och ifrågasätta de som håller i makten att forma det digitala samtalet, särskilt när deras tidigare beteenden och uttalanden indikerar en möjlig bias som kan påverka deras beslutsfattande.
Vi står inför en allvarlig och djupgående fråga som rör själva fundamentet av vår personliga frihet och integritet online. Är det acceptabelt att de platser där vi utbyter idéer, tankar och kultur nu patrulleras och styrs av de som tidigare ägnade sina karriärer åt att dölja sanningar och manipulera information i skuggan av statlig sekretess?
Dessa individers övergång från att verka i statens skuggor till att inneha maktpositioner inom Big Tech innebär en farlig förskjutning. Det handlar inte bara om en överföring av yrkesroller, det är en omvandling av hela det digitala ekosystemets natur, där de som en gång specialiserade sig på informationskontroll och -manipulation nu sätts att vakta portarna till vår digitala yttrandefrihet. Detta paradigmskifte hotar att förvandla våra öppna digitala torg till ekokammare där övervakning och censur blir normen, långt ifrån de ideal om öppenhet och frihet som internet en gång lovade.
TLDR;
Ökande antal tidigare CIA-anställda tar nu ledande positioner inom Big Tech-företag som Google och Meta, vilket väcker allvarliga frågor om yttrandefriheten och integriteten online. Denna trend, där individer med bakgrund i underrättelsetjänsten nu avgör vad som är "fake news", saboterar den fria debatten och kan förvandla internet till en plats där övervakning och censur råder. Det är dags att ifrågasätta denna blandning av stat och privat sektor och dess potentiella hot mot demokratin och vår digitala frihet.
https://twitter.com/NameRedacted247/...67080988676256 (Tråden finns där med tillhörande information)
1. Är det rimligt att tidigare CIA-anställda nu styr över vad som anses vara "sant" eller "falskt" på plattformar som Google och Meta? Hur påverkar detta vår yttrandefrihet och integritet online?
2. Hur bör vi hantera den växande blandningen av stat och privat sektor inom techindustrin? Vilka risker och konsekvenser medför detta för demokratin?
3. Kan vi lita på att innehållsmoderering sköts opartiskt när personer med tydliga politiska fördomar och tidigare karriärer inom underrättelsetjänsten innehar maktpositioner inom Big Tech?