Ansiktet utåt i Sverige för arketypen "sinister homosexual" som nu helt plötsligt vill att alla ska tro att han är en god människa, när hela hans personlighet är baserad på att vara lite charmigt oskön. Som killen på festen som nyss blivit frälst på ett ayuaska-läger i peru och vill att alla ska glömma vilket unikt toxiskt as han alltid varit och kommer att vara.
De allra flesta har nog inget större problem att han är aktivist för Palestina även om det kan bli väl tjatigt ibland. Det man stör sig på är hur han beter sig mot människorna i hans direkta närhet. Jag tror att människor med uppenbara narcissistiska tendenser, Fredrik, Stina Wolter, Lady Dahmer etc är att de (medvetet eller omedvetet) suger sig tag i sociala heta frågor och politiska kamper och på ett sätt smälter samman med dem. Det gör att all kritik riktad mot dem blir kritik till den politiska kampen eller mänskliga rättigheter överlag. Inget Fredrik eller Lady Dahmer säger kan övertyga mig om att de drivs av medmänsklighet och inte ren misantropi. Människor tycker inte illa om dig för din politiska aktivism, människor tycker illa om dig för att du är en uppenbart usel människa som inte har mandat att säga hur någon bör leva sina liv.
PS:
När han gjorde sig blödig för några dagar sedan och la upp händelser på instagram med gamla klipp med Jesper var på något sätt äckligare och än något han gjort det senaste året. Återigen tydligt hur han använder psudeopsykologiserande och de utnötta fraserna om "sårbarhet" och "egots tolkning" enkom när han har något att tjäna på det. Nu när hela nya affärsmodellen med GS: "Tävling i sämst personlighet och största mytoman" till sist verkar fullständigt omöjlig att rädda ska de räckas ut händer till människor som kastats under bussen. Skulle inte bli förvånad öht om Ploj kommer tillbaka och får sitta och höhöa ett par dagar i veckan. Det enda jag inte förstår är hur alla dessa till synes normala och (ibland) sköna människor resonerar när de gång på gång kommer tillbaka. Hur bra är Fredrik på att manipulera människor egentligen?
De allra flesta har nog inget större problem att han är aktivist för Palestina även om det kan bli väl tjatigt ibland. Det man stör sig på är hur han beter sig mot människorna i hans direkta närhet. Jag tror att människor med uppenbara narcissistiska tendenser, Fredrik, Stina Wolter, Lady Dahmer etc är att de (medvetet eller omedvetet) suger sig tag i sociala heta frågor och politiska kamper och på ett sätt smälter samman med dem. Det gör att all kritik riktad mot dem blir kritik till den politiska kampen eller mänskliga rättigheter överlag. Inget Fredrik eller Lady Dahmer säger kan övertyga mig om att de drivs av medmänsklighet och inte ren misantropi. Människor tycker inte illa om dig för din politiska aktivism, människor tycker illa om dig för att du är en uppenbart usel människa som inte har mandat att säga hur någon bör leva sina liv.
PS:
När han gjorde sig blödig för några dagar sedan och la upp händelser på instagram med gamla klipp med Jesper var på något sätt äckligare och än något han gjort det senaste året. Återigen tydligt hur han använder psudeopsykologiserande och de utnötta fraserna om "sårbarhet" och "egots tolkning" enkom när han har något att tjäna på det. Nu när hela nya affärsmodellen med GS: "Tävling i sämst personlighet och största mytoman" till sist verkar fullständigt omöjlig att rädda ska de räckas ut händer till människor som kastats under bussen. Skulle inte bli förvånad öht om Ploj kommer tillbaka och får sitta och höhöa ett par dagar i veckan. Det enda jag inte förstår är hur alla dessa till synes normala och (ibland) sköna människor resonerar när de gång på gång kommer tillbaka. Hur bra är Fredrik på att manipulera människor egentligen?